-
Julen 2021
Halvvägs genom julen kan jag konstatera att allt går inte som på Strömsö. Vanligtvis brukar vi ha julmiddag på julaftonen och även i år var jag bjuden; inte hos sister Jane denna gång utan längre bort i provinsen. Jag tackade dock nej eftersom jag de senaste två veckorna drabbats av en besvärlig och envis förkylning (inte covid) och därför isolerat mig för säkerhets skulle. Beställde matlåda från Livsmedel i Oravais och annars hållit mig för mig själv. Nu är dock förkylningen på tillbakagång och jag kan betrakta mig som frisk. Detta märks inte minst i orken som kommit tillbaka och tur är det. De senaste dagarnas snöfall har fordrat krafter…
-
Julen är förbi och nya planer smids
Jag överlevde julen även om jag var ute och nästan flög upp och ned ett par gånger. Eller som vi också säger på dialekt här i Österbotten, jag höll på att ”stritta upp och ned”. Ja visst, halka under lömsk nysnö är inte att leka med och under dagens promenad var jag på vingarna ett par gånger. Det gick dock bra. Sämre gick det igår när jag vid Byholms hamn skulle ta några bilder vid stranden. Strandremsan var fin och jämn och jag skulle bara förflytta mig ett par meter och steg på en liten hög med torkad vass. Tyvärr fanns ett hål med vatten under vassen och helt plötsligt…
-
Det är inte roligt när det är glatt!
Skrev jag igår att folk klagade på vägunderhållet och snöröjningen blev det sju stugor värre idag när stora halkan slog till. Sidovägarna till riskåttan, som den kallades i Vasabladet, var glashala och tyngre fordon hade svårt att ta sig fram. Skolbussen som passerar vår by ställdes in och blev ståendes åtta timmar innan lokala sandare kunde hjälpa den tillbaka hem. Sandbilen gjorde tappra försök men körde själv i diket. Sakta gick det också för den. Till på köpet hade den varit sönder tidigare på dagen. Folk och chaufförer var inte glada och hög som låg med ansvar för vägunderhållet fick öronen fulla. Åtminstone via sociala och jag antar att också…
-
På vinst och förlust…
… så känns det när jag kör genom novembermörkret på för mig delvis okända vägar. Alla kurvor och krökar är ännu inte inprogrammerade för maximal kurvtagning och vissa hål och gupp i vägen överraskar fortfarande när jag susar fram. Bron över sundet är fortfarande under reparation och därför blir det en rejäl omväg för att ta mig till pulsådern genom landskapet. Halkigt har det också varit senaste dygnet. Igår torsdag var det nära på att jag tappat kontrollen i en besvärlig kurva. Jag kände hur framhjulen släppte och men viss möda kunde jag manövrera mig genom vägkröken. Ett puh undslapp mig när jag åter kunde styra Brunte med förtröstan framåt.…
-
Den första snön
Så har då den första snön kommit och naturligtvis måste jag ge mig ut på kvällskvisten och köra bil med sommardäck på. En tur till den lyckliga staden stod på programmet. Ditvägen bjöd inga problem men vägen hem var stundtals både halkig och snöig. Trots låg fart var det ibland svårt att se vägen ordentligt p.g.a. snöbyarna som bjöd på små piskande kulor som smällde i vindrutan. Några större mängder är det inte tal om så förhoppningsvis är snön snart borta. Spårsnö kan vara avslöjande. I byn går en historia om ett nyårskalas med både mat och dryck. Den nattliga hemfärden för gästerna lämnade intressanta spår i nysnön som studerades…
-
En tankeställare från ovan och för ovana
Idag kom första riktiga lilla snöovädret för vintern. Jag fick både sopa trappan och skotta en gång för att ta mig ut till vedlidret. Där hände en liten olycka. På tal om olycka så bröt idag en av mellan-hövdingarna i Saltgruvan benet när han ramlade på snö och is bredvid sitt åkdon. Båda benpiporna av. Så kan det gå när det är is under snön. Det är inte alltid roligt när det är glatt. Kan tåla att upprepas. Enligt rapport drattade även andra på ändan idag. Se upp, kung Bore gillar att sätta krokben för oss ovana vinterbor. När vintern närmar sig blir det ofta kallt i stugan. Då gäller…