Ondska

Jag har nyligen läst ut en bok: ”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein samtidigt som massmördaren i Norge fick sin dom. Att han är skyldig till de fruktansvärda brott han begick är höljt utom all tvivel. Han har bl.a. själv tillstått sina gärningar, till synes med ett leende på läpparna. Frågan är, i skenet av boken jag nyligen läst, är han en ond människa? De flesta skulle säga ja, så är även min spontana reaktion. Men vad är då ondska? Frågan är inte så lätt att besvara om man verkligen tänker till.

På nätet finns en mängd förklaringar och åsikter om detta och boken för också fram en rad aspekter på ämnet. Jag tror vi kan diskutera detta i evighet utan att komma fram till det definitiva svaret för frågan är så komplex och svårfattad. Jag vill dock föra fram några personliga tankar utan att fördjupa mig allt för mycket; jag riskerar annars att skriva en bok i ämnet som kanske skulle heta ”En mycket liten bok om ondska” och det är inte meningen med ett blogginlägg.

Vad är ondska? – Jag tror att ondska är ett stadium i en utveckling som har sitt frö i illvilja; att vilja göra illa, förstöra och fördärva. Var går gränsen mellan elakhet och ondska? Är elakhet en enklare och mindre sofistikerad form av ondska? Är det så att elakhet är spontan och stundens ingivelse medan ondskan är utstuderad, grym, hänsynslös och saknar empati? I så fall gjorde massmödaren på Utøya en ond gärning.

Varför vill någon göra illa och varför kan ondska utvecklas ur detta? – Jag tror inte en ond människa är en nöjd människa och är missnöjet tillräckligt stort och inte får någon lösning kan ett negativt kroniskt tillstånd utvecklas som kan riktas inåt mot den egna personen eller utåt mot andra människor eller varför inte också mot djur. Oftast stannar det vid elakhet, sur gubbe/kärring eller annat negativt tillstånd men ibland utvecklas en ond personlighet och till det behövs också, menar jag, en psykisk störning av viss grad, därför att en ond människa saknar empati. Just avsaknad av empati parad med lust att förstöra är utmärkande för ondskan. Det är möjligt att massmördaren behövde hjälp med att utplåna den sista lilla empati han eventuellt hade men lusten att förstöra och döda var det inget tvivel om.

Nästa fråga är: kan en människa utföra en ond gärning utan att vara ond? Ja, vill jag svara. T.ex. i krig, även om det sker enligt Genèvekonventionen, utförs ett stort antal onda gärningar och grymheten vet inga gränser. Soldater utför order, eller tvingas utföra order, där andra människor hänsynslöst slaktas men är dessa soldater, när de återvänder från kriget som civila, onda människor? Nej, inte i de flesta fall, vill jag påstå. De flesta har ändå inte den psykiska störning som gör att de är onda. Att soldater kan ha psykisk skada är en annan sak; har de inte förlorat sin empati och förorsakar förstörelse, är de inte onda enligt min mening.

Kan vem som helst bli ond eller utföra onda gärningar? – Här frestas jag att svara ja, samtidigt vet jag att så inte är fallet. Det finns människor som kan stå emot grupptryck och krav när onda gärningar organiseras och utförs, vare sig det gäller gruppvåldtäckt, nazisternas brott mot mänskligheten eller summariska avrättningar under senaste balkankrigen. Ibland får de plikta med sina liv. Under vissa extrema förhållanden krävs ett starkt psyke och en klar livsinställning för att stå emot medan andra utvecklas till onda människor eller låter ondskan växa inom sig. De förlorar medkänslan för andra människor och de har lust att döda och förstöra.

Det finns mycket att orda om detta och mina tankar om detta ständiga problem är bara mina egna reflektioner efter att ha läst boken. Jag tror ändå att godheten har övertag för skulle ondskan fått härja fritt i årtusenden hade mänskligheten varit utplånad för länge sedan.

Är massmördaren i Norge en ond person? Ja, så menar jag även om jag tror att det inom honom finns en rädd, liten pojke fängslad som skrämd betraktar det monster som igår flinande tog emot domen. Han lät sitt missnöje med samhällsutvecklingen i Norge utvecklas till en fantasivärld där han som hjälte skulle väcka Norges folk. Istället förorsakade han oändlig sorg och enorm tragedi samtidigt som han själv idag är den mest föraktade och hatad personen i Norge. Kan man därav dra den slutsatsen att ondskan är dum medan godheten är klok?