Det blev ändå inte en tummetott av det hela

Egentligen hade jag tänkt åka till Jokkmokk vintermarknad denna helg. Karleby Resebyrå ordnade resa dit. Eller, först hade jag inte alls tänkt åka dit eftersom jag for dit ifjol men så ringde Vidar och bjöd ut en plats till mig. – Vidar, vilket härligt namn, förresten! – Jag funderade på saken och blev allt mera tänd på att även i år besöka vintermarknaden. Så gick tvättmaskinen sönder och jag måste investera i en sådan. Dit for Jokkmokk. Krångligt? I alla fall så åkte jag inte till Jokkmokk denna helg.

Mark Levengood har också besökt Österbotten denna vecka. En intressant person och god berättare. I torsdags höll han låda i Munsala och jag var fem före att anmäla mitt intresse men si det gjorde jag inte av en eller annan outgrundlig anledning. Efteråt ångrade jag mig.

Igår fredag uppträdde Siw Malmkvist på Norvalla tillsammans med Åsa Jinder, Heléne Nyberg och Charlotta Kerbs. En skön samling av vilka jag tidigare upplevt Åsa Jinder och Heléne Nyberg. Åsa Jinder, den härliga nyckelharpspelerskan som jag tidigare hört i Vörå kyrka. Kan ni förstå att jag missade denna föreställning? Så här i efterhand slår jag mitt huvud mot väggen; hur kunde jag låta detta tillfälle glida förbi? Framför allt att jag inte tog tillfället i akt att se Siw Malmkvist, en frisk fläkt i nöjesvärlden ända sedan 1960-talet. Still strong going on! Jag vill påstå att detta var en miss av klass. – Här får jag göra en rättelse! Jag tittade fel på en hel månad. Det är fredagen den 8 mars som de uppträder på Norrvalla. Biljett skall nu bokas!

Som sagt, denna vecka har det varit tillfälle att uppleva både det ena och det andra men tydligen har jag varit alltför slö för att ta vara på det som bjöds. Man skall inte sitta på sin kammare, livet rusar förbi och kommer aldrig åter. Detta måste jag lägga på minnet!

Nåja, helt utan upplevelse har jag ändå inte blivit. På Nabben, en hamn och restaurang i Maxmo, bjöds idag på drag racing med snöskotrar och det har jag inte sett tidigare. Snöskotrar som kan komma upp i flera hundra kilometer i timmen på en kort sträcka. Eller, alla fall väldigt fort. I hamnen fanns banan och hugade deltagare som på isen utövade sin sport. Fort gick det och snabbt rusade de iväg i två-mans-lopp. Deltävling i finska mästerskapen. Jag har ingen större kunskap om denna motor- och vintersport men intressant i alla fall att se.

Tyvärr var vädret inte det bästa, med snö och vått om vart annat, varför bilderna inte heller blev optimala. Vi kan väl titta på några ändå.


Här ställer de upp på rad, alla som tävlar. Rejäla kraftpaket under huven, kan man förmoda.

Så rusar de iväg, ivriga att få så kort tid som möjligt.

Full fart framåt!

Woops, här går det undan!

Jag säger bara ett ord: SNYGGT!

Med ett vrål rusar de iväg. Nästan så att de inte hålls på isen.

Så småningom vänder jag hemåt och lämnar hamnen vid Nabben. Idag fylld med snöskotrar, till sommaren med båtar.

 

Det bidde ingen resa, det bidde en tvättmaskin

Jag hade beslutat mig för att inte åka till Jokkmokk vintermarknad i början på februari eftersom jag besökte marknaden ifjol och tänkte att vartannat år är lagom. Jag körde ju bil dit för ett år sedan.

Men så ringde Vidar från Karleby Resebyrå och hade någon plats ledig i deras buss till marknaden och då vaknade intresset på nytt. Varför inte, det är ju en trevlig marknad och lite avkoppling mitt i vintern med två nätter på hotell i Luleå. Jag lovade ingenting då utan skulle fundera på saken och jag slängde också ut ett par trådar efter ressällskap, bl.a. på Facebook, men ingen nappade.

Idag kom dock beslutet att det inte blir någon resa till Jokkmokk, tyvärr, eftersom min tvättmaskin gick sönder i morse. Den har fört ett förfärligt väsen hela hösten – alltså när jag tvättat, annars inte – så jag har väntat att den skulle ge upp och det gjorde den i morse. Efter ett snabbt besök på Eriks TV i Vörå så var saken kirrad och nästa vecka kör de hem en ny tvättmaskin till mig. Hela 300 euro i rabatt, 50 %, så det gjorde mig misstänksam mot deras prissättning och rabatter. Men maskinen var av samma märke och format som den tidigare och den höll i 12,5 år så måtte den nya också göra det. Det var nog en bra affär, skulle jag tro.

Annars så håller inte maskiner och apparater speciellt länge nu för tiden. En mobiltelefons livstid är 2-3 år och sedan skall det köpas en ny. Förr höll en tvättmaskin i 20 år med lite reparationer men nu är det inte lönsamt att reparera en maskin för det kostar troligtvis nästan lika mycket som en ny. Så det blev en ny. Jag brukar annars säga att visar man näsan hos Eriks TV så visst kommer man ut med ett paket under armen. Nu för tiden ingår de i kedjan Veikon Kone.

Som om inte det var nog med tvättmaskinens sammanbrott så uppvisade också mina äkta Nokia gummistövlar, som jag köpte i tidig höst, ett stort hål i sidan. Hur i all världen har det uppstått? Inget jag märkt av. Maximal otur eller så har också Nokias välkända gummistövlar tummat på kvalitén och sällat sig till slit-och-släng-skaran. Vattenkokaren gav också upp förra veckan med läckage och söndrig knapp.

Inga fler söndriga apparater och tingestar det kommande halvåret, tack! Borde jag koka mitt tevatten i en robust kastrull på spiseln, sköta mitt byke med tvättbräda och eld under bykgrytan samt strunta i hålet i mina stövlar och fylla på med halm? Allt för att ha råd med en resa till Jokkmokk vintermarknad.


Jokkmokk vintermarknad 2019 

Jokkmokk vintermarknad – Resa med Karleby resebyrå. Det finns kanske någon plats ledig ännu?

En dag på Jokkmokk vintermarknad – Mitt besök  på Jokkmokk vintermarknad februari 2018

Bättre boende än så här bjuds nog av Karleby Resebyrå i Luleå under resan men visst har den gråa ladan ändå en viss charm i dimman igår?

Vägen norrut en gång i tiden. Här retirerade svenska armén  norrut  år 1808 i samband med slaget i Oravais på sin väg runt Bottenviken. Kanske inte lika rak väg då men i alla fall.

En dag på Jokkmokk vintermarknad

Någon fler incident med renar blev det inte, tack och lov, men någonstans mellan Torneå och Uleåborg såg jag två renar som korsade vägen men då på betryggande avstånd.

Jag kom förresten hem igår kväll efter en dagskörning från Boden. Jag startade vid niotiden på morgonen och kom hem 19.15. Jag hade tänkt starta lite tidigare men frukosten på hotell Nivå kl. 08.00 var försenad en halvtimme. Varför vet jag inte; kanske någon försovit sig? Trots det hördes inget knorr om detta bland frukostgästerna. Minus var att denna morgon saknades äggröra och bacon, mina hotellfrukostfavoriter. Istället blev det kokta, men kalla ägg.

Jag kunde konstatera att sträckan mellan Oxkangar och Jokkmokk är ganska exakt 700 km om man kör Bottenviken runt via Boden.

Men marknaden då? Jodå, den var värt att uppleva en gång till. Minus 18 C när jag kom dit på förmiddagen och mycket snö. Snöhögarna var minst sagt stora. 140 cm lär snödjupet vara.

Vill man i lugn och ro titta på stånden och utbudet av varor bör man vara där så fort som marknaden öppnar, klockan 10. Redan vid 12-tiden är de mycket folk som trängs och jag kan tänka att det är ännu mera på lördagen som är sista dagen. Jag hörde på radion att en ansvarig för Jokkmokk vintermarknad gissade att ca 45 000 personer besökte marknaden under de tre dagarna, torsdag till lördag.

Väl påbyltad med kläder gick jag stilla, roligt omkring och såg allehanda ting. En hel del lokalt producerat, sniderier, hantverk, mat, kläder, utrustning för renskötsel, skinn, korv inte att förglömma, vilket jag gjorde. Jag glömde att köpa med mig en laddning korvar. 100 kr eller lite mera för 5 korvar av olika slag. Jag tänkte sparade det till sist men glömde helt bort det när jag sökte mig till bilen vid femtiden. En del krims-krams och godisremmar fanns också naturligtvis men rent allmänt var det ett utbud som anstår en marknad i Sápmi.

Tyvärr fick jag ont i höger fot vilket gjorde att jag förkortade min vistelse något. Kl. 18 hade jag nämligen tänkt höra musik på Bio Norden med Mirja Palo & Marken (David Väyrynen med orkester). Så synd att det inte blev av men jag orkade inte vänta en timme med det onda i foten. Tänk så beroenda man är av alla kroppens delar. Hade jag haft tandvärk hade det säkert varit lika besvärligt.

David Väyrynens nyutgivna bok ”Marken” läste jag redan i höstas och nu hade det varit kul att se och höra honom med eget band på marknaden. Jag fick också tips om att Mirja Palo var grym och helt klart värd att lyssna till. Jag kom nämligen att prata med en herreman från Gällivare som rekommenderade hennes musik.

Jag satt jämte honom i Gamla kyrkan när jag lyssnade på en konsert av Pia-Maria Holmgren som hade skivrelease för sin första skiva på just Jokkmokk vintermarknad. Han undrade om jag var fotograf till yrket eftersom jag släpade på min systemkamera och han var också noga med att jag skulle få bra bilder. Jodå, platsen var det inget fel på, andra kyrkbänken i raden. Han var en mångårig, trogen besökare av Jokkmokk vintermarknad och gav också sin syn på marknaden och utbudet.

Tidigare på dagen hade jag bevistat en konsert med gruppen ”Norr om Stockholm” som består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson, en fioltrio med rötterna i Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. Magdalena har jag sett och hört flera gånger tidigare, riksspelman på fiol, även om hon bara är 25 år. Hemma från Gottne i Ångermanland och sprungen ur en familj med rötterna i spelmansmusiken.

Bra spelat och med låtar av eller tillägnade spelmanskvinnor som varit duktiga musikanter en gång i historien men vars namn varit försvunna eller dolda bakom en mans namn. T.ex. dotter till eller gift med ett mansnamn.

Jag hade också gärna gått på en av Sofia Jannoks två konserter men så hade jag dummat mig och glömt att boka biljett. Även om jag sett henne två gånger tidigare med samma musik hade det varit roligt att se henne på hemmaplan och det mottagande hon fick där. Herremannen från Gällivare tröstade mig dock med att jag kunde se annat och variera mig lite, vilket är sant. Det var då han nämnde Mirja Palo.

En annan jag pratade med var en äldre dam från Manchester i England. Hon gjorde en ensamresa runt om i norra Sverige på ungefär en veckas tid. Bl.a. hade hon besökt Gällivare, Kiruna, Luleå, gjort besök hos renskötande samer och nu som avslutning vintermarknaden. Hon undrade också om jag var fotograf till professionen.  Kanske det var för att jag tog en del bilder av modeuppvisningen på snöscenen? Snygga plagg i naturmaterial gjorda på orten eller i närheten.

Damen, jag glömde att fråga vad hon hette, ville också se renrajden med Per Kuhmunen med familj ledandes sina renar och ackjor bakefter. Hon undrade om det var en bra plats framför snöscenen och det var det naturligtvis för det är där rajden stannar upp och presenteras. Hon pep av förtjusning när sedan renrajden dök upp på scenen. Sedan tappade jag bort henne.

Ibland förundrar sig folk över att jag mestadels reser ensam men det är det många som gör. Som denna dam, trots att hon inte var någon ungdom, som ändå åkte omkring mitt i smällkalla vintern i norra Sverige. -24 C hade det varit i Luleå på morgonen berättade hon. För att inte tala om alla ungdomar som reser ensam som backpacker runt om i världen. Både tjejer och killar.

Vintermarknaden i Jokkmokk är naturligtvis en stor händelse på orten och ett tillfälle för folk från hela Sápmi att träffas. En viktig del är naturligtvis mingel och vingel. Finska hördes förvånansvärt ofta i folkvimlet. Om de sedan var från Finland eller lokalbefolkning i norra Sverige kan jag inte säga men finskan är på många håll levande i norra Sverige. Inte minst meänkieli från Tornedalen är starkt släkt med finskan. För övrigt älskar jag de olika dialekterna och språkbruket i norra Sverige. Det är något speciellt som skiljer sig från övriga Sverige.

Men marknaden är också en stor turistattraktion med många besök från Europa. Holländska, tyska, franska och engelska hördes av och till. Ett tag hamnade jag mitt i ett gäng skåningar. Det gick inte att ta miste på. Språket gjorde sig tydligt påmint. Troligtvis en gruppresa.

Jag köpte inget med mig hem. Hanverken var ganska dyra men förståeligt eftersom det krävs en hel del arbete att framställa. Möjligen kunde man pruta för sådant såg jag också. Jag satsade mina pengar på musiken och maten.

En jättegod souvas köpte jag och fick för första gången bruk för min Swish i telefonen när jag skulle betala. Fungerade utmärkt! En marknadstallrik slank också ned på eftermiddagen i stora tältet där det serverades öl och mat. Väldigt mättande för sedan dröjde det 18 timmar innan jag nästa gång fick mig något till livs. Hotellet serverade nämligen inte gratis kvällsmål på fredagar, något som jag räknat med, och jag orkade inte gå ut och söka något i närheten, ont i foten som jag hade. Istället somnade på sängen fullt påklädd. Så kan man också avsluta en marknadsdag i Jokkmokk.


Jokkmokk vintermarknad

Mitt besök på Jokkmokks vintermarknad 2016 

Nog var det också andra som hade kameran framme.

Här fyller han på med lingon i maten. Inte behövde man gå hungrig på Jokkmokk vintermarknad

Här svär Kekkonen  presidenteden framför ett par hugade spekulanter på skinn i alla dess former och sorter. Ni kommer väl ihåg att klicka på bilden för större format?

Fina saker men det gällde att ha tjock plånbok.

Eller så gällde det att pruta. Fast 100 kronor för ett par handskar är väl inte så dyrt.

En förunderlig värld av märkliga varelser. Nästan som en saga, kanske gossen tänker?

Mattis motorsågskonst intresserade ett par unga marknadsbesökare

Pia-Maria Holmgren sjöng vackert i Jokkmokk gamla kyrka. Bl.a. hade hon en fin version av psalmen ”Härlig är jorden” på nordsamiska.

Här inne åt jag en marknadstallrik. Mycket folk som åt eller fick sig en förfriskning. Eller bara vila benen en stund. För det är mycket gående på en marknad.

Här är några av modellerna på modevisningen. En del av kläderna fanns att köpa direkt i butiker i Jokkmokk.

Här en spexare som bjöd på lite kameragodis mitt i modevisningen. Han fick en del applåder.

Ett par tanter som är sugna på något nytt på huvudet.

Här kommer så  Per Kuhmunen först i sin renrajd. Jodå, något dristade han sig till att säga även om han enligt konferenciern kan vara svårövertalad.

Här ett par av den yngre generationen Kuhmunen. Lite färre klädda i samedräkt denna gång jämfört med för två år sedan. Fast det är kanske mer på lördagen som är den stora marknadsdagen? Vackra kläder i alla fall.

Och här är renrajden på väg bort från snöscenen. Många som ville ta bild.

En sista bild innan jag begav mig för att leta upp Bettan bland snöhögarna. Kvällen var på kommande men än var det inte slut. Det var bara jag som var slut.