En jättegammal tall och hur fungerar detta med vaccinationsintyg egentligen?

Alltnog, efter Kvikkjokk styrde jag åter färden mot E45:an och vidare norrut mot Porjus.

Första gången jag hörde talas om Porjus måste ha varit någon gång på slutet av 1970-talet när jag på en semester åkte nattåget från Malmö till Umeå. Jag delade kupé men en äldre herre som också skulle norrut och vidare till Porjus. Ganska omgående efter att han presenterat sig upplyste han mig om att han var helnykterist. Tydligen viktigt för honom att berätta detta. Det lustiga var att han sedan vid ett flertal tillfällen under resan oförhappandes berätta diverse suphistorier från Porjus. Vad de handlade om har jag glömt men ortsnamnet fastnade.

Idag finns i Porjus det tredje största kraftverket i Sverige men också sevärdheter som Harsprånget med utsikt över det f.d. mäktiga vattenfallet. Tror jag, för jag besökte inte utsiktsplatsen för Harsprånget.

I stället sökte jag mig upp på Porjusberget för att betitta Porjustallen som lär vara 7-800 år gammal. Det gick bra att köra bil högt upp och sedan gå den sista biten i skogen längs en stig. Att det är en speciell miljö syntes med vridna stammar och grenar och jag antar att flera andra tallar också var ruskigt gamla. Här kan man lätt bli trädkramare. Även utsikten från Sydtoppen var fin. Det tar inte många minuter att köra upp till parkeringen så det är ett lämpligt avbrott för den som vill ha en annorlunda paus i en långkörning eller annars bara vill besöka en gammal tall. Det finns också någon slags gruva där uppe men den besökte jag inte.

Jag fortsatte norrut och nästa hållplats var Dundret strax intill tätorten Gällivare. Ett kalfjäll som lyste rödbrunt, en jättestor bulle. Jag har tidigare besökt Dundret men då var det dimma och jag såg ingenting av utsikten men fick ändå en del fina bilder. Denna gång var det klart väder och milsvid utsikt och ganska många besökare av antalet parkerade bilar uppe på fjället att döma. Förra gången syntes inte en kotte till och det var nästan en dramatisk stämning på grund av dimman. Så olikt ett ställe kan te sig beroende på väder och årstid.

Det var en ganska frisk vind där uppe och jag stannade inte länge men helt klart är Dundret värt ett besök, speciellt som man kan köra bil ändå upp och sedan vandra vidare mot Toppstugan eller annorstädes.

Natten tillbringade jag på Grand Hotel Lapland i Gällivare med utsikt mot norra delen av Dundret. Här fungerade inte WiFi på rummet. Förklaringen var troligen att de tidigare haft strömavbrott och då tappat en del sändare i hotellet. Att de inte fixat detta var förstås lite svagt men jag kopplade till min mobiltelefon och kunde surfa lika snabbt på min dator den vägen. Annars ett bra hotell, centralt beläget och nära järnvägsstationen.

Jag sökte något ställe för att äta på kvällen och strosade runt en stund men stan verkade ganska sömning och jag tycker att både Arjeplog och Jokkmokk är intressantare trots att de är betydligt mindre samhällen. Kanske jag inte visste om och besökte de rätta pärlorna i staden? Hur som haver, sängen var skön och jättehög, och frukosten följande morgon helt ok.

På söndag körde jag hem via Haparanda/Torneå, en transportsträcka på 670 km.

Vid gränsen till Torneå ställde en uniformerad person en fråga på finska och jag sa som det var att jag inte förstod vad han sa, kunde han prata svenska? Jo, en knagglig svenska men likväl en svenska vilket jag var tacksam för. Han ville veta varifrån jag kom och jag sa Gällivare. ”Hmm, är det långt borta?” frågade han. Detta tyckte jag var en märklig fråga för nog borde en Tornebo eller boende i västra Lappland veta var Gällivare finns. Förmodligen var han inhyrd från annan del av republiken. Han pratade också om Coronapass och jag visade honom mitt vaccinationsintyg i telefonen. På armslångt avstånd kisade han på mitt intyg i telefonen utan att förstora upp dokumentet och än mindre skanna QR-koden. Jag är helt säker på att han inte kunde se annat än den blåa EU-logon och konturerna av QR-kodens fyrkantiga figur. Absolut inte texten. Det är jättelätt att förfalska ett vaccinationsintyg när QR-koden inte skannas. En giltig QR-kod torde däremot vara svår att förfalska för en amatör.

Men det är väl som med mycket annat när det gäller restriktioner och rekommendationer under pandemin, inklusive munskydd, ett spel för gallerian.

En fin road trip i Norrland via Bjuröklubb och Missenträsk och vidare längs med E45 mellan Arvidsjaur och Gällivare några dagar i september år 2021. Nästa gång jag gör en liknande färd så tror jag att jag väljer ett eller två ställen och kör kortare sträckor. Stannar mera på orten och utforskar, kanske gör en lite längre vandring. Vi får se.

Här står upptäckresande själv och stödjer den gamla Porjustallen. Jag är en del av historiens vingslag med tanke på damens ärevördiga ålder, 7–800 år gammal. Själv är jag en pojkspoling.

Utsikten från Sydtoppen mot Stora Luleälven var inte heller fy skam.

Här ståtar det stora välgräddade Dundret i Gällivare. Dit upp någonstans körde jag.

Bild från Dundret som fick mycket uppskattning på Facebook.
En ensam vandrare på fjället Dundret. Vinden var ganska frisk, sen eftermiddag och en god bit till tätorten Gällivare. Strongt gäng dessa vandrare. Han plockade och åt bär längs med vägen. Förmodligen odon?
Längst uppe till vänster finns Toppstugan.

Som sagt, milsvid utsikt från Dundret när dimman inte ligger på.
Ett annat liknande fjäll och också bilväg upp är Björnberget strax norr om Arjeplog.

Gammalt och nytt i Gällivare. Inte mycket mera intressant hittade jag i staden denna gång.

Bönälven i Överkalix får bli sista bild i denna reseserie.

---

Grand Hotel Lapland Gällivare – hemsida

Porjusberget & Porjustallen – utflykt nära Gällivare – Jennifer Sandströms blogg. Det var här jag fick tips om Porjustallen

Dundret – Wikipedia

Porjusberget – karta

Dundret – karta