Novembersnö

Senaste natt kom snön tillbaka. Fem centimeter. Den kommer troligen att smälta bort men kanske redan nästa gång det snöar så stannar den? Jag tror att vi kommer att få en riktig vinter detta år.

Det märkliga är att på andra sidan Kvarken har det kommit bra mycket mera snö och där har det varit stora trafiksvårigheter på sina håll. Söder om Örnsköldsvik stod trafiken tidvis helt stilla idag. Tänk om det blir så när mitt lilla planerade äventyr om ett par veckor går av stapeln. Fast det är inte helt spikat ännu, några detaljer måste ännu ordnas . Vi får se var det landar.

Vackert var det i alla fall i morse men senare på dagen blev det plusgrader och blötsnö. Svåger från den Lyckliga staden svepte förbi med traktor och skogsvagn. Han for för att köra ut virke från en gallring han gjort. Bäst att få det gjort innan mera snö kommer som gömmer alla travar han ordnat. ”Vi måste dra oxen ur brunnen” sa sister Jane, med tanke på att det var söndag. Hon och Nelly var också till städs.

Några bilder fick jag och visst är det fint att fotografera på vintern med snö i träden och med is på sjön. Lågt stående sol och gnistrande, kalla snöflingor. Norrskenet och starkt månsken i snötyngd skog; det är upplevelser det som slår varje party i storstaden. Att höra isen knaka och sjunga. Färd på sparkstötting. Knarret under skorna i 30-gradig kyla.  Nåja, nu bar det visst i diket. Så sträng kyla undanber vi oss, knarret till trots.

Snart en månad till vintersolståndet och sedan är det jul. Tiden som friherre går ännu fortare än när jag var på jobb. Inget klättrande på väggarna här. Vart springer tiden?

Ovanligt jämn terräng med tanke på de stenkummel som annars finns i våra skogar.
Jag tror svåger känner sig mycket nöjd med resultatet av gallringen. 
Isen börjar lägga sig på träsk, vikar och små sjöar som Krossen.
Se där om inte solen också skymtade en stund i den annars jämngråa dagen.

Kamp och kramp

Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte.

Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter.

Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna.  Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om ett par år eller så. Vi skulle hjälpas åt, svåger och jag.

Jag tog in motorsågen, bytte kedja och pustade upp den lite grann. Vedspisen användes som arbetsbänk. Lagom höjd och riktigt passlig när den inte har eld inuti. Eller, passlig och passlig. Ikväll när jag satte fyr fick jag känna på baksidan av mitt förträffliga val av arbetsbänk. En motorsåg innehåller en del kedjeolja och den kladdar lätt ned när man pustar och grejar. Oljeindränkt spån borstades bort men en del smög sig in i spisens alla ringar och skrymslen. Spisen avgav ikväll en föga angenäm doft när jag satte fyr. Fet, bränd olja är inget jag vill ha i huset och med köksfläkten försökte jag dra ut det mesta. – Så gott folk, använd gärna vedspisen i svalt tillstånd som arbetsbänk men placera en bit kartong ovanpå!

Vi tog ett 2,5 h pass och fick en bra början. Men hu så tungt det är att som otränad försöka sig på skogshuggning! Den första timmen gick bra men sedan började jag känna av trötthet alltmer, trots att det inte var mycket snö att plumsa i. Dålig kondition och ovana. Det behövs några dagars kamp innan orken återvänder och det går lättare. Och en kamp blev idag den sista stunden. Tunga stövlar med inbyggt skydd, overall även den med skydd mot kedjans livsfarliga nafsande och hjälm på huvudet samt motorsågen att släpa på.  Såga, kvista, slita, lyfta, dra. Man kan bli trött för mindre!

Det är inte bra att jobba med motorsåg när man blir alltför trött. Ju tröttare man blir, desto mera ökar olycksrisken. Därför blev det en kortare inledande session idag.

Det värsta var dock inte över trots att jag fick söka mig in i stugvärmen. Jag försökte dra av mig stövlarna och det var då det hände. Stövlarna är ganska trånga i vristen och blir det lite fuktigt är det besvärligt att dra av stövlarna. Just som jag hade höger fot i vinkeln på stöveln fick jag fruktansvärd kramp i vadmuskeln. Det enda som då hjälper är att spjärna emot med foten så att krampen släpper men vad göra när jag satt fast med foten i stöveln i det mest kritiska läget. Krampen kopplade sitt grepp om vadmuskeln och jag kunde inte spjärna emot utan måste istället räta ut foten för att få den i ur stöveln. Det gillade krampen i muskeln och jag fick känna på hur det är att sitta i en rävsax. Jag ropade ”änd ut”, som salig mor brukade säga. Tiden kändes lång med till sist bet jag ihop tänderna och drog ut foten ut stöveln och kunde töja. Krampen släppte. En annan sak är att jag gått och linkat hela kvällen med öm vadmuskel.

Nåja, vad vore livet utan lite kamp emellanåt, även om den består av kramp och ståtliga björkar!

2016-02-24 011-1 rishög
Efter 2,5 h var detta resultatet.
2016-02-24 012-1 björkstammar
Nejdå, en och annan hög med kapade björkstammar låg också där i snödrivan.
2016-02-24 014-1 årsringar av björk
Ett sådant användbart trädslag, inte bara till eldning! Möbler i björk, vad sägs om det? Eller till matlagning?

Inte så tokigt, trots allt

Så är jag då långledig mitt i vintern. Först en vecka vintersemester och därefter blir det permittering, troligtvis 6 veckor. Det enda tråkiga med permittering av den längden är minskad inkomst men vaddå, det blir att suga lite på ramarna så nog går det också. Det gäller att ta vara på tiden och göra något vettigt och inte sova bort all tid. Att hitta något annat lönejobb under tiden är föga troligt. Egentligen är det ganska skönt att få lite långledigt.

Lite skogsarbete har jag planerat, brännved skall huggas, men först måste jag bli bättre i axeln. Problem fortfarande. Spanskan skall jag också ägna mig åt lite mera än vanligt och när det är kallt och snöoväder blir det till att läsa en del och skanna in gamla bilder. Jag har en hel del böcker på lager. En liten utflykt eller två är också inbokade men det blir bara över en weekend. Gissa vart! Vad mera kan man göra?

Snö har vi fått en hel del senaste dygnen så nu är det full vinter. Måtte bara sträng kyla hålla sig borta. Det är vackert i skogen med snötyngda träd och frostiga stammar. Jag tog en kortare prommis i skogen senaste söndag men långt plumsar man inte frivilligt när det är snö till knäna på sina ställen. Första bästa solskensdag med inte alltför många minusgrader ska jag ut i naturen, fast hela dagen. Först en runda med motorsågen och på eftermiddagen en kamerasafari. Eller tvärtom.

Sådana går mina tankegångar i början på februari. Och snart är det vår, inte alls långt dit!

vinterskog
Titta! Där ligger en rotvälta. Något att ta hand om. Namnet på öl- och vinbaren på Urkult hette förresten Rotvälta.
vinterskog_2
Mäktiga stammar sig resa mot skyn. Detta är inte alls långt från byn.

Jobba mindre!

Svåra tider, härliga tider! Hur går det ihop? Vågar vi/jag/ du?

Igår var det, som sagt, tänkt att jag skulle åka till Den lyckliga staden. Därav blev intet. Istället ringde svåger upp från nämnda stad och vi hade en stunds konversation per telefon. Bl.a. berättade han om hur nöjd han är med livet just nu trots den ekonomiska nedgång som republiken drabbats av. Det innebär färre uppdrag för det egna företaget. Det har de löst genom att han dragit sig tillbaka i viss mån och låter den yngre generationen i företaget ta det arbete som finns medan han gör annat som han också gärna velat göra tidigare men som det myckna arbetet i firman inte alltid tillåtit.

Nu får han jobba i skogen med skogsvårdande arbete som är så roligt att han först kan slita sig från jobbet när det skymmer. Samtidigt som det är bra för konditionen och massor med frisk luft får han. Stora inkomster ger det inte men på sikt kommer skogen att ge avkastning och resultatet av arbetet ser han genast.

Han menar att det inte är en självklar katastrof att det är sämre tider utan då får man se sig om efter andra vägar och ofta kan de bli riktigt lyckade. Detta under förutsättning att man inte har stora skulder som slukar en stor del av lönen. För en ung familj med bostadslån och annat kan situationen kännas skakig om man inte vet hur framtiden riktigt gestaltar sig. Dagligen får vi läsa om avskedanden och permitteringar och säkert känner många oro inför framtiden.

Det är då man måste tänka annorlunda och inte bara se svårigheter utan också möjligheter. Kanske detta är en vändpunkt i livet som gör att det är dags att sadla om och göra annat?

Själv är jag benägen att hålla med honom. Jag menar en viktig sak i sammanhanget är att ta reda på vad man verkligen behöver och vilka resurser som fordras istället för att tillfredsställa köpbegäret med alltmera arbete. Arbete som stjäl tid. Många jobbar häcken av sig för att kunna köpa saker och ting de sedan inte har tid att använda och njuta av därför att arbetet tar sådan tid.

Idag kunde vi läsa i tidningen att ekonomiska experter i republiken kräver mera arbete som skall göras på obetald tid. Att de bara har mage att komma med sådana påhitt! Detta är bara ett sätt att sopa problemen under mattan och skulle göra ännu fler arbetslösa.

Istället borde vi äldre jobba mindre och ge arbete till ungdomar och unga familjer. Överhuvudtaget borde vi alla jobba mindre och inte låta oss dras med i ekorrhjulet som snurrar allt snabbare. Detta är dock en stor synd att säga och makthavare och politiker grinar illa när sådant kommer på tal. Jag har varit inne på det tidigare och bl.a. Underbara Clara bloggar om det. Filmen om henne i serien ”De obekväma” kan ännu ses några dagar till på UR Play så passa på medan tid är.

Idag snubblade jag över ett gammalt bokmärke som jag tycker passar bra i sammanhaget att läsa. Det är Maria Österåker som skrivit texten ”Att våga”. Att våga bryta med det gamla och se framåt. Jag tycker också det är en text för de som blivit friställda och vill hitta inspiration. Maria skriver också bloggen Lev mer på mindre, en filosofi som jag också försöker ta till mig.

Det är sådana som hon som för utvecklingen framåt, att de vågar göra annat, att tänka i nya banor, de som vågar hoppa. Det är annat än att kräva mera arbete som dessutom skall vara obetalt.

vägen framåt
Vägen framåt. Vem vet vilka möjligheter som finns bakom kurvan.

19:11

19:11 idag, då infaller midvintersolståndet i republiken och just i den minuten publiceras detta inlägg. Vi på norra halvklotet befinner oss just då som allra längst bort från solen och därefter blir det bara ljusare, även om det inte syns med det samma. Vid ett visst datum blir dagsljuset ett tuppfjät längre. Jag tror det är på Staffan-dagen, den 26 december. Ett tuppfjät är inte långt men alltid något.

Jag tog mig en stilla promenad i dag. Jag ville prova en ny app jag lagt till i telefonen, nämligen Sportstracker som registerar förutom tid, avstånd, kaloriåtgång även ens framfart på kartan. Intressant för noggrannheten är stor på kartan. T.ex. kunde jag se när jag bytte från ena sidan av vägen till den andra och det är ju inte många meter. Man kan också visa sina aktiviteter på Internet men det tror jag att jag avstår ifrån för jag har på känn att ibland kan det bli lite tunnsått.

Jag har också den ovanan att avvika på stig och väg och plötsligt befann jag mig i skogen vid den lilla tjärn som jag besökte i våras och då tog en film plus foton. Idag var det helt annorlunda men film och lite bilder blev ändå skörden. I våras var det alldeles tyst, inte en fågel, bara myggsurr; idag hördes en motorsåg och röjsåg i syd, någon höll på med skogsarbete.

Det är alltid uppfriskande att gå på rask promenad, jag får tankarna rensade, nya idéer kommer och jag känner mig på bra humör efteråt. I skogen känner jag däremot ro, nästan vördnad inför de stora och små träd som bildar skogen, träsk och diken, mossbelupna stenar och murkna trädstammar som också ger liv åt nya växter eller mat åt fåglar som söker godbitar som kanske gömmer sig i det döda trädet. Med höga tallar runt om är det som att sitta i en katedral.

Ja, det var ju appen som fick mig ut idag. En annan app i telefonen fick jag också användning för, nämligen Flightradar24. Jag hörde ett flygplan högt upp i det blå, eller skall vi säga grå, idag på eftermiddagen. Jag fiskade snabbt upp telefonen ur fickan och kunde på kartan se flygplanets bana, höjd och fart. Flyget kom från Tokyo och skulle till London. 2 timmar och 48 minuter senare skulle det landa upplyste mig appen om. Tänk vad bra att veta när jag traskade runt där i skogen. 😉

Själv strosade jag vidare och fick höra och se ett halvdussin småfåglar som med musliknande pip gav sig tillkänna i ett buskage. Vilken sort vet jag inte men roligt verkade de ha.

skogstjärn
Med ett öga mitt i.
tallebarr
Varför gråter du, lilla tallekvist?
tall
Här får du en kram, du knotiga!
stenar
Titta, där är ju stenarna jag placerade ut ifjol!