Allehanda

Utflykt medelst pedaler

Igår var det ett riktigt bra cykelväder och jag tog mig en runda runt om i provinsen. Bäst att passa på medans den är fint väder. Första anhalt var grillkiosken, där har jag tänkt köpa en glass men den hade inte öppnat då jag susade förbi. Säsongens första glass fick vänta.

Passerade en vacker äng, stannade till vid vattentornet i grannbyn. När jag var liten så ställde jag den fråga som jag tror varje barn ställer förr eller senare: Varifrån kommer alla små bebisar? Min far hade det bekväma svaret till hands att de kommer från vattentornet i grannbyn, genom det lilla hålet som syns i väggen. Som jag tittade varje gång jag fick åka förbi med turbussen men inte såg jag skymten av den minsta lilla bebis där. Det var nog som med jultomten det där. – Nu är tornet något inväxt så det syns knappt om man inte vet om det på förhand.

Passerade Vörå å, där simmar nog inga gäddor små. Hur vet jag det? Jo, då hade det stått folk och fiskat längs efter stränderna. I Las Palvis köpte jag vatten på flaska för vem visste när jag nästa gång kom till en oas. Speciellt trött blev jag inte men hungrig och som tur var hade ett av landskapets näringsställen öppet och jag beställde en god pizza som färdkost. Jag vilad min lekamen och drack en öl till medan jag lyssnade på musik och reklam ur högtalarna. Lagom puttrig musik av äldre stuk och reklamen berättade om det fina kött man kunde köpa på Bulltofta kött och hur förträfflig Nilssons Möbler i Svedala är. Ja, ja bara lite långt dit, liksom. Istället fortsatte jag i motvinden som nu plötsligt gjorde allt för att klämma kalorierna från pizzan ur kroppen.

Jag trampade och trampade och passerade en bro där det blåst än mera men sedan blev det fint i den tätare skogen på andra sidan sundet. Jag svängde av till en by som bara hade en smal grusväg som tillfart. Här mötte jag flera fina bilar som yrde upp dammet så det var som i en dimma men jag såg också fina vyer i denna by med välansade trädgårdar och trevliga hus. Sedan föll mina ögon på en gammaldags hästdragen slåttermaskin vid vägkanten. Varför den stod där vet jag inte; kanske hästen dog och så blev maskinen kvar? Eller blev nog utkonkurrerad av den stora traktor med såningsmaskin som jag mötte i en backe?

Vid en korsning stannade jag till och läste på en skylt att här upphör allmän väg. Alltså därifrån jag kom vilket borde betyda att stora delar av landskapet bakom mig inte hade allmän väg. Jag menar att jag borde ha mötts av en motsvarande skylt på andra sidan byn om inte allmän väg fanns i byn. Det fanns också en annan vägskylt med förbryllande upplysning men det lämnar vi därhän denna gång.

Ett sista stopp gjordes i ett vägdike där vackra gula blommor lyste. Man ser så mycket mera när man cyklar och det är så lätt att stanna till och ta en bild. Motion får man också. Jag tror jag skall göra fler utflykter på detta sätt i sommar.

6 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »