Jag som trodde hon kom från Island

Kvinnodagen till ära så träffade jag idag som hastigast en kvinna som imponerade på mig. Jag träffade henne också för en vecka sedan och då pratade jag lite mera med henne. Idag blev det mera flyktigt, kanske en halv minut.

Hon gled fram och gjorde nästan en balettpose när hon frågade om jag fått betjäning. Ja, det hade jag, en annan expedit var ute i lagret och hämtade de byxor jag köpte förra fredagen i samma affär och haft till avkortning av byxbenen. De är alltid för långa.

Förutom att hon talade med hela kroppen och hade en graciös hållning (hon måste absolut ha dansat eller fortfarande dansar balett) så talade hon en något annorlunda svenska. Jag blev nyfiken och frågade henne varifrån hon kom. Från Ebbas stad kom hon och hade finska som modersmål. I mitt stilla sinne gissade jag att hon kom från Island men si där hade jag fel. Hon bröt inte på finska men hade ett annorlunda slags uttal och språkmelodi. Hon var lite exotisk, inte av den vanliga finska lantrasen. Därtill tilltalade hon mig idag enbart på svenska. Annars är kutym i provinshuvudstaden att kunder tilltalas både på finska och på svenska; sedan avgör kunden vilket språk som pratas. – Kanske hon mindes mig sedan förra fredagen?

Det är oerhört viktigt hur kunder bemöts och vilket intryck de får av den miljö där deras tilltänkta vara säljs eller tillverkas. Just detta var idag upp till diskussion i Saltgruvan. Naturligtvis är varans eller tjänstens kvalité, funktionalitet och pris viktiga bitar när ett köp avgörs men något som verkligen inte skall underskattas är ett äkta och personligt bemötande samt att det är ordning och reda; att det ser snyggt ut. – Jag tror vi är på god väg i Saltgruvan.

Hon i klädaffären gjorde definitivt intryck på mig med sitt sätt och sitt språkbruk. Jag går gärna dit nästa gång jag behöver göra förnyelse i min ekipering. Jag tror få kvinnor är så uppskattade av män som de som kan vara behjälpliga vid provning och agera som smakråd vid klädköp.

Krista Siegfrids
Krista Siegfrids är kvinnan som snart står i rampljuset i Malmö. Hon är verkligen värd att få en fin placering. – Bilden är från Jakobsdagarna 2011 när hon uppträdde i Ebbas stad.

Annonser

6 thoughts on “Jag som trodde hon kom från Island”

  1. Bemötande i affärer är mycket viktigt. Som du säger går du gärna dit igen efter att ha blivit sedd och hörd! Många är de konstiga bemötanden man fått och få är de där riktigt fina – som ditt minne här.

    Min arbetskamrat när jag jobbade på Kungliga Postverket, Gun-Britt hette hon, råkade ut för ett sådant tråkigt bemötande i en skoaffär i samma stad (Kristianstad). Hon såg ett par skor i fönstret, vilka gick rakt i hjärtat, och stegade in i butiken – som var en ansedd sådan. Hon provade skorna och de passade precis, men personalen gjorde klart för henne att de nog var alltför dyra för en sådan som hon (jag vet inte hur de uttryckte detta, men hon berättade så för mig sen) . Gun-Britt tyckte själv att prislappen var alltför stor (det var ju en ansedd affär…), men blev så förb…d att hon köpte skorna rakt av. Jag tror aldrig att hon använde dem…men hon ville visa de där snorkiga expediterna…

    Gilla

    1. Det finns faktiskt snobbaffärer som nästan väljer sina kunder, eller vill välja sina kunder. Jag har ett exempel i provinshuvudstaden, inget namn nämnt, där svansföringen är hög och bönder inte gör sig besvär med sitt simpla språk. Jag har nog klarat argusögat men tendensen finns där.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s