Minnet och några av mina metoder för att minnas

Förra veckan läste jag en artikel i Kommunbladet, en lokal tidning som utkommer med tio nummer per år i Vörå kommun, som handlade om minnesproblem och demens. Demens kan väl klassas som en folksjukdom med den tredje största dödsorsaken i republiken efter sjukdomar i cirkulationsorganen (jag antar att det handlar om hjärtat och och blodomloppet) samt tumörer (cancer). Covid-19 kom långt i ned i listan på nionde plats för år 2020, till och med efter självmorden.

Olika former av demens är en tragedi för de drabbade men också för anhöriga. Det är en smygande sjukdom som inte är lätt att tidigt upptäcka alla gånger men även på så sätt att den drabbade sakta ”smyger” bort från tillvaron. Minnet, språket och vardagens göromål begränsas allt mer.

Jag tänker inte skriva om demens utan om de hjälpmedel och tips för minnet som omtalas i artikeln. Det visar sig att jag sedan många år tillbaka tillämpar flera av dessa metoder, utan att för den skull vara drabbad av sjukdomen. Av rent praktiska skäl och kanske en smula lättja.

Nästan varje dag gör jag ett körschema, det jag har tänkt att uträtta för dagen. En så kallad Todo-lista. Detta började jag med redan i mitten på 90-talet när jag jobbade som lageransvarig på ett företag i Malmö och det var tusen göromål, små som stora, som skulle klaras av och inget fick glömmas. Jag betade av listan under dagen men sällan var den tom när kvällen kom. Det förde jag över till nästa dags lista. Jag gjorde en prioritering på morgonen och det som var absolut nödvändigt att klara av för dagen gjorde jag först. Sedan gjorde jag det som tog minst tid att klara av. På så sätt minskade listan ganska snabbt och redan mitt åt dagen såg den mera hanterlig ut. Lista, prioritera och ta det snabbaste först sedan det prioriterade klarats av. Funkade riktigt bra. Nu för tiden har jag inte så mycket att göra men vanan sitter i.

Jag har också en egentillverkad kalender per år i Excel där jag antecknar sådant som är på kommande, även långt fram i tiden. Ett år per flik. Till exempel går jag genom släktens och bekantas jämna födelsedagar per år och antecknar dessa. Sådana som skall firas. Naturligtvis finns olika evenemang uppskrivna på sin dag, till exempel Urkult, haha… of course. Men även när jag skall beställa biljett och boende för festivalen. Dagens motion bokförs och sammanställs per vecka och år. Temperaturen och om det varit storm eller annat anmärkningsvärt. Personer jag träffat och mycket annat. En gul cell är sådant jag väntar på och planterat, när det är klart blir den grön. Det fina är att jag kan söka i kalendern alla åren tillbaka (sedan 2012). Till exempel NN, när har jag träffat hen? Vips kommer det upp alla de tillfällena. Mycket överskådlig kalender.

Det gäller naturligtvis att vara noga och anteckna varje dag och kolla de närmaste veckorna framöver men det blir en vana och är inget jag missar. Det tar max en minut eller två. Detta är något som omtalas i artikeln i Kommunbladet, att varje dags kväll stilla sig och tänka igenom vad som hänt under dagen. Jag skriver också dagbok med den är mera tungrodd och mastig att söka i. Bäst är att kombinera min Excel-kalender och min dagbok i Word när jag söker en händelse. I dagboken kan det stå allt möjligt, allt från små episoder och detaljer till världshändelser och rent strunt. Det mesta glömmer jag haha…

Och naturligtvis min blogg! Inte att förglömma. Det finns som sagt sökfunktioner och kalender där.

Mycket skrivande men jag gillar ju det. Något annat jag gillar är fotograferandet och jag har ju massor med bilder genom alla åren. Bilder är också ett slags minne både på hårddisk och i fysiska album. Det är dock bara ett litet urval jag har i fotoalbum. Det gäller bara att ha dem organiserade på ett vettigt sätt och ett sätt är att tagga dem i datorn något som är ett evighetsarbete men lite varje dag så kommer man långt.

I artikeln omtals en inköpslista. Jodå, en sådan finns i Excel sedan länge och mycket sällan är det något som missas när jag gör min runda i köpladan. Den är ordnad enligt den rutt jag tar i köpladan med läsken först sedan frukt och grönt, fiskdisken och så vidare. Här fuskar jag nog lite för den finns i mobilen haha… men metoden är bra och säker.

Mera som tipsas om i artikeln ”Carola kan hjälpa dig med att hålla minnet vid liv” är att läsa. Något varje dag det blir det och som ni alla vet har jag gett mig i kast med ”På spaning efter den tid som flytt”. Den boken om någon borde motionera hjärnan. Sudoku rekommenderas men det händer inte så ofta. Däremot brukar jag lösa korsord ibland. Sällan blir de helt färdiga. Huvudräkning borde man ägna sig åt men där syndar jag ofta. Det är så enkelt att ta fram kalkylatorn i mobilen. Datorspel avskyr jag, då passar schack mig bättre. Att skriva är också nyttigt för hjärnan. Vad som helst!

Jag har hyfsat bara närminne men minnen från min barndom är jag tyvärr fattig på.

Ibland brukar jag sporta med att memorera vissa helt onödiga saker men som jag kollar en tid efteråt för att se om jag minns det. Ofta minns jag men det fordras en kort stunds innötande för att det skall fastna. Till exempel freden i Nöteborg, när skedde den? Helt onödigt att kunna men jag vet att datumet är 12 augusti 1323 om du så väcker mig mitt i natten.

I årets upplaga av Vinter i P1 gjorde Bi Puranen ett litet minnesexperiment. Hon kastade i början av programmet ett tärningspar tre gånger och skulle därefter minnas talen i slutet av programmet. Jodå, hon klarade av det. 2 och 1, 5 och 6 och sista kastet 4 och 3 vilket bildade talen 21, 56 och 43. Själv deltog jag också och memorerade siffrorna i början av programmet. Japp, ingen svårighet att minnas talen i slutet av programmet även för min del. Det gjorde du bra PJ! Men bättre kan jag, jag minns talen än och det är snart sex veckor sedan; jag kollade ikväll. Jag undrar om Bi kan talen fortfarande? Snacka om värdelöst vetande och minne!

Minnet är ett mycket viktigt verktyg för oss människor och försvinner det mister vi också en stor del av vår kapacitet och funktionalitet. Och det värsta, demens kan drabba vem som helst, speciellt på ålderns höst. Därför skall man vara glad åt sitt minne så länge det fungerar och gärna träna att minnas en och annan ploj som man kan sporta med. Som att minnas hur samiska flaggan ser ut. Den är inte helt lätt att beskriva ur minnet men jag gjorde en memorering och jo den fastnade. Testa du och försöka komma ihåg hur den ser ut följande dag! Någon som antar utmaningen? – För övrigt tycker jag det hör till allmänbildningen att kunna de nordiska flaggorna.

Brukar du träna minnet och hur i så fall? Några speciella tricks för att komma ihåg saker?

I juli 2013 besökte jag Oravais Teater på Kyoboas i Kimo. Kommer ni ihåg vilken pjäs som då spelades? Det gjorde jag inte till att börja med men med hjälp av bilden gissade jag att det var ”Lumpänglar” och det var helt rätt. Sedan kollade jag i min dagbok och fick mera info.
Ett litet citat ur dagboken för den dagen, 7 juli 2013, en söndag på Kyroboas: ”Vi talade också med veterinären i kommunen (i pausen) som var väldigt talför. Berättade sitt livs historia på några minuter”. Den historien har jag inte upptecknad och är därför borta och glömd.

---

Kommunbladet – Vörå kommuns hemsida. Artikeln finns på sida 8 i nummer 1/2022