En liten häst, ja tack!

Som ni kanske minns gjorde stormen Aila (17.9) en hel del skada på träd och skog. Vår by drabbades ganska hårt liksom resten av skärgården. Sister Jane och svåger, boendes i den Lyckliga Staden, fick se ganska stora ytor som stormen sopat omkull på deras skiften. Skog som gallrats och var på god väg. Nu blir det att börja om sedan röjningsarbetet är klart. Inte kul!

Själv har jag inte så mycket skog och drabbades inte värst men här helt nära hittade jag en mindre yta med 15 träd omkullvräkta. En del fint stockmaterial. Problemet är att virkesuppköpare inte är intresserade av så små mängder och att sätta en skördare dit är inte lönsamt. Alltså återstår att göra arbetet själv om jag vill ta till vara virket. Vad jag skall göra med det är höljt i dunkel. Som brännved i spisen, såga brädor, kanske få sålt som energived?

Hur som haver, med lite tålamod och idogt arbete skulle jag kunna röja upp eländet men hur få virket ut ur skogen? Det är ingen lång stäcka men ganska blött där och en vanlig traktor skulle förmodligen gräva ned sig rätt snabbt. Därtill behövs det huggas upp väg för maskinen vilket ger ännu mera virke som jag inte behöver.

Det var då jag kom på idén att en häst skulle vara lösningen. Ingen stor ardenner utan en helt vanlig jordbrukshäst som far och mor hade på sitt lantbruk ännu på 1960-talet. En Pålle! En sådan behöver inga breda körvägar och på vintern med åka (en slags släde) kunde hästen och jag kört ut virke som bara den. Skonsamt mot skogen också. Förvisso ganska tungt arbete att lasta virket men ändå.

Så nu står en liten häst, inte på gården, utan på önskelistan. Och där kommer den förmodligen att stå. Tanken slog mig hur användbar en häst var förr i världen. I skogen, i jordbruket, som transportmedel, som kamrat. Och gräset höll den kort i hagen och var inte speciellt dyr att äga. Perfekt för mitt lilla köruppdrag till vintern.

I dagens samhälle finns ytterst få sådana lämpliga hästar. Istället finns fyrhjulingar som kostar x antal tusenlappar. Mycket populära men också ifrågasatta på sina ställen.

Vi får se hur det löser sig. Jag har en långsiktig plan och idag började jag såga loss de björkar som vält nära landsvägen. Tre stora björkar och en del mindre träd. Det blir bra brännved och ganska lätt att få hem. Att såga loss en rotvälta är inte helt ofarligt men jag tror jag har tekniken och förståndet. Men den lilla hästen förblir en dröm!

Nere vid byhamnen hade också ett par stora aspar drösat i backen. Någon vänlig själ har röjt upp. Aspen som brännved är kanske inte den populäraste men nog brinner den också.

Här började jag med att såg loss stammarna från roten. Ganska långa stubbar men det tar vi sedan. Rotvältorna sjönk lydigt tillbaka utom denna som är lite obstinat. Jag får korta stubben.

På ett annat ställe fanns dessa björkar som är hanterbara och inte för tunga.

Förresten, från och med idag har jag inlett en kampanj för att gå ned i vikt några kilon. Vad passar då bättre än skogsarbete!