Den som inga byxor har

Elden flämtar och surrar i spiseln, värmen sprider sig i stugan, glöden syns genom askluckan. Det är som det skall vara efter att jag startat kvällens eldning. Vanligtvis kör jag ett par tre timmars eldning på kvällen föra att spara på elräkningen från luftvärmepumpen. Och så är ju värmen en helt annan än från pumpen eller elementen. Det är samma med bastuvärmen.

För att kunna elda i spiseln behövs ved. Ved har jag gott om i uthuset men det gäller att vara proaktiv. Att se till att man har torr ved i mängd för att kunna mata in via vedluckan när kölden knäpper i knutarna. En viktig syssla vintertid är att se till att det finns ved på liderbacken när våren kommer för att klyva och stapla i travar för torkning en sommar eller helst två.

Igår trampade jag upp en stig genom snön in i skogen bakom uthuset. Snön var på sina ställen knädjup och det tog en god stund och en del pust att bana den drygt 100 meter långa vägen till de vindfällen som finns kvar sedan stormen Aila september 2020. Det mesta som ligger är tall och den far inte så illa även om det tar ett par år innan man kan ta hand om den.

Idag skulle jag så starta mitt vinterprojekt med att såga och dra hem ved för kommande år. Motorsågen togs fram och kedjan blev filad. Jag var klar! Trodde jag. Skogsarbete fordrar också lämplig klädsel och skodon. Skor har jag men ack och ve, vad skulle jag ha på apostlahästarna? Det visade sig att jag i höstas städat bort alla gamla vardagsbyxor som utslitna och kvar fanns inga som jag kunde använda i skogen. På en vägg hängde ett par gamla skogsbyxor men de är troligen för små och svåra att klä på sig. Jag minns att jag kämpat med dessa pantalonger tidigare och förlorat. Så där stod jag utan byxor och utan lämpliga byxor jobbar man inte länge i skogen. Speciellt inte på vintern. Så det blev ett avbrott redan innan jag kommit i gång. Men nästa vecka beger jag mig på jakt efter lämpliga byxor för skogsarbete. Vi får se vad som finns i sortimentet.

Jag provade dock idag stigen genom skogen och den var alldeles perfekt efter en natts köld. Stadig och lätt att gå på. Det går utmärkt att där dra min pulka lastad med ved, färdigkluven för att plockas in i traven på vårkanten. Pulkan köpte jag i fjol och den var en de bättre investeringarna. Visserligen inga stora mängder ved per gång men den som är trägen vinner. Jag skulle annars motionerat på annat sätt som till exempel att vandra längs vägar men nu blir det att vandra lastad med ved och det ger ännu bättre motion. Win win.

Och så alla pauser jag tar i skogsarbetet. Att få stanna till en minut eller fem och bara njuta av skogen, tystnaden och den friska luften. Känna tallkådan i näsan. Och när jag blir trött är det bara att gå hem. Inga måsten eller krav eftersom jag har tre månader på mig och det skall jag väl klara. Låter nästan för bra för att vara sant men jo, det fixar jag. Speciellt efter att jag fått orken tillbaka efter förkylningen. Vilken skillnad på bara två veckor. Men först nya byxor…!

Här ligger ett halvt dussin stammar som väntar på att bli ved. Att såga vindfällen kan vara farligt men jag har en viss vana och det gäller att ta det säkra för det osäkra och inte håscha. (håscha = stressa i onödan)

Och i mars kommer solen och dagarna blir allt längre. Ibland kan jag bli rent lyrisk i en skog med marssolens strålar mellan träden. Att bara få sätta sig på handskarna en stund och njuta, filosofera lite.