Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

En tur i Björnlandet utan björnar på lur

När jag igår skulle checka ut från boendet i Fredrika vid tiotiden på förmiddagen var gubben försvunnen. Hotellet totalt tomt och vidöppet. Vem som helst hade kunnat gå in och sno vad som helst. Ett par av de tyska gästerna försökte hjälpa till och nå honom per telefon men inget svar. – Förresten, konstig, tysk dialekt de pratade. – Även jag ringde. Det var bara sätta sig i soffan i reception och titta på morgon-tv.  Ingen stress här inte. Kanske var han hos hälsovården och spolade upp öronen?

Efter 35 minuter dök han upp och förklarade att betalningen var redan gjord via Booking.com. Oj, det var en nyhet för mig men han visade mig transaktionen på papper och var det okej för honom var det okej för mig.

Sedan blev det färd mot Börnlandets nationalpark på grusvägar i regnet. Oj, så smutsig Bettan blev! Som tur var upphörde regnet precis när jag anlände till Björnlandet så det var bara att byta lite kläder, greppa kameran och ge sig iväg.

Jag tror bilderna nedanför får visa lite hur det såg ut på Angsjöleden på 3,7 km som jag gick. Min motionsapp visade dock 4,2 km så där fanns en diff. Leden var mestadels lätt att gå, spångade på sina ställen och tydligt utmärkt. Sydväst om sjön finns dock en brant stigning bland stenar vilket gör att man får lämna stilettklackarna hemma. Den som har sådana. Rejäla skor behövs.

En övernattningskoja med fyra bäddplatser och madrasser passerades. Vissa kokkärl finns. Snyggt och städat. Färdigt kluven ved väntade och bara några tiotal meter till sjöstranden. Bara att dyka i. Själv hade jag inga badbyxor med utan jag hade fått simma näck. Det gjorde jag inte och tur var det; ett par med pudel dök upp strax efteråt. De hade nog trott att det var Näcken och pudeln hade väl svimmat? Pudeln hade därefter inte mycket på stigen att göra för jag tvivlar starkt på att den klarat stigningen senare men fram till kojan var det lätt att gå.

Själv flåsade jag lite men hade ändå inga större problem att ta mig fram i branten trots att det nästan krävdes fyrhjulsdrift på några ställen. Fin utsikt när man väl kom upp.

Skogen är mycket gammal och har brunnit vid flera tillfällen. Jag tyckte jag såg förkolnad ved och kolbitar här och var. Dock inte innevarande sommars bränder utan långt tillbaka i tiden.

En fin vandring att gå, den kortaste och lämplig för en amatör som jag. Det finns längre leder.

Sedan bar det av mot Umeå via Karlsbäck men det är en annan historia. I Umeå tog jag in på Hotell Elite Mimer. En viss skillnad på standarden om man säger som så. Men Fredrika Jakt och Fiskecamp har sin charm som inte ett storhotell kan uppbringa. Och ägaren, Helmut, var en trevlig typ. Inte så pratsam men han andades förtroende och gemyt. Såja, detta var måndagen och idag tisdag bär det av över Kvarken med lyxångaren Wasa Express.


Björnlandets nationalpark

Nordiskt Jakt och Fiske 

Fredrika Hotell Jakt & Fiskecamp 

Hotellvärden själv står som trästaty i baren. Jakt är förmodligen ett stort intresse.

Här har vi själva hotellet. På andra sidan gatan fanns några lägenheter.

Detta är det första som möter en vid entre Angsjö, Björnlandet.

Här blir det lätt att gå! Till att börja med. En kort bit var anpassad för rullstolsburna.

Sedan blev det delvis spångad vandring genom olika typ av terräng.

Övernattningskojan vid Angsjön.

Nära till sjön vid kojan. Perfekt för en övernattning.

Från kojan syntes berget på andra sidan sjön som skulle bestigas.

Snygg utsikt där uppe

Lite brant på sina ställen men framkomligt

Inga björnar syntes till trots att det var Björnlandet. Däremot fanns det sådana konstiga typer. Undrar om de är farliga?

Tillbaka vid Entre Angsjön fick jag ta del av en konstutställning där elever i Fredrikaskolan föreställde sig 1500-talet.

 

Åsele, julpyssel på nätet

Kanske ni sitter uppe halva natten för att knåpa ihop rim och reson, slå in julklappar eller bara allmänt frusta över att julstädningen tar sådan tid. Kanske mor i huset gör förberedelser inför julmiddagen i morgon, far kommer hem med granen i sena kvällen eller katten har vält ljusstaken för femti-elfte-gången och allt är systemkalopps.

Eller så är allting färdigt, klappat och klart, bara sitta där och glo på granen, vänta på tomten (nääääär kommer han?), vad månne finns i det paketet, hur många julkort fick vi i år, nu orkar jag inte fler chokladpraliner, visst smakar skinkan ovanligt bra i år, gäsp, uppesittarkväll, ett måste.

För er som har allt klart och har allmänt tråkigt har jag en uppgift att lösa. Den behöver inte bli klar ikväll utan när ni så behagar. Kalla den fånig, kalla den vad ni vill men lös den om ni kan! Jag fixade den redan i somras med hjälp av motorburen ungdom på orten som gjorde sina lovar i sena lördagskvällen.

Orten är Åsele i sydligaste Lappland, Västerbottens län. På denna sida finns fyra kameror i realtid. Här finns kartan. Kan ni på kartan placera ut var dessa kameror finns, på ett ungefär?

Ofta när jag är ute och reser besöker jag orten på förhand via nätets alla uppslag. Kartor, kameror, hemsidor, Facebook, YouTube, you name it. Allt för att skaffa information och för att spara tid när jag väl är på plats. Varför ödsla tid att leta köplada när man på förhand kan klura ut var denna finns. Köplada är kanske inte det första man vill skåda på orten men kan vara nog så bra att känna till ifall man saknar något till middagen som puttrar på spritköket, t.ex. korv eller en burk ärtsoppa. Ja, ifall man campar, fixar maten i naturen eller tältet har fått sig en reva och silvertape behöver inköpas. Eller bara vill vara informerad och känna sig lokal.

Skriv gärna en kommentar när ni lyckats eller bara vill meddela att ni är fullständigt lost i Åsele.

Jag tror jag tar en vindruva till.

2015-12-23 Hellnäs 004-1
Julgranar vid Hellnäs sund

Gårdagen i bilder

Resan närmar sig sitt slut för denna gång. Ännu en dag tillbringar jag i kungariket men sedan vänds stäven hemåt.

Det har inte blivit så mycket bloggande som jag tänkt och framförallt lider kreativiteten av vissa orsaker. Jag berättar mera om det sen. Vi kan säga att det har att göra med tekniken.

Igår körde jag från Vilhelmina till Åsele och där besökte Vitterhuset och Offerhällan. Natten tillbringades i Lycksele.

Några bilder kan jag dock bjuda på.

vitterhuset_1
På väg till Vitterhuset
vitterhuset_2
Vitterhuset. Här vill man inte få en sten i huvudet.
vitterhuset_3
Sedan klättrade vi uppåt på bitvis dåliga trappor.
vitterhuset_4
Utsikten ovanpå Vitterhuset var det inget fel på. Norrland i sin härlighet.
norrland 2015_21
Nästa besök var på Offerhällan högst uppe.
offerhällan
Offerhällan. Branta berg och djupa stup, kanske ett ättestup.
norrland 2015_20
I Lycksele finns denna fina staty i ljusgrå granit mitt i Umeälv.

”Något av det dystraste man har…”

Jag började idag läsa Po Tidholms bok ”Norrland”. I ett av de första kapitlen skriver han att endast 3 % av Sveriges befolkning är skogsägare. Och då räknas även de med som bara har en hektar skogsmark. En anmärkningsvärt låg siffra, tycker jag. I republiken är situationen en annan med över 900 000 privata skogsägare. Räknar jag inte helt galet borde det bli ca.18 % av befolkningen som är skogsägare. Eller att 62 % av skogen är i privat ägo.

Jag forskade lite på nätet om detta och snubblade då över en video från 1960-talet som gick i dysterhetens tecken med stor avfolkning i Norrlands inland men även på andra håll i kungariket. Bl.a. finns intervjuer med folk från Oxvattnet i Åsele kommun, en by som hade som mest 90-100 personer Idag finns det 3 året-runt boende kvar.

07:00 in i videon finns en sekvens där ungdomarna i Skoghult by samlas för en liten gallup. Vem av dem kunde tänka sig att stanna kvar? Reaktionen är inte överraskande för sådan var också stämningen i vår by. Hur många har inte flyttat till kungsrikets industriorter och storstäder. Eller till andra orter i republiken.

24:00 finns en gripande intervju med David Dahlberg i Oxvattnet. Han har i hela livet varit en skogskarl och nu finns det inte mycket kvar av den tillvaron. ”Något av det dystraste man har…” säger kommunens representant när kön till åldringsboende i tätorten växer.

Detta på 1960-talet, hur är det idag i glesbygden? Gick det som man befarade? Videon är intressant för den är ett tidsdokument som också till viss del kan stämma in på vår by. Vi har dock klarat oss något så när vad gäller antalet boende i byn men åldersstrukturen är inte den bästa.

Kanske jag i boken av Po Tidholm kan få något litet tips om intressant besöksmål senare i sommar? Därför gäller det att snabbt tröska genom boken. Sommaren är kort, det mesta regnar bort…. verkar det som.

[youtube=https://youtu.be/Ep13ELCIGP4]