Kvinnliga eller manliga artister och band – mitt val

Igår firades Internationella kvinnodagen och då lanserade Spotify nya ”Equal-hubben” som skall verka för ett mera jämställt lyssnade vad gäller artister. I Sverige var det i fjol endast 23,8 procent av de strömmade artisterna på Spotify som var kvinnor och av dem var det Veronica Maggio som strömmades allra mest. Sifforna för Finland känner jag inte till men jag kan tänka att de är likartade.

Alltså mindre än var fjärde artist som går genom Spotify är kvinnor. Kan det också gälla mitt lyssnande? Till största delen lyssnar jag på musik via Spotify men tyvärr finns det inte vad jag vet någon statistik på vad och hur mycket jag lyssnar på Spotify. Det vore faktiskt intressant att känna till.

Min magkänsla säger mig dock att jag idag lyssnar på fler kvinnliga än manliga artister. Jag lyssnar en hel del på det som kallas världsmusik och där har jag ganska dålig koll på artister och bandens sammansättning men när jag väljer specifika artister och grupper tror jag att åtminstone två tredjedelar är kvinnor eller kvinnodominerat på ett eller annat sätt.

När jag var ung och grön följde jag den vanliga popmusiken och då var det band som CCR, Santana, Rolling Stones och liknande som jag lyssnade på samt ett tidevarv blandat med dansbandsmusik. Flamingokvintetten var ett av dessa band. Alltså ganska vanlig musik den tiden och mansdominerad. Än idag uppskattar jag mycket CCR och deras musik.

När jag sedan flyttade till Sverige breddades mitt musikval med musik som Gösta Linderholm, Kim Larsen, Dag Vag, Ebba Grön, Wilmer X för att nämna några. Men även artister som Marie Bergman, Nina Hagen och de danska sångerskorna Sanne Salomonsen, Anne Linnet, Lis Sörensen. Samtidigt fick jag också ett allt större intresse för mycket äldre musik från 30–50-talen. Ett tidevarv lyssnade jag också på klassisk musik som Jean Sibelius och Anton Dvorak. Jag blev allätare med vissa få undantag.

Idag är jag starkt influerad av den musik som spelas på Urkult och mången fin musikalisk bekantskap har jag gjort där men också nordisk folkmusik och som sagt världsmusik gillar jag. Ett exempel är den moderna musik som spelas på Afrikas horn i länder som Etiopien och Somalia. Eller den afrikanska ökenbluesen längre västerut.

Vid en titt på Spotify och vad jag drar mig till minnes har jag senaste tiden mest lyssnat på Frida Johansson (min nya favorit), Kraja, Bomba Estéreo, Folke Nikanor, Sara Parkman, Maxida Märak, Sofia Jannok, Iiris Viljanen, Ale Möller, Eivør Pálsdóttir (från Färöarna), Annika Norlin och Maida Vale (lite tyngre musik). Säkert har jag glömt en och annan men jag tror min lista täcker för påståendet att jag idag till stor del lyssnar på musik gjord av och med kvinnor. Varför det blivit så vet jag inte, det är inget medvetet val. Kanske bara för att det är bra musik, helt enkelt?

Många festivaler har också en stark övervikt av manliga artister och band men det finns undantag. Ett sådant är Urkult som aktivt strävat efter att ha ett jämnstarkt utbud och jag tycker att de har lyckats väl. Även årets upplaga av Umefolk, om än begränsat utbud, hade en bra fördelning med kanske en liten övervikt till kvinnliga artister.

Har du tänkt på det när du väljer musik, är det kvinnliga eller manliga artister och band du lyssnar till? Och hur är radions utbud? Vilken är din favoritmusik just nu och har du under årens lopp ändrat din musiksmak?

Vad passar bättre än en bild av ukrainska DakhaBrakha som spelade på Urkult 2015. Tre kvinnor, en man.

Och så denna nagel i ögat på Putin, Rysslands Pussy Riot som spelade på Urkult 2019. Tre kvinnor, en man.

DakhaBrakha – hemsida

Pussy Riot – Wikipedia

Spotify Eqaul – idel musik med kvinnor på Spotify