Med Chick Corea i lagom avslappnat tillstånd
Av någon anledning uppmärksammar jag ofta nyligen avlidna artister och spelar gärna deras musik någon tid även om jag inte på år och dagar lyssnat på deras musik. Ungefär som att inte ha besökt en person på evigheter men ändå gå på hens begravning.
Det finns en sådan enorm mängd musik i världen att man har naturligtvis inte en chans att lyssna regelbundet på all musik som man diggar mer eller mindre. Samma är de med folk. Man har inte en möjlighet att återkommande besöka alla man känner även om man är bekant eller är släkt. Det blir så att vissa personer umgås man mera med och andra sällan och aldrig. Ibland medvetet valt, andra gånger blir det bara så av en slump.
Gösta Linderholm och Roland Cedermark är två artister jag lyssnat en hel del på genom åren. Från och till, det har gått i perioder. När de avled för inte så länge sedan så fick deras musik åter ljuda i stugan.
En annan nyligen avliden artist är Chick Corea, amerikansk jazzpianist, har jag däremot inte lyssnat på i någon nämnvärd omfattning. Jag kände till namnet och har vanvördigt kallat denna typ av musik för hissmusik något jag återtar å det bestämdaste. Någon storkonsument av jazzmusik är jag inte men när jag nu kollar hans musik på Spotify så går den faktiskt att lyssna till, i lagom avslappnat tillstånd. Låt mig förklara!
Jag tänker mig en stadsvåning, förslagsvis en trappa upp, högt till tak, stuckaturer, halvöppet fönster mot en tämligen stillsam gata. Troligtvis fransk balkong, när jag närmare känner efter. Då och då kommer ett fordon förbi, kanske hörs ett hundskall, någon som avlägset upphäver sin röst några sekunder. Är det franska eller hör jag fel? Lätt genomskinliga gardiner täcker fönstren och släpper behagligt in solljuset som skapar en dunkel stämning i rummet. Träd utanför på gatan rör sig lojt i den sömniga sommarvinden och deras små, knappt märkbart dansande skuggor smyger på golv och väggar. Bokhyllor med klassiska verk, några landskapsmålerier på väggarna, en ganska stor jordglob i ena hörnet, tunga lädermöbler och ett stort akvarium med färggranna fiskar. Men andra ord en behaglig miljö utan störande element förutom gatans stillsamma bakgrundsbrus. Kan det vara i Paris?
Där sitter jag i en bekväm läderfåtölj bekvämt tillbakalutad med ett glas singel malt whiskey i handen av märket Lagavulin, min favoritdryck av den starka sorten. Fina, blanka skor på fötterna, troligtvis italienska, pressveck på byxorna, vit skjorta och en vacker norsk stickad tröja men knäppning framtill. På ett litet, smakfullt snidat bord strax intill finns en ask dyrbara cigarrer men eftersom jag avskyr rökning så tar jag istället några bitar av en utsökt fransk choklad som också finns framställt. Och läppjar på min whiskey.
Där sitter jag i allsköns ro och lyssnar på Chick Coreas musik som dämpat strömmar fram ur dolda högtalare. Volymen är ganska låg, den totala friden sänker sig över rum och människa. Borta är alla bekymmer och funderingar; jag glider bort i ett rosa moln. Min ultimata upplevelse av Chick Coreas musik.
Verkligheten torde vara betydligt mera prosaisk men ändå inte så oäven. Kanske ligger jag på soffan i vanliga myskläder och vilar ögonen på tavlan med Åreskutan målad av Kenny Sjöström. Elden i spiseln spider en härlig värme i stugan och på soffbordet står ett glas helt vanligt rödtjut. Min Lagavulin i skåpet får stå ytterligare någon tid. När jag nänns öppna den återstår att se. Men musiken är Chick Corea som dämpat strömmar ur dolda högtalare.
Vilken musik lyssnar du på just nu? Är det hissmusik, hårdrock eller dansband? Kör eller visor, kanske folkmusik? Eller är det Mello som gäller?
Jojo, här har jag tagit mången tupplur med Åreskutan på väggen. Stället har jag faktiskt besökt, Lillådammen öster om Åreskutan. Eller så har jag lyssnat på musik, läst böcker och tittat på tv men risken var då stor att jag fallit i sömn.
Chick Corea – Wikipedia
Du kanske också gillar
10 kommentarer
E
Helt perfekt beskrivning av våningen i Paris….men varifrån kom den norska stickatröjan? Den tror jag inte du hittar i Paris?
Favoritmusik just nu – tycks ha fastnat i huvudet! – är Mando Diaos ”Själens skrubbsår”.
Per
Alltså det är en kvalitetströja av bästa ull… eller tröja är kanske inte det rätta ordet utan mera en jacket. Kanske lite missplacerad i ett somrigt Paris men sådan var min dagdröm. Kanske AC:n inte gick att stänga av?
Jag tror Mando Diaos ”Själens skrubbsår” är populär hos många. Inte alls dålig musik, den gillar jag också!
E
Aha, det var inte en lusekofta då, utan en sober tunn sak i lammull. Nå, en sådan kan kanske passa in i atmosfären…trots lite gubbvarning. Jag trodde annars om du ville kolla om din läsare var alerta för norska lusekoftan skulle inte ha passat in i sammanhanget. 🙂 Men nu var det ju inte en sån.
Jo, jag gillar Mado Diao, men Mello-spektaklet håller jag mig långt ifrån. Det enda som möjligen är värre är dansbandsmusik.
Per
Jo, men det är nog en lusekofta ändå, när jag sökte på nätet och du gav ordet lusekofta. Precis en sådan! ha ha. Och den passar inte in i Paris? Jo men jag får väl spela lite bohem då och sticka ut från mängden. Kanske också köra med vandringskängor, haha….
annepauline
Som du beskriver våningen i Paris låter den onekligen väldigt lockande att få befinna sig i. Men jag skulle nog öppna fönstren och hoppas på lite koltrast sång blandat med diverse annat fågelkvitter och däremellan njuta av tystnaden. Musik är jag dålig på. Jag har mina favoritlåtar, sällan kommer det till någon ny favorit nu för tiden. Dire Straits tycker jag om att lyssna på ibland. John Fogarty likaså. Haha, det var mitt musikintresse det! Folk frågar vad det är för fel på mig som inte bryr mig om musik. Ja säg det, nåt fel verkar det vara för ALLA tycker ju om musik.
Strålande vinterväder är det här idag. Minus 5 grader och sol. Jag har promenerat i två timmar och tycker rentav att solen värmde lite grann. Massor av folk ute, hundägare och skidåkare och joggare. Konstigt nog verkar det som om hundar inte behöver långa promenader när det är riktigt kallt eller dåligt väder. Men se idag, då ville hundarna ut på långpromenad!
Per
Visst, en drömlägenhet någonstans i Paris men ljudet får nog vara lite stadsbrus med fladder från duvor för att om möjligt få in lite natur i bilden. På avstånd liksom. Inte direkt på någon alptopp trots lusekoftan.
Trots ett svalt musikaliskt intresse så är valet gott. Dire Straits och Fogarty är bra och också sådant jag lyssnar till ibland, gammalt CCR-fan som jag är. Kanske världens bästa band genom tiderna?
Också fint väder här och +0,2 C visade termometern som varmast. En liten, liten vårkänning?
Wesber
Jag lyssnar mycket på Mando Diao, ”Själens skrubbsår” ” Strövtåg i hembygden ” och ” Gloria”är så vackra. och så är dom från Borlänge allihopa. Lars Winnerbäck ( också han från Borlänge) är en annan artist som jag gillar väldigt mycket. Men han vill då inte alls gubben min lyssna på, han tycker inte om hans röst vilket jag inte förstår. Usch för dansband, jag står inte ut med dansbandsmusik den är så enahanda. Niklas Strömstedt är en annan av mina favoriter och Miss Li ( och var tror ni hon kommer från. naturligtvis Borlänge)
Per
En annan av Mando Diaos låtar som jag också gillar är ”Vi lever nu”. Kanske inte så vanlig men jag gillar den starkt.
Mando Diao verkar vara en favorit medan dansbandsmusik blir dissad bland kommentarerna
Du har ju en hel del artister från dina hemsopor att välja bland. Heja Borlänge! 🙂
annepauline
Jag läste nu precis att Eva Rydberg och Ewa Roos kom vidare till Andra chansen i Mellon. Inte dåligt av en 71 och en 77 åring! Eva Rydberg far runt som en skottspole på scenen. Inte för att låten är något att lyssna på men det är tufft av tanterna att ställa upp.
Per
Inte dåligt gjort av tanterna! En annan veteran i detta sammanhang är Siw Malmkvist (84 år). Också en tuffing.