Allehanda

Ett kommande bättre år?

Jag skall inte göra någon tröttsam sammanställning och rada upp alla händelser som skedde under gångna året 2019 men något vill jag ändå belysa bloggen. Hela 168 inlägg har jag skrivit och i Word, som är min textbehandlare där jag först skriver mina inlägg, kan jag notera nästan 86 000 ord på 161 fullskrivna A4-sidor. Det blir en nätt liten bok det. Över 600 bilder har också publicerats. Hur många timmar jag lagt på bloggen har jag ingen aning om men det är åtskilliga timmar. Ett vanligt inlägg kan ta två timmar att skriva plus att söka bilder och redigering, för att inte tala om själva fotograferandet.

Det har också hänt att jag skrivit inlägg och sedan kastat dem i skräpkorgen så där kommer några till. Det är för det mesta kul att skriva blogg och bäst är det när jag får respons och kommentarer. Jag vill därför tacka alla ni som kommenterat på bloggen eller på Facebook under senaste året! Utan kommentarer vet jag inte om jag fortsatt med bloggandet.

Några andra nyårslöften än att jag skall äta mindre portioner har jag inte. Lite lurigt det där, jag kan ju ta fler portioner utan att bryta mitt löfte. Nej då, tanken är att äta mindre och ett sätt är att inte fylla tallriken till max. Det handlar om att planera och tillreda en lagom mängd mat till varje måltid. Jag har redan börjat i december och jag tycker att det går bra att äta lite mindre. Det är mycket en vana.

Motionera mera skall jag också. Det lyckades jag ganska bra med senaste år så det är bara att fortsätta. Målet är att slå mängden motion från år 2019 med råge. Det viktiga är inte hur mycket man motionerar utan att man kan se förbättringar från föregående år/månad/period. Att det går framåt. Det sporrar en att fortsätta och förbättra. För att mäta tid, sträcka och annat använder jag en app i telefonen.

Jag går ut ganska modest i mina planer och förhoppningar inför år 2020. Vi får se vad som dyker upp och vad jag gör av det. Det viktiga är att jag har metoder för att mäta mina aktiviteter och på så sätt jämföra med tidigare år. Samma med ekonomin. Det är först när man får saker och ting på papper (eller i datorn) som man kan få grepp om var man befinner sig. Är man på väg framåt, stampar man på stället eller har man halkat in på ett fruktlöst sidospår.

Härmed får jag önska alla läsare av denna blogg ett Gott Nytt År och god förbättring!


Sports Tracker – min app i mobilen som mäter min motion. Finns också på svenska

Tja, vad skall man säga.  Nyårsdagen 2020. Nästan mitt i vintern och det ser ut som i april. Till höger bönehuset Betel där jag gick i söndagsskola som liten kotte.

Alla affärer som jag gör är inte alltid lyckade till en början. Denna lampa hade jag köpt som läslampa vid soffan men si den var alldeles för stark i  lyset och så kunde jag inte placera den på rätt ställe. Istället flyttade jag den till ett annat ställe där den kom bättre till sin rätt. Inte så dumt sist och slutligen. Flytten blev en förbättring på årets första dag. I morgon fortsätter vi med fler förbättringar!  – Affischen  kunde jag rädda efter att den hade gjort tjänst på Tesses Café i somras.

20 kommentarer

  • Sister Jane d.y.

    Jag gillar din blogg, läser den med intresse och nyfikenhet, alltid roligt att kolla vilket ämne/en som du behandlar. Jag kommenterar ibland, läser ofta andras kommentarer men funderar också varför det är så få som skriver kommentarer. Kan man inte kommentera, vågar man inte eller är det ren bekvämlighet (ids inte – orkar inte)?
    Så nu utmanar jag Alla som läser P-J:s blogg, att under år 2020 kommentera åtminstone ett inlägg! Jag utgår från att kommentaren är saklig och vänlig, men inget hindrar att man har en annan åsikt än vad skribenten har.
    Jag vet att många läser bloggen, Vem antar utmaningen?
    För vi vill väl fortsätta att läsa?

    • Per

      Det var en positiv och upplyftande kommentar.
      Jag brukar säga att min blogg inte är nischad och därför riskerar att bli spretig men det kan också vara en fördel. Som du just skriver, det kan dyka upp nästan vilket ämne som helst.
      Att folk inte kommenterar tror jag beror på att de inte är tillräckligt intresserade. Det är som med mycket annat, det man är intresserad av och verkligen gillar det har man både tid och pengar till, sedan får det kosta vad det vill.
      Å andra sidan har jag ändå ganska många kommentarer. Det är inte så ofta som ett inlägg blir helt utan kommentarer.

    • Erik Forsling

      Kära SISTER JANE D.Y., om du tillåter mig att använda den formuleringen. Jag läser också P.J:s blogg varje dag som där finns text. Jag brukar inte svara till någon annan än till bloggägaren, men nu gör jag det som ett undantag, eftersom det tycks mig vara inom familjen. Jag tyckte om din text, och dessutom är jag ordentligt trög. När jag såg P.J;s text var den allena på bloggen, så jag tänkte att nu blir jag först ut. Men där gjorde jag visst i byxan visade det sig. Att svara på det som är acceptabelt att svara på ser jag som en självklarhet.

  • Erik Forsling

    Att kommentera tycker jag i ditt fall är en självklarhet, en återgåva till bloggägaren, men ibland finns det från min horisont inget att svara på – och då förblir jag stum som en mört, oavsett stor eller liten arbetsbelastning. Men som du som bloggägare skriver, du har ibland ratat och kastat inlägg. Så har också jag gjort – den kommenterande parten. Jag har ibland stretat i timmar med ett inlägg, bara för att inse att ”Detta fungerar inte som en publicerbar text – tack och adjö jävla ord”. Delete heter knappen. Förmodligen en allmänmänsklig reaktion.

    Tänk minsann vilka problem du tycks ha med maten. Personligen äter jag bara, och blir ofta mätt på halva portionen – om ätandet sker på lokal. Men jag ogillar starkt att kasta mat – så gör också ägaren till mitt lokus Centrale i Tierp. Där får man alltid en ”doggy bag” att ta hem om man förätit sig. Livet är allt underbart enkelt när sådana saker som för stora portioner utgör ett störningsmoment. Fy fan. Jag sitter här nu i den arla mörka gryningen, i min lägenhet, och tänker på Australien.

    • Per

      Det tackar jag för, denna och tidigare kommentarer. Som självklarhet håller jag också att svara på kommentarer så gott det går. Ännu har inte min blogg blivit så stor att jag måste avstå från att svara.
      Jag borde kanske i föregående svar på kommentar skrivit ”…att de inte är tillräckligt intresserade av ämnet”. För visst är det så, allt som jag skriver kan rimligtvis inte vara intressant för alla.

      Problemet med maten är inte maten utan min vikt och då kan jag inte sätta i mig hur mycket som helst. Speciellt som jag inte jobbar fysiskt tungt eller motionerar stenhårt. Lösningen är då: ät mindre och motionera mera. Och jag kastar ingen mat därför måste planering ske vid grytan. Egentligen inte så svårt, det gäller bara att få rutin och nya vanor.

  • annepauline

    Urkult affischen är verkligen fin. Ja, och så är ju jag så förtjust i korpar!
    Jag håller med Sister Jane, varför kommenterar så få läsare? Visst kan kommentarerna ibland slira utanför inläggets ämnen men kan ändå bli trevligt. Som jag skrivit förr har du så varierande ämnen du skriver om, de flesta andra bloggare skriver bara samma, samma, samma. Har man läst ett inlägg har man läst alla, lite så.
    Nu kommenterar jag så ofta på din blogg så ibland tänker jag att du nog tröttnar på mina kommentarer, eller kanske andra som läser tänker ”ånej, måste hon kommentera nu igen”. Haha, nu utmanar jag alla läsare att kommentera lika ofta som jag! * skojar*

    • Per

      Nej då, inte tröttnar jag på dina kommentarer, tvärtom. Det är bara att köra på. Du och Erik är ju mina toppkommentatorer. Att det ibland skrivs om annat än det som avhandlas i inlägget gör inget, då skriver vi lite om det då.
      Ibland läser jag bloggar som är helt ok eller till och med mycket bra. Ändå har de nästan inga kommentarer alls vilket jag tycker är synd. Så jag får väl ändå vara rätt nöjd med kommentarerna på min blogg.
      Ämnesvalet får vara som tidigare, ur ena diket i det andra. Tydligen finns det en ”marknad” för det också. Så nu gäller det att hitta på ytterligare något udda ämne för nästa inlägg. Få si…

  • Gunilla

    God fortsättning på nya året. Dina nyårslöften är ju rimligt överkomliga, bara man får början brukar det gå av sej själv, och du verkar ju ha kommit bra igång eftersom du började redan före nyåret. Jag gav inget nyårslöfte men ska ha samma mål att äta mindre och röra på mej mera, det lyckas ibland o stundom går det sämre. Borde få bättre flyt på mitt bloggande också och sluta ”hänga” på övriga sociala medier. Får se hur det går.

    • Per

      Tack! Jo, skall man avge löfte inför det nya året så skall man börja senast i december. Då vet man om det håller, annars kan man lika gärna låta bli. Och så kanske det impar lite på andra vid nyårsafton som är färska vid sina löften.
      -Sluta röka? Jo, det gjorde jag redan för tre veckor sedan!
      Ha, ha det tror jag tar skruv.

      Även om man inte alltid lyckas så hindrar det inte en att göra nystart på vilken tid på året som helst. Som jag skrev i inlägget: Det gäller att få det till pappers så ser man både tillkortakommanden och framgångar.

  • Wesber

    Annepauline och Erik Forsling , FORTSÄTT att kommentera. Jag läser era kommentarer med STORT NÖJE. Och PJ , fortsätt att blogga, det är vackra foton och intressanta ämnen du skriver om. Undrar hur många bybor som har upptäckt din blogg, många av dina bilder är ju en guldgruva från byn tex. fotot på Betel och vägen nedanför, DET ÄR JU MIN VÄG HEM TILL BARNDOMSHEMMET. Nostalgi. Undrar hur många gånger jag gått där på min väg hem från Masunin, på min väg hem från skolan genade jag alltid över Almas o Svens gård. FY på mig.

    • Per

      Då fortsätter vi i god anda och ångar på! Både med inlägg och kommentarer. Kommentarer är halva bloggen och ibland är kommentarerna intressantare än själva inlägget. I helgen fick jag förresten telefonsamtal från en bekant som jag inte pratat med på länge och då framkom också att hen läser bloggen. Kul! Det visste jag inte.

      Roligt att du gillar bilderna från Oxkangar. Det är ju där jag bor så det är bara att sticka näsan utanför dörren och knäppa en bild. Jag har också noterat att du är aktiv på Instagram med många fina bilder från dina hemtrakter. Lägg in en länk som kommentar på denna blogg så får du kanske ännu fler följare!

  • Wesber

    Jag vet inte hur man gör när man lägger in en länk, inte gubben heller. Annars skulle jag göra det, du får förklara för mig.

    • Per

      Nu du blev det rätt. Jag tog bort de två kommentarerna som var ute på fel spår.
      Vi får nu hoppas att några till också hittar till ditt Instagram. Fina bilder som sagt.

  • hasse

    Noterade i ” förbifarten” att du kommit igång med motionen på det nya året.
    Från det ena till det femte: Satt en dag och såg Ville Haapasalo på resa i Mongoliet, närmare bestämt Altaj. Där inbjöds han på te med tilltugg. Värden trakterade något slags hemmabyggt stränginstrument och sjöng, strupsång kallades det. Förekommer sådant på Urkult ? Tänkte att där förekommer väl ganska långväga artister?

    • Per

      Jo, jag travar på!
      Jo, strupsång förekommer på Urkult även om det inte är min starkaste sida. Eller rättare sagt mitt första val. 2018 fanns Huun-Huur-Tu på plats med strupsång men det har också förekommit andra. Strupsång kan också finnas annorstädes i världen än i Mongoliet där det är mest känt. T.ex. i somras på Kaustbyfestivalen fick jag uppleva ryska Olena Uutai på scen. Hon använder också strupsång och bjöd på en fenomenal show.
      Här kommer en länk till ett klipp på Tuben när Huun-Huur-Tu uppträdde på Urkult. Dålig video men ljudet helt ok.

      https://youtu.be/HduXoHGzrOY

  • annepauline

    Jösses, strupsång! Det har jag aldrig hört talas om och aldrig hört. Det låter rentav hemskt. Jag har lyssnat på ditt klipp och av ren nyfikenhet har jag lyssnat på andra klipp. Haha, allt låter lika illa. Men det måste ju vara en väldigt märklig teknik att kunna ”sjunga” strupsång och det måste vara väldigt ansträngande för stämbanden kan jag tycka. Eller så är det inte det. Hur som helst, det låter riktigt kusligt, skulle man höra det ljudet när man gick en mörk skogsväg, eller vilken mörk väg som helst, så skulle man väl kola vippen av skräck.

    • Per

      Ha, ha, nu fick jag verkligen skratta…. Då kan vi säga som så att strupsång är inte din grej och någon CD med strupsång finns inte heller hemma? ”…allt låter lika illa” ha, ha… Ja, det är väl som med surströmmingen, några är helt galna i denna rätt medan andra springer långan väg bort. Undrar hur Hasse resonerar där?

      Jag måste testa det där som du skrev om sist i kommentaren och ja, det var hemskt. Det var inte många sekunder jag stannade i mörka skrubben tillsammans med mobilen och klippet från Urkult igång. I ett huj var jag ute och inte vågade jag titta mig tillbaka heller…ha, ha Fast jag överlevde.

    • Per

      Ungefär samma som här då. Fast jag är inte helt säker på att jag testade surströmming på rätt sätt. Sällskap, miljö och ritual torde ha en viss förmildrande inverkan. Egentligen smakade inte surströmmingen illa men doften var för…ja, för djävlig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »