Svett, tvätt och glid

Idag var det så varmt mitt på dagen att mitt lilla röjningsprojekt i skogen här helt nära fick vänta. Det var rent ut sagt toksvettigt! Jag tog en siesta rakt av. Det får man göra om man är friherre.

Nåja, det är inga stora saker utan mest lite buskröjning men alltid får man någon klabb att klyva och torka över sommaren. Till vintern när det knäpper i knutarna kan den vara bra att stoppa i spiseln. Kan man säga så, ”stoppa i spiseln”? Kanske ett dialektalt uttryck?

Tvättade bilen ikväll inför en service som skall göras i morgon på verkstad här nära. Jag köpte i höstas en bättre begagnad bil, Bettan, som jag är mycket nöjd med. Inte så mycket medkörd och går som klockan. Tyvärr stå det inte i serviceboken vilken service som har gjorts, det finns i märkesverkstadens dator i Vasa. När jag gjorde en förfrågan hos dem om vilken service som gjorts kunde de inte upplysa om det men när jag lämnar in bilen på service nästa gång hos dem, då får jag en utskrift av all service som gjorts. Snacka om dålig betjäning och utpressning.

Jag väljer min gamla, lokala verkstad som jag känner och är nöjd med. Det blir en helservice denna gång och därefter är Bettan in i systemet hos min gamla verkstad. Japp, så får det bli.

När jag väl tvättat Bettan så kände jag för en liten finkörning i byn och närmaste trakten. Gled runt en stund i den fina sommarkvällen. En härlig tid, denna mellan hägg och syren. Och med detta fina majväder som nästan saknar motstycke. Jag tog några bilder.

Jag stannade till vid  postlådorna och kollade. Bara en räkning och lite reklam. Inga vykort.

Stilla och lugnt i sundet

 

Den gamla ladan kurar i grönskan. Något torrhö lär knappast mera lagras i denna gråa tjänare.

Några båtar har redan funnit sina platser vid byhamnen. Och titta, häggen håller på att slå ut.

Annonser

8 reaktioner till “Svett, tvätt och glid”

  1. Åh, vilka ljuvliga bilder! Jag vill hoppa in i bilderna och ta en stilla promenad i grönskan. Här fortsätter värmen, det är helt galet. Inget regn i sikte, torkan har förmodligen orsakat tre skogsbränder på tre dagar. Ja, någon har väl slängt en fimp eller nåt som normalt inte startar en skogsbrand. Två mindre bränder och en som hann bli lite större. Det alldeles sprillans nya gräset börjar bli brunt. Jag dansar regndans varje kväll men inte blir det något regn. Förmodligen kan jag inte rätta stegen. – Säger man ”stoppa ved i spisen”? Jag säger ju så, helt naturligt. Men säger man så i Sweden? Man kanske säger ”peta in en pinne i brasan”?

    Gilla

    1. Roligt att du gillar bilderna! Själv tar jag mig en och annan prommis i det fina vårvädret. Eller skall vi säga sommarvädret?
      Det behöver inte gå lång stund förrän det blir så torrt i markerna att bränder lätt kan uppstå. Ibland pga slarv men även skogsmaskiner och skördare kan förorsaka bränder. Som tur är blir de oftast inte så stora som t.ex. i Californien.
      Oberoende om regndansen fungerar eller inte men lite motion måste du allt få. Bara att ge järnet!

      Jag forskade lite kring verbet stoppa och hu vad mycket det fanns skrivet om det i SOAB. Hur mycket som helst och någon reda med mitt användande av stoppa fick jag inte. Jag orkade inte traggla genom det. Jag stoppade efter en stund.
      https://www.saob.se/artikel/?unik=S_12037-0179.XHh7&pz=5

      Gilla

  2. Det där med vykort, de kanske inte kommer dagarna efter det att du postat en artikel om vykort. Men fortsätt du att stanna vid postlådan. Kanske något av de efterspanade alstren kommer – du har ju slängt ut kroken. Och ett inte helt föraktligt antal, förhoppningsvis kreativa, läsare har du. Potentiella vykortsskrivare.

    En gång i tiden skickade jag ”flaskpost” från en pappersindustri till en annan. Till min stora häpnad fick jag svar ett halvår senare. Från en svensk fabrik i Australien. Såklart hade de en helt motsatt årstid.

    Gilla

    1. Gammal vana att stanna vid postlådan och kolla. Fast ibland, efter att jag blev friherre, så kan det faktiskt hända att jag inte kollar lådan förrän i slutet av veckan. Ja, vem vet. kanske det en vacker dag också kommer ett vykort till mig. Den som väntar på något gott….
      Hmm, innebar din flaskpost att du använde havet som transportör? I så fall var det ett smärre mirakel om du kastade i flaskan från svensk strand. Å andra sidan har du markerat din flaskpost så jag förmodar att det inte var på det klassiska sättet.

      Gilla

  3. Här har jag visst missat att besvara dina funderingar. Jag använde ingen flaska, jag tejpade in mitt meddelande i yttersta varvet på en manshög kartongrulle, som skulle gå till en nybyggd fabrik i Australien, ägd av Tetra Pak. Därav citattecknen. Men havet använde jag mig definitivt av, eftersom lasten med de rullar som vi producerade där vid den finsktillverkade rullmaskinen skeppades till våra antipoder.

    Men vad gäller flaskpost och Australien har du säkert redan hört den nyligen presenterade historien om när världens världens äldsta flaskpost hittades. Skriv ”australien flaskpost” och du får en mängd träffar. Här är en från Yle
    https://svenska.yle.fi/artikel/2018/03/06/varldens-aldsta-flaskpost-hittades-tusentals-flaskor-kastades-i-havet-som-en-del

    Gilla

  4. Det blev torrsim för meddelandet då. Men fram kom det och det var huvudsaken.
    Nej, jag har inte hört talas om denna märkliga flaskpost av tyskt ursprung. Jag utgår från att chansen att hitta en liknande på våra stränder är minimal för att inte säga obefintlig.
    Ett annat sätt att göra sig närapå odödlig är att lämna små meddelanden i grunden eller i en vägg när man bygger hus. Typ: Detta hus byggde Jon år 1842.
    Jon, förresten, ett fint gammal namn som man sällan hör nu för tiden. Efternamnen Jonsson är ändå rätt vanligt.

    Gilla

  5. I Uppsala domkyrka finns ett rörande dokument som jag sällan missar att läsa när jag är på besök. Vid senaste renoveringen fann man högt upp på en pelare under valven en handgjord liten plåtask från förra stora renoveringen, det torde ha varit Helgo Zettervalls. Några hantverkare hade kostat på sig ett studioporträtt på arbetslaget och skrivit ett vackert brev för eftervärlden att en dag finna.

    Jag har dock onekligen i decennier tänkt mig att skicka riktig flaskpost någon gång, såväl vid lokala sjöar som vid havskusten. Vi har ju både en östkust och en västkust, men kanske måste man ut en bit på vattnet för att buteljen inte bara guppande ska våga sig tillbaka till avsändningsplatsen. Nåväl, det har som du förstår av mitt ordval har detta projekt aldrig sjösatts – men en dag …

    Gilla

    1. Man vet aldrig vad man kan hitta uppe på en pelare. I våra dagar dock mera sällan ett pelarhelgon.

      Är jag inte helt bortkollrad så bor du vanligtvis i Tierp? Jag föreslår därför att du kastar din flaskpost i Tämnarån!
      Den torde flyta en god bit och ganska snart nå havet om inte någon lycklig upphittare stoppar dess färd.
      Själv skulle jag kunna göra detsamma senare i veckan men lär väl ha så förtvivlat bråttom att jag hinner inte ens stanna för denna enkla manöver.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.