Funderingar

En sekulariserad värld

Den 16 november hade jag ett inlägg om att Sveriges Lokalnyheter skulle läggas ned och att jag därmed också skulle bli av med Västerbottens-Kurirens webbtidning. Som tur var hade de ett förmånligt erbjudande för ettårs prenumeration av deras webbtidning vilket gjorde att jag nappade på det förlaget.

Som grädde på moset får jag också läsa VK:s e-tidning, alltså papperstidningen i pdf-format, fram till och med den 12 januari. Säkert med den fromma förhoppningen att jag då blivit så begeistrad att jag slår på stort och prenumerera på deras e-tidning. Så kommer inte att ske utan jag nöjer mig med deras webb-version. Jag tycker det är viktigt och intressant att följa med vad som händer på andra sidan Kvarken.

En sak som jag lade märke till var dödsannonserna i VK och det märkliga att det kristna korset användes förhållandevis ganska sparsamt som symbol i annonserna. I Vasabladet är däremot korset det överlägset mest använda tecknet i en dödsannons även om det också här förkommer andra symboler och bilder.

Den 19 december fanns i Västerbottens-Kuriren 24 dödsannonser men bara 4 annonser som hade korset som symbol. Istället fanns där häst, hund, gitarr, motorcykel, fågel, fisk och mycket annat. Samma dag fanns i Vasabladet 7 dödsannonser varav 6 hade korset som symbol. Jag menar att skillnaden var och är uppenbar och intressant.

Jag skulle tro att det är samma på de flesta andra ställen i Sverige och man kan ställa sig frågan om Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder även om många fortfarande tillhör kyrkan? Att religionen spelar allt mindre roll och att kristendomen är på tillbakagång i landet. Enligt Wikipedia är skillnaden ändå inte så stor i fråga om sekularisering mellan Sverige och Finland men just detta med symboler i dödsannonser är tydlig. Eller är det så att finländare är mer konservativa och traditionsbundna?

En annan lustig sak jag lade märke till i en artikel i Expressen var uppfattningen av Jesus. Artikeln publicerades 1 januari med rubriken ”Så löd 101 kända personers sista ord”. Helt riktigt är Jesu sista ord: ”Det är fullbordat”, slutord som jag personligen tycker är ett av det bästa man kan säga på sin dödsbädd. Det är klart, finito, fullbordat. Att man är klar med detta liv och kan gå vidare.

Det lustiga var att Jesus titulerades predikant. En uppenbar degradering från Bibelns benämning ”Guds son” till en enkel predikant. Texten speglar naturligtvis skribentens uppfattning men jag tror knappast att han är ensam om den synen på Jesus: en möjlig person som levt för 2000 år sedan och som blev avrättad på Golgata. En predikant, en rebell och inget annat. Korset förlorar då också sitt värde som symbol vilket avspeglas i dödsannonserna i Sverige. Eller har jag dragit fel slutsats? Någon annan som lagt märke till detta med dödsannonser och deras bilder och symboler?

Vi avslutar med några bra slutord från Expressens artikel.

Bob Marley, sångare: ”Pengar kan inte köpa dig livet.”
W.C Fields, skådespelare: ”Jag letar efter kryphål.” (svar på frågan varför han läser Bibeln på dödsbädden)
Lady Nancy Astor, societetskvinna: ”Är jag döende eller är det min födelsedag?” (sagt när hon vaknade och såg familjen samlad kring hennes säng)
James W. Rodgers, mördare: ”Ge mig en skottsäker väst.” (som svar på frågan om han hade en sista önskan där han stod framför arkebuseringsplutonen)
Groucho Marx, komiker: ”Dö, min kära? Det är det sista jag skulle göra!”


Så löd 101 kända personers sista ord – Expressen

 

Åh, titta solen, din lurifax! Var har du varit hela hösten? Ute och slarvat?
Holmen heter Tärnesör och kan ses från begravningsplatsen i Oxkangar.

… som ser ut så här denna soliga dag. Jag vandrade hit på eftermiddagen väl påklädd. -13 grader på dagen. Senaste natt var det -16 C så nu lägger sig säkert isarna. Dock bör man vara försiktig med att gå på isen, veta vad man gör och vara väl förberedd. Annars kan det sluta men den ens sista ord och parkering på denna begravningsplats.

4 kommentarer

  • annepauline

    Jölp, jag råkade tydligen komma åt någon knapp så din blogg kom upp på ungerska eller vad det nu var för språk!

    Lite märkligt är det att man nästan helt gått ifrån korset i dödsannonserna i kungariket. Jag bläddrar understundom i Dagens Nyheter, alltså papperstidningen. Där har det varit dödsannonser i mängder detta år.
    Normalt brukar det vara ungefär en och en halv sida dödsannonser, nu kan det vara uppemot fyra, fem hela sidor varenda dag. Dagens Nyheter får i alla fall större annonsintäkter tack vare covid -19 döden. Den enes död den andres bröd, eller hur var det nu igen. Det är som du skriver rent märkligt. Endast ett fåtal kors finns i dödsannonserna i DN. Det är en massa andra ibland rentav märkliga bilder. Får man ha vad som helst, tro? Såg en dödsannons med en bild som liknade en salamander eller en ödla. Kanske hon, för det var en hon, hade varit en riktig skräcködla när hon levde? Man kan undra. Jag tycker att ett kors är det enda rätta. Kommer du ihåg när dödsannonserna var på allra första sidan av Vasabladet? – Det var många dödsannonser i Vasabladet när DC – 3:an damp ner i skogen i Kvevlax. Läste precis att det är 60 år sedan i år. 60 år sedan jag blev flygrädd för hela livet.

    • Per

      Bara att sätta igång och plugga ungerska! Det är ju bra att kunna språk, sägs det.

      Oj, är det så stor ökning av dödsannonser, och det beror på pandemin? Det är klart, med närmare 100 coviddöda per dag på senhösten skall det väl märkas någonstans. Nu har dock kurvan stupat brant nedåt till mera resonliga siffror, vad det kan bero på.
      Jag undrar om inte detta med symboler i dödsannonser uppmärksammats i någon vetenskaplig undersökning? Det undersöks ju allt nu för tiden. Det skulle i alla fall vara intressant att ta del av den. Vad som skett över tid.
      På tal om ödlan så får vi hoppas att hon inte var en skräcködla under sin levnad utan istället älskade ödlor. Något jag har svårt att förstå.
      Nej, det minns jag inte att dödsannonserna hade så framträdande plats i Bladet. Ha, ha, jag kom att tänka på en grej: en enda stor dödsannonas på första sidan, på betald reklamplats. Dyr förståss men där fick nog folk något att tala om och undra över.
      Stämmer, 60 år sedan flygolyckan i Kvevlax. Jag minns bilden i tidningen men inte så mycket mera och flygrädd blev jag inte men jag kan förstå att det gjorde intryck på en del människor.

  • Wesber

    Här är det nästan ingen som sätter in dödsannonser i Dala-Demokraten, Borlänge tidning och Falukuriren mera. De flesta dödsannonserna finns i Annonsbladet, det är nog gratis där. Annars kostar det väl multum med en dödsannons.Jag har kollat upp vad folk sätter in på sina näras o käras annons, jag hittade en långtradare, flera domherrar,hjärtan, liljekonvaljer, soluppgångar och duvor. Inga kors fanns med på det jag såg men annars riktigt fint. Domherrarna gillade jag, röda och fina och trinda. Huvudsaken man får en värdig begravning och att dom i alla fall kollar så man är riktigt död och inte skendöd. Bara man inte får ett stolpskott till läkare som ska konstatera dödsfallet. Huvaligen, hemska tanke. Ha det gött allihopa, än lever vi och mår.

    • Per

      I Annonsbladet? Det låter billigt och inget ställe jag som händangången skulle vilja figurera på. Jo, att dö kostar pengar, det är helt säkert.
      Det kan jag hålla med om, att de kollar att man är död på riktigt och inte skendöd. Man får hoppas att dödförklaringen görs på plats och inte av någon läkare per telefon.

      Jag googlade kring detta med begravningar och hamnade av någon konstig anledning på denna intressanta men också hemska sida:
      https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=27

      Det var bättre förr! NOT

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »