-
Full i skratt
Ibland får jag sådana infall… tänk om man skulle! Ok, nu var detta tillfälle rent hypotetiskt men ändå. Som vanlig fredag besökte jag köpladan och inhandlade förnödenheter för kommande veckas överlevnad. Bland annat korv, makaroner och ketchup. Plus en limpa. Man får väl kosta på sig? Hissen ned till parkeringen delade jag med två yngre damer som också veckohandlat. Knäpptyst i hissen. Alla tre stirrade i väggen. Då fick jag ett infall, tänk om någon ringer mig just nu! Ni vet väl vilken speciell ringsignal jag har i min mobil, om inte här kommer den: Det är en bit av Jonna Jintons först kulningar och den har jag som ringsignal…
-
Fredagen den trettonde
Den dagen är snart förbi och inte hände det något! Eller, jooo… Som så många andra fredagar tog jag en tur till köpladan för att fylla på mitt förråd av specerier samt både långa och korta varor. Allt gick bra tills jag på hemfärden fick röd lampa på instrumentbrädan och en snabb höjning av temperaturen i motorn. Att något var fel insåg jag genast och lyckades styra in på en sidoväg för examination av Bruntes tillstånd. Omgående kunde jag konstatera att vattenpumpen hade skurit, den stod helt stilla och slirade på remmen. Inte mycket annat att göra än att ringa sister Jane som hade vägarna förbi så att hon kunde…
-
Lukuvirhe
Än en gång gapade hålet tomt där min högt älskade brysselkål skulle ligga i köpladans frysdisk. För femtielfte gången! Det är mera regel än undantag att en av provinshuvudstadens största köplador, en köplada där jag oftast gör mina veckoinköp, slarvar med att fylla på brysselkålen. Eftersom facket för brysselkål nästan alltid är tomt borde en större mängd påsar lastas in i frysdisken så att även jag, en sann vän av brysselkål, får min beskärda del av denna läckerhet. Jag vill t.o.m. påstå att brysselkål är godare och viktigare än potatis! Ilsket muttrande för mig själv lovade jag att denna gång vid infodisken ge utlopp för min frustration. Nu skulle de…
-
Hissprat
Jag tänkte skriva om Biltema som öppnat stor, präktig affär i provinshuvudstaden denna vecka, men så trappade jag tråden. Istället åkte jag hiss tillsammans med en ung kvinna som handlat specerier i min köplada, den som jag ofta plägar besöka för att veckohandla. Vi körde båda in i hissen med våra vagnar på väg ned till parkeringen. Som vanligt var det tyst i hissen, oberoende av hur många som står där med sina inköpsvagnar och stirrar på väggar och golv. Jag granskade varorna i hennes vagn, det är mera acceptabelt än att söka ögonkontakt eller upphäva sin röst. Hon hade bl.a. handlat chips. Halvvägs ned till parkeringen började hon prata.…
-
Var finns brysselkålen?
I köpladan var det *plättvis kaos. Ett kaos som hållit på i flera veckor och som gör mig förvirrad. Ungefär som kommunsammanslagningarna och ”reformerna” som drabbar republiken med jämna mellanrum. Samma yta, samma produkter och samma kunder, men i ny paketering. Det gäller att röra om i grytan, annars får folk för sig att de har det bra. Omorganisering, förnyelse och nya idéer är säkert honnörsord hos de som hittat på detta. Böckerna hade ersatts av blommor, glödlampor var stört omöjligt att hitta och biltillbehören har flyttats närmare ingången. Skoavdelningen har gjort rockad med sporten. Godiset har förflyttat kakorna någonstans, leksakerna som verkar ha uppslukats av något svart hål. Där…
-
På tomtejakt
Har man lovat, så skall man hålla vad man lovat. Det visade sig lättare sagt än gjort att hitta något som påminner om tomten och hans utstyrsel. Alltså, jag menar att jag letade spår efter tomten och då hamnade jag i mitt andra hus på andra sidan vägen. Ödehuset. Där finns massor av grejor men inget spår av tomten. Däremot hittade jag en liten kniv, knappt längre än en tändsticksask, som jag fick en gång i tiden som julklapp. Den hade skida i äkta läder och var mig mycket kär. I provinshuvudstaden gjorde jag nästa försök att hitta tomten. Jo, jag fann honom bland plastgranar, ävenledes han tillverkad i äkta…
-
Tomt vid kassan
Jag parkerade mina inköp på bandet och följde med vaksamma ögon skanningen. Varför vet jag inte, för hittills har jag inte blivit utsatt för fusk när jag betalat mina kolonialvaror i köpladan. Men det hör liksom till. Idag handlade jag för hela 74 euros. Bl.a. placerades 12 liter spolarvätska i kundvagnen för den facila summan av 10 europengar. Jag räknar med att det blir att använde spolarvätska och vindrutevispare en hel del fram till jul. Jag betalade med mitt kort och skulle förnöjt börja packa mina varor i något som inte fanns. Jag hade nämligen glömt att plocka till mig två plastkassar innan kassaapparaten gjorde bokslut. Jag lutade mig andfådd…
-
Hej, Hei
I våra köplador sitter ofta unga tjejer vid kassorna och bokför våra inköp och ser till att vi betalar. ”Har du Plussa” frågar de uppfordrande i en av landets monopolkedjor. Tänk om de istället skulle säga: ”Vill du pussa?”. Det skulle vara betydligt trevligare än denna trista uppmaning att registrera mina inköp för några futtiga poäng på deras förmånskort. En sak jag lagt märke till är sättet dessa tösabitar i kassorna brukar hälsa när de kastar en kort blick på mig innan de kastar sig över kolonialvarorna jag radat upp på bandet. Det kommer ofta ett klämkäckt och snabbt ”hej, hej”. Man får nästan känslan av att de levererat den…
-
Nästan överkörd
Skall man bli överkörd skall det ske av en riktig bil och inte av någon mossig kommunsammanslagning. I köpladans underjordiska garage väcktes jag idag från mina funderingar av en redig V8-motor som varvade upp just som jag stod i beråd att leta mig fram till Brunte som stod och tuggade havre i en spilta bland andra av landskapets kusar. Den stora gula bilen tog ett skutt framåt och jag fick hejda mina steg i sista ögonblick. Föraren hade dock situationen under kontroll och vinkade glatt till mig. Kvällen firas inte speciellt hos mig. Dels är jag förkyld och dels höjer jag inte en skål för att vår kära, gamla kommun…