De stora biffarnas land och vackra vyer

Idag har jag besökt vattenfallen på den argentinska sidan. Ett mäktigt skådespel som naturen har valt att visa här. Det är ett stort område med många vattenfall på en sträcka av 2,7 km inbäddad i djungel och grönska. De högsta fallen lär vara kring 80 meter.

På morgonen gjorde jag en förfrågan i receptionen om det bästa och enklaste sättet att ta sig dit och fick då råd och dåd av damen bakom disken att ta bussen från busstationen. Visserligen var det en 15 minuters gångtid dit på bitvis knaggliga gator men jag beslöt ändå att följa hennes råd. Taxi hade inte heller varit så dyr, ungefär 380 pesos men bussen kostade bara 80 pesos fram och tillbaka.

Färden gick längs en mestadels spikrak väg med tät grönska på sidorna och rödaktig jord. På många ställen fanns det farthinder i vägen och rejäla sådana. Ska det va så ska det va. På en del av vägsträckan fanns det vägarbete på gång och koner utplacerade längs mittlinjen, troligen för att förhindra omkörning. Trots det körde en taxi förbi bussen och smet in i rätt körfält utan att köra omkull koner. Är det bråttom så är det.

Väl framme löste jag biljett för inträde. 215 pesos vill de ha och det var väl helt rimligt med tanke på den stora anläggning som detta är. Dela det med 11 så får ni priset i europenningar, inte så långt från svenska kronan i värde. Jag gick både den övre och undre leden men kunde inte åka till Djävulsgapet, som det mest berömda fallet heter. Vattennivån var troligen alltför hög och därför gick inte tåget dit. Det fanns nämligen ett tåg som gick längs en bana men kön var lång dit så jag gick istället en genväg och tjänade således tid. Jag avstod också från att åka båt till fallen och bli lite dränkt. Orsaken var att jag blev så trött efter 5 timmars vandrande att jag beslöt för att åka hem till hotellet. Kanske jag borde anstängt mig lite till men det kostar på att klättra i trappor i värmen tillsammans men tusentals andra turister. På många ställen var det trångt om saligheten och kö uppstod. Många ville se detta naturens underverk.

Vackert och storslaget var det med dessa enorma vattenmassor som måste fram. Tänk om man byggt kraftverk här istället, vilken mängd elektricitet hade man då inte fått. Som tur är har man sparat detta som en nationalpark till fromma för nulevande och kommande generationer. Jo, i närheten, i Paraguay, finns faktiskt världens största vattenkraftverk om jag inte är helt fel underrättad. Det är tre länder som möts här nära i ett treriksröse: Argentina, Brasilien och Paraguay. Paraguay har dock ingen del i själva vattenfallen utan det delar Argentina och Brasilien på. Argentina har största delen inom sin gräns.

Jag tror jag avstår från att närmare beskriva utflykten utan låter bilderna tala för sig själv.

När jag kommit tillbaka till hotellet tog jag en välbehövlig tupplur. Senare på kvällen ringde hotellets restaurang upp och förhörde sig om jag ville reservera bord för middag. Det gjorde jag till klockan åtta. En fin restaurang är det och med tanke på att det inte fanns några priser utsatta på den meny som fanns uppsatt vid ingången så drog jag den slutsatsen att det var ett dyrt ställe. Men okey, den som inte provar får inget veta.

Det visade sig dock att priserna var moderata och med tanke på den stora portion kött och fransk potatis jag fick var det helt ok. Jag beställde en nöt stek och blev verkligen förvånad när jag serverades en enorm köttklump mitt på tallriken. Den var som ett litet berg och tallriken med fransk potatis var också stor. Franskan hade säkert räckt till tre personer. Köttet säkert till två personer. Jag högg dock modigt in på portionen och kunde konstatera att de hade lyckats med grillningen. Jag hade beställt medium stekt och det var den till största delen men mitten var nog mycket rosa. Tur att jag inte beställde den blodig.

Nu orkade jag inte äta upp allt men försäkrade kyparen om att det inte var fel på köttet utan att jag som gringo hamnat i de stora biffarnas land. Jag var helt enkelt inte van vid så stora portioner. Klarar jag detta så klara jag all annan slags mat också.

iguazu falls3
Iguazu vattenfallen
iguazu falls2
Iguazu vattenfallen
iguazu falls
Ännu en bild till av vattenfallen.
coyote
Sådana här gynnare fanns det också. Någon katt är det inte fast det ser så ut.
apa
Och sådana
ödla
Eller en sådan?
biff
Jag vet inte om bilden ger rättvisa åt steken men stor var den.
Annonser

6 thoughts on “De stora biffarnas land och vackra vyer”

  1. Vilka fina bilder! Tänk om du hade såna djur utanför husknuten hemma istället för fårskocken…
    Det var verkligen en rejäl stek. Jösses! Den skulle man inte ha en chans att orka äta upp.

    Gilla

    1. Nu kommer jag inte på vad de heter de där djuren med lång svans men de fanns lite här och var. De smet även in på matställen och sökte mat under borden, De fanns dock en pojke som hade som uppgift att jaga bort dem. Man skulle dock akta sig för att mata dem eller klappa dem för de kunde ge rejäla bitskador. Avskräckande bilder fanns uppsatta.

      Det fanns även färggranna fåglar och fjärilar. De var lite mera skygga.

      Gilla

  2. Undrar om djuret med randiga svansen är någon sorts lemur? Häftigt att se annorlunda djur ute i det fria. Det behöver ju inte precis vara elefanter och lejon för oss nordbor som normalt ( i bästa fall ) bara ser en och annan älg.

    Gilla

    1. Älgar kan också vara exotiska. T.ex. för tyskarna som har en stor vurm för det djuret. Vi tänker väl mest på älgstek och trafikolyckor?

      Coati tror jag de där djuren heter

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s