Reflektioner,  Upplevelser

Att utmana sig själv

Idag startade Team Rynkeby God Morgon Vaasa sin cykling från Vasa till Paris, ett lopp på närmare 2000 km. Team Rynkeby är en dansk uppfinning där cyklister cyklar i gula dräkter till Paris från olika håll i Europa. Samtidigt samlar de in pengar till svårt sjuka barn. Inte när de cyklar utan tidigare genom att söka sponsorer. De cyklar sina egna vägar och poängen är att de skall synas på många ställen i Europa.

De är sammanlagt 54 lag, de flesta från Norden. Från Vasa startar 33 cyklister.

Gänget från Vasa cyklar först till Åbo, vidare till Helsingfors där de tar färjan till Travemünde för fortsatt färd genom Tyskland, Belgien och Frankrike. Den 6 juli når de fram till Paris.

En ganska så tuff cykling vill jag påstå. En utmaning för de flesta. Kanske ingen omöjlig uppgift men konditionen och viljan måste finnas och det är mycket som skall klaffa. Inte minst logistiken och underhållet. Min bekant som jag köpte cykeln av har planerat färdvägen genom Europa och enbart det jobbet är ett nog så tidskrävande och komplicerat arbete. Plus all träning de genomfört det senaste halvåret.

Igår gjorde jag en liten cykelrunda på blygsamma 14 km. Jag stannade till på Hellnäs bro och då kom en man med packning på ryggen gåendes över bron. Jag hälsade och talade lite med honom. Han var från Litauen och skulle gå till norra Sverige och tillbaka. Ungefär en månad till skulle hans vandring ta. Jag undrar om inte det är en lika stor bedrift som att cykla till Paris; att gå från Litauen till norra Sverige? Tydligen följde han kusten.

Detta gjorde att jag funderade på om jag gjort något liknande. Någon strapats där jag i första hand förlitat mig på mig själv, min förmåga, kondition och vilja. Fått anpassa mig till naturen och lösa de problem som eventuellt uppstår. Kortare eller längre tid/sträcka.

Nej, det kan jag inte påstå. Mina vandringar och cykelutflykter är nog ganska beskedliga. På sjön har jag inte heller kajkat omkring speciellt mycket. Övriga resor jag gjort är inte speciellt äventyrliga. Inte heller spelar jag något instrument galant, har sångröst eller har det muntliga berättandets gåva.

Det hela handlar naturligtvis om vad/vem man jämför med och vad man prioriterar här i livet. Kanske man är nöjd med att lunka på i hemsoporna, inte göra så mycket väsen av sig? Inget fel med det. Kanske vill man likt tjuren Ferdinand sitta under korkeken och lukta på blommorna, se solen ha sin gång? Vad säger att det ena är bättre än det andra, vi är så olika.

Dock tror jag det är bra att utmana sig själv ibland, röra på sig. Sätta upp mål, gå utanför comfort zonen, pröva nya saker. Jag har mina små resmål, inga märkvärdigheter men ändå något som lockar mig. Gärna skulle jag ta upp gitarrspelandet men det har bara inte blivit av. Göra den där drömresan genom att cykla dit vinden bär; alltid med vinden i ryggen. Gå några dagar i fjällen, bli mera djärv i mitt fotograferande. Vad finns det mera som skulle utmana och locka? Mitt livs äventyr en enda gång?

Jag borde kanske mera anamma två av mina sex levnadsråd: ”Sitt inte på din kammare” och ”En liten början är bättre än ingen början alls”.

Har du något drömäventyr som lockar? Någon resa, något att lära, något att uppleva? Något som kräver lite extra men som ändå förhoppningsvis ger så mycket mera tillbaka. Kanske utmana en fobi, bli mera frimodig, gå en okänd stig? Är det så farligt?


Team Rynkeby God Morgon – Hemsidan finns på flera olika språk och för olika länder

TEAM RYNKEBY LIVE MAP – Följ de olika lagens färd genom Europa Live

Här gick mannen från Litauen iväg på sin  hundramila vandring.

Själv stod jag kvar och såg drömmande ut över Hellnäs sund

8 kommentarer

  • Erik Forsling

    Det blir till att hoppas att de gula cyklisterna inte förväxlas med De Gula Västarna av fransk kravallpolis i Paris.

    • Per

      Haha, där har du en poäng! Vi får hoppas att deras aktiviteter hålls åtskilda och att Team Rynkebys lag inte får smaka på batongerna. Det vore en extra stark krydda att minnas länge.

    • Rose Helsing

      Tror det var samma man jag såg på ABC i Oravais i går runt ett tiden. Eller så var det en annan grönklädd vandrare. Det såg så ledigt och frimodigt ut och jag blev aningen avundsjuk. Det är ju bara att ta sig för – planera, träna, packa och ge sig iväg. Ändå blir det inte av.

  • hasse

    Jo, blev en tusen kilometersresa till Suomussalmi/Hiljainen kansa idag. Har funderat säkert tre år att detta måste vi se/uppleva…och en upplevelse var det verkligen. Stannade bilen vid vägkanten när vi anlände, vill påstå att anblicken av Hiljainen kansa berörde oss djupt. Finns inget jag kan jämföra med.

    Hade med ett par jackor som vi iklädde ett par varelser (saknar benämning)
    Kaffe och glass, sen drog vi hemåt.

    • Per

      Oj, fram och tillbaka på samma dag? Det blev en rejäl körning.
      Jag har också denna färd med i planeringen. Det blev nu inte innan midsommar som tänkt men jag hoppas i alla fall att det blir inom tre år. Förhoppningsvis med kanske några sevärdheter till i trakten.
      Så man får själv klä någon av dessa varelser, som du kallar dem?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »