Missade kontakter och slumpen här i livet

Efter att ha ätit fisk i två dagar får det imorgon bli något annat. Igår besökte jag skärgårdsmarknaden på Österö och då åt jag laxsoppa samt köpte med mig hem både rökt sik och lax. Gott, nyttigt och lokalproducerat. Kusin som är fiskare i byn fick även i år bli min leverantör.

De mesta av det ätbara som såldes i de olika stånden var närproducerat som sig bör på en lokal sommarmarknad. Skärgårdsmuséet fick också ett besök. Annars var det mest att mingla runt och hoppas på att få träffa någon bekant för att växla några ord med.

Jag såg ett sällskap som jag är släkt med men som jag inte var 100 procent säker på om de var de jag trodde. De är av yngre generationer men kvinnfolket i den släkten har alla samma lättigenkännliga ögon så jag kan vid närmare eftertanke inte haft fel. Tyvärr kom jag mig inte för att ta kontakt vilket jag ångrar efteråt. Som jag skrivit tidigare någon gång, jag ångrar mera det jag inte gjort än det jag gjort.

Samma är det med fotograferandet. Ser man en fin vy under bilfärd snabbt blixtra förbi, tvärnita! Tillfället kommer kanske aldrig igen. Jag brukar annars inte ha svårt för att ta kontakt och prata med folk men många gånger handlar det om rena tillfälligheter och korta ögonblick som det gäller att ta vara på.

Livet i stort är ju annars många gånger resultatet av slump, lyckträff eller en himla otur. Tänk om jag dröjt kvar en minut till, vem hade jag då träffat, kanske min käresta? Eller, tänk om jag startat en minut tidigare, hade jag då kunnat undvika en trafikolycka, blivit vegetarian eller fått en annan yrkesbana?

Spekulera kan man alltid. Dock tror jag det mycket handlar om att vara öppen och positiv, att vara beredd att sträcka fram en hand i alla lägen, se folk i ögonen, nicka ett hej eller bara prata. Säga något inledande och sedan snurrar det på. Att vara beredd att hjälpa och inte heller vara blyg att be om hjälp.

I fredags bevistade jag också den årliga sammankomsten i Pörkenäs för oss radiovänner. Där behövs inga formaliteter utan vi känner varandra ganska bra och har åtminstone ett stort gemensamt intresse, radio. Låter det mossigt? Kanske det men det finns många andra mera sällsynta och konstiga passioner.

En av deltagarna i träffen hade i mars gjort en tre veckor lång road trip i Chile och Argentina tillsammans med sin svåger. 8000 km blev bilfärden och mycket fick de se och uppleva. Han visade bilder på datorn och berättade livfullt och humoristiskt om resans strapatser och höjdpunkter.

Han är en av dessa människor som har lätt för att prata och hålla låda. Han är inte heller blyg utan en del av resans framgång var att få kontakt med locals och att improvisera. Speciellt bra hjälp fick de av polisen och inte råkade de heller ut för någon hotfull och farlig situation trots att de åkte omkring i många små, okända hålor. Kanske ren tur men han har vana efter att ha besökt området flera gånger tidigare och även klarar spanska hyfsat. Receptet är att vara öppen, ta kontakt med folk – de flesta bits inte – och att bjuda på sig själv. Inte minst det sista är viktigt!

Solnedgång vid Pörkenäs i fredags. Vackert men lite kyligt i vinden.

Hellnäs sund halv ett på natten när jag åkte hem efter träffen.

Jordgubbar är ett måste på skärgårdsmarknaden på Österö.

Likaså fisk i olika former.

Eller varför inte en vindsnurra till trädgården? Äkta hantverk skulle jag tro.

Vedkorg behövs helt säkert på landsbygden för oss alla som eldar med ved.

Inte riktigt lika  mycket folk som ifjol. Kanske beroende på att Vörådagarna snott en del folk? Men alla såg ut att trivas!

Smeeester!

Äntligen semester och därtill hela fyra veckor! Det är år och dar sedan jag senst hade så lång sammanhängande semester. Det känns verkligen skönt att få koppla av så lång tid nu på sommaren. Verkligen koppla av och få njuta av sommaren utan att ha jobbet krypandes på om två veckor eller så.

Semestern började alldeles utmärkt. I Saltgruvan igår fredag fick jag en fin överraskning strax innan vi skulle gå hem. Mina närmaste jobbarkompisar kom smygandes med en presentkasse innehållandes en flaska konjak och en kamera till mig! Tänka sig alldeles då där. Jag blev alldeles paff. Konjaken kan användas som medicin vid högtidliga tillfällen men kameran!

Visserligen har jag senaste veckan pratat om att uppgradera min systemkamera men ändå, inte hade jag väntat det. Jag köpte i fjol höstas en ny Canon 6D med superbra objektiv men som så fick jag nys om att Canon snart kommer ut med en uppföljare som kallas 6D Mark II. En hel del förbättringar på den nya modellen och så har den vinklingsbar tryckskärm. Det om något har jag saknat på min 6D. Jag blev van att använda den vinklingsbara tryckskärmen på min Canon 650 och då främst vid videofilmning men också vid fotografering vid besvärliga vinklar. Jag blev helt enkelt tänd på en 6D Mark II.

Nåja, nu blev det ingen 6D Mark II utan en Fujifilm Quicksnap, en engångskamera med 27 bilder på filmen. Jodå, filmen skall framkallas på gammalt analogt vis. Jag blev verkligen lite rörd över denna udda kamera i den nu nästan totaldigitala fotovärlden. Vid 27 tillfällen skall jag fotografera och framkalla bilder på hederligt gammaldags sätt. Jag får välja mina motiv med omsorg och kanske någon gång i framtiden får ni se ett urval av de bilderna.

Varför fick jag så helt plötsligt en present av mina arbetskamrater? Därom kan ni gissa! Tids nog får ni veta.

På kvällen blev det sedan färd mot norr. Vi är ett gäng som i början på juli brukar samlas på Pörkenäs nära Jakobstad vid öppna havets rand. Vår främsta gemensamma nämnare är radio! Solig och fin kväll men ack så kylig. Jag kom att tänka på väderspåmannen som i våras spådde att sommaren skulle bli varm. Hittills har vi sett lite av den varan. Den mesta värmen finns alltså framför oss om vi skall tro honom. Det tackar vi för, för nu är det semester!


Stundars

 

Mitt senaste kap i min kameraflotta
Sol på Pörkenäsklippor i den sena kvällen
Plötsligt flög en paraflyer förbi en bit över stormande vågor
Låg nivå en stilla sommarkväll vid Pörkenäs

Sommaren är här, julpizzan bokad

Ömsom regn, ömsom sol. Men jag gillar läget för det är ganska varmt och jag tycker om när solen åter tittar fram bakom molnen och lyser upp. Egentligen en fin sommar så långt.

Semestern har för många kommit igång och både husvagnar och husbilar är en vanlig syn på våra vägar. Även cyklister med stor packning trampar tappert vidare. Ikväll mötte jag ett gäng tjejer, utrustade med tält, som stävade på i motvind mot mörka moln i öster. Det såg tufft ut just då men ikväll lyser åter solen.

Cykelsemester några dagar, max en vecka, har alltid varit en dröm för mig med det har aldrig blivit av. En version av denna form av semesteraktivitet är att alltid ha medvind. Styr dit vinden visar och kommer man till en sjö som sätter stopp en dag eller två, vänta tills vinden vänt, ta det lugnt och bada, ströva omkring, läs en bok i hängmattan om vädret tillåter. Poängen är att man inte vet vart man hamnar och kanske just därför upptäcker sådant som inte finns i turistbroschyrerna. Eller bara dala ned till en nivå på gränsen till uttråkad; något som kanske behövs för dagens stressade människa?

Igår kväll bevistade jag den årliga sammankomsten i Pörkenäs. Ett vackert ställe med fri syn över det till synes oändliga havet men med samtidigt skyddat läge för de värsta nordanstormarna. Bortom horisonten ligger kungariket.

Vi är ett gäng som träffas ett par gånger om året; radiolyssning är vårt gemensamma intresset. En blandad skara men vi trivs ihop men utövar vår hobby oftast i enskildhet samtidigt som vi har en hel värld gemensam p.g.a. den nya it-tekniken.

Några stora beslut togs inte men den traditionella julpizzan kommer vi att aväta i Jeppo där en särdeles förträfflig pizzeria lär finnas. Sommaren är kort, det gäller att ta vara på varje stund. Snart piskar snöstormen på väggen och vi äter åter en pizza i decembermörkret. Låt er inte nedslås av detta faktum utan slå ihjäl ytterligare en mygga medan skymningen sakta  sänker sig över sommarnatten!

2016-07-01 Pörkenäs 035
Klippor i kvällsljus

2016-07-01 Pörkenäs 043
Kväll vid Bottenhavets strand.

 

Prischock x 2

Igår fredag galopperade Brunte både i syd och i nord.

Först på eftermiddagen besökte jag provinshuvudstaden där jag hämtade ut mitt nya pass. 48 europenningar kostade det och gäller i fem år. Väldigt smidigt med tanke på att det talats om långa köer hos polisen men veckan innan väntade jag 15 minuter för att få tillträde hos polisens tjänsteman i kommunens samservicebyrå. Ibland har det sina fördelar att bo på landsbygden. Att jag sedan måste åka till provinshuvudstaden för att där hämta ut passet i en R-kiosk är en annan sak.

Å andra sidan hade jag också andra ärenden till staden. Bl.a. besökte jag Mattorget som denna vecka är parkerad på gågatan och där försäljare från olika länder av Europa bjuder ut matvaror som ost, korv, skinka, oliver, godsaker och tvål. Hur tvålarna smugit sig in i denna samling vet jag inte med några damer stod och luktade intensivt på utbudet så intresset fanns.

Själv provsmakade jag ett flertal olivanrättningar och det skulle jag inte ha gjort. Det blev en dyr historia. Jag vandrade fram och tillbaka bland pytsarna med olika smaker och sammansättningar. Gott och svårt att välja. Till sist beslöt jag mig för att välja tre sorter. Jag pekade och killen med stora skopan öste på. Påsarna såg inte så stora ut men tre kilo blev det och hela 60 europenningar ville han ha. Hade jag suttit på en stol hade jag förmodligen trillat av. Men jag ville inte backa för oliverna var tänkta som ingredienser till en grillfest jag var bjuden på denna kväll, alltså lördag. Oliver, tänkte jag, det gör susen på en grillfest. Och visst, oliverna smakades och reducerades snabbt i burkarna som jag hade med mig. Det var trots allt inte en så dålig affär ändå. Värst hade det varit om ingen velat ha oliverna utan jag fått ta med mig det mesta hem. Nu blev det kvar en burk till mig och innehållet i den vill jag gärna smaska i mig själv.

Senare på fredagskvällen begav jag mig norrut till Pörkenäs utanför Ebbas stad. Där hade radioentusiasterna samlats för den traditionella sommarträffen vid en villa ute vid havet. Även där grillades det. Dit hade jag inga oliver med mig men däremot kameran och det nya motljusskyddet som jag inhandlat samma dag. Där fick jag min andra prischock för dagen. Jag hade betalat 55 euro för motljusskyddet hos den ledande fotoaffären i provinshuvudstaden. Ganska dyrt tyckte jag men ok, det ligger väl i den prisklassen, tänkte jag. Ur den villfarelsen togs jag dock rätt snart när en av deltagarna i sammankomsten berättade att han från Kina, till sin Nikon, beställt ett paket bestående av motljusskydd, fjärrkontroll och ytterligare en manick för det fashionabla priset av 17 euro. Visserligen inte märkesvara men hemkört till dörren av budfirma. Här infinner sig frågan: hur är detta möjligt?

Må vara att jag känner att jag betalt ett överpris för mitt motljusskydd men samtidigt förstår jag inte att varor kan transporteras så billigt från andra sidan jordklotet. Tja, det är mycket som man inte förstår här i världen men vid nästa inköp kollas nog nätet extra noga. Borde jag vetat från förr!!

fotboll vasa
Fotboll på torget. Gräsmattan är nog konstgjord.
oliver
Oliver i fat
Pörkenäs
Solnedgång vid Pörkenäs