Jag tror Hanski hade trivts idag

I somras gick en av byns mest kända profiler ur tiden. Välkänd, mycket social men dog ändå ensam. Så ensam att hans död inte uppmärksammades med detsamma. Hur det kom sig fanns motstridiga uppgifter om var han befann sig när han inte syntes till.

Ärendet drog ut på tiden, som det gör när det inte finns nära släktingar som sköter saken. Han blev jordfäst i november och idag hölls en minnesstund för honom vid Furirbostället i Oravais. Historiska föreningen anordnade detta tillfälle för att hedra hans minne. Han hade nämligen varit en mycket hängiven stödperson och tjänare vid Furirbostället och även medlem i Österbottens regemente.

Minnesstunden var informell och utan religiösa inslag. Kaffe och wienerbröd bjöds. Wienerbröd hade varit hans favoritdopp.

Vid minnesstunden berättades en hel del historier från hans levnad i trakten och om hans personlighet. Intressanta och underhållande inslag. Jag kom att tänka på att på andra sidan Kvarken, i Västerbotten, finns en levande berättartradition och t.o.m. en berättarfestival i Skellefteå. Varför skulle det inte finnas möjlighet att spinna vidare på detta och även i våra trakter anordna berättartillfällen där vem som helst kunde berätta en historia enligt ett givet tema eller där vältaliga personer ger prov på sin berättarkonst? Furirbostället med sin restaurang Ädelbragd skulle vara ett utmärkt ställe för denna aktivitet ett par gånger per sommar. Eller varför inte på vintern? Varför måste allt ske på sommaren?

Jag tror att Hans (Hanski) Olin hade blivit mycket hedrad om hans bortgång hade utmynnat i denna aktivitet. Han om någon var en berättande människa och ett levande uppslagsverk. Något att grunna på!

furirbostallet-oravais-2017-01-22-7_1
Furirbostället i Oravais
Hans Olins minnesstund
Interiör från Furirbostället. Ett utmärkt ställe för att berätta en och annan historia.
Hans Olins minnesstund
En rejäl eldstad i ett av rummen. Här behöver ingen frysa.
Annonser

4 thoughts on “Jag tror Hanski hade trivts idag”

    1. Ja, det var en fin stund.
      Jag vet inte om det finns någon berättartradition i vårt landskap i den meningen att man samlas för att berätta eller bara lyssna. Helt säkert är att det finns goda berättare och berättelser i stugorna. Själv har jag inte förmågan att fängslande berätta men jag skulle gärna hänga med och lyssna. Det som behövs är en moderator och kanske ett tema eller flera. Ett billigt och folkligt nöje!
      Nu för tiden finns ju stand-up men jag avser det mera traditionella berättandet där folk mer eller mindre spontant berättar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s