”Och hur är det med kalsongerna då?”

Igår shoppade jag loss. Kläder för hela slanten. Skulle jag nu följa trenden i många (kvinnliga) bloggar så skulle det bli fotosession och alla plaggen visas upp med både pris och inköpsställe. Nepp, där går gränsen för mitt bloggande. Jag kan dock avslöja att allt inköptes på samma ställe och till humana priser med ordentlig rabatt.

Tidigare fanns på Storalånggatan i provinshuvudstaden en klädesaffär som jag brukade anlita. De hade billiga priser och rätt kollektion för mig. Tyvärr upphörde den affären men istället hittade jag en annan affär som passade mig. En norsk affärskedja har nämligen även bod i staden. Den blev mitt nya stamställe.

Jag gillar inte att handla kläder och värst är det att köpa byxor. Usch för allt provande och till på köpet är alltid benen för långa på byxorna. Men det har jag lärt mig att leva med; som tur är finns en symadam i byn som brukar hjälpa mig.  Tidigare sparade jag etiketten som visade storlek och märke och med den i handen gick jag in i affären på Storalånggatan och visade upp och sade: Ett par sådana! Fem minuter senare satt jag i bilen på väg hem med sprillans nya byxor i bagaget. Det var tider det!

Nu tar det lite längre tid när jag inte kan parkera bilen direkt utanför butiken. Därtill byter de märke på kläderna så ofta att man kan inte alltid lita på gamla mått utan provning är ett måste. Men betjäningen är ypperlig och köp 3, betala för 2 är ingen dum idé.

Jag köpte 2 par byxor, två tröjor och en skjorta och med total rabatt på 28% när jag räknat med alla erbjudanden. Inte dåligt. Damerna vid kassan är alltid bekymrade för hur jag har det med kalsonger och strumpor. Jo, kalsonger bär jag alltid och stumpor byts dagligen. Denna gång blev det ingen merförsäljning av dylika plagg även om kassadamen tappert försökte. Men vänliga och hjälpsamma är biträdena i butiken och de förstår sig på karlar; det uppskattar en vilsen bland herrekiperingar.