En gåva kan betyda allt

Idag har jag varit på kalas. Grannens ena pojke fyllde år och naturligtvis skall det vara kalas för släkten. Alltid roligt att träffas denna tid på året, strax innan jul, även om familjen i fråga råkar ut för extra mycket firande denna tid på året.  Det klumpar ihop sig för dem.

Det är inte alltid lätt att hitta lämpliga presenter eftersom i stort sätt alla idag har allt var de behöver och lite till. Att köpa något krams som blir liggandes i någon vrå känns inte heller så lockande. Istället brukar jag ge en peng så får födelsedagsbarnet själv köpa eller spara som hen finner för gott.

Julen står för dörren och då bryter det stora julklappskriget ut. Mängder med klappar skall inhandlas och utväxlas. Affärerna mår gott. Inget fel med det; vi vill ju alla uppmärksamma våra nära och kära med en gåva av en eller annan sort vid juletid.

Samtidigt finns stor nöd ute i världen där värdet av en endaste julklapp skulle kunna rädda liv eller hjälpa upp en svår vardag för flyktingar i läger. Jag brukar ge en slant till Röda Korset istället för julklappar till min närmaste släkt. Det gör största nytta då brukar jag tänka. Kanske köpa sig lite julefrid men jag ser mera nyktert på saken ändå: ingen kan göra allt, men alla kan gör något. Efter förmåga och belägenhet.

Just nu är det svår nöd i flyktinglägren i Bangladesh dit folkgruppen rohingyer från Myanmar (Burma) tagit sin tillflykt undan etnisk rensning av den burmesiska militären. Militären sopar med kvasten och de rohingyer som inte hinner undan utsätts för förföljelse, mord och våldtäkter.

Därför, kanske en del av budgeten för julklappar ändå skulle kunna avvaras för att hjälpa de som har det sämst ställt här i världen, om det så är här hemma eller långt borta? Som ett förslag och julklappstips! En gåva till Röda korset är ett bra sätt; det finns säkert andra organisationer också.

En vecka kvar till jul och mycket stök att hinna med? Själv tar jag det lugnt. En bit rökt fårkött är beställt och kanske något annat smått och gott till julbordet inhandlas under veckan. Inga stora anstalter.


Röda Korsets Katastroffond 

Somaya, 10 år berättar  – Aftonbladet.
”Jag känner mig ensam” 

En funderare på världens elände?

Detta med jul

Sedan flera år tillbaka har jag inte gett julgåvor. Undantaget något sällsynt tillfälle när jag verkligen velat ge, inte bara för att det varit jul. Orsaken är att de flesta i min närhet redan har allt vad de behöver och mer därtill. Istället uppskattar jag en julmiddag eller en träff där vi kan sitta och prata istället för att utbyta julklappar.

Jo, gamla moster och morbror brukar få något. Jag brukar även ge en slant till Röda Korset och Frälsningsarmén. Min förhoppning är att min gåva till dessa organisationer skall förgylla tillvaron för någon som inte har det så bra ställt.

Julpyntet är också begränsat. En julstjärna som strålar ut mot byn brukar jag ha i fönstret på ”Alinas kammare” på andra våningen. Kanske en jullöpare av gammeldagstyp på väggen och något ljus. Inte mera än detta. Andra har desto mera som jag kan njuta av. Jag brukar inte heller sätta upp mitt lilla julpynt redan i början av december utan några dagar innan jul. Ikväll monterade jag julstjärnan i fönstret.

Nytt för i år är att jag har slutat skicka julkort med hälsning. En inte helt lätt sak med tanke på att jag själv får ett antal julkort. Avsändarna förväntar sig troligtvis att få ett julkort i retur men denna jul blir det inte så. Hur förklara detta?

Via epost kommer jag att skicka min julhälsing till de som har epost, via Facebook kommer också en hälsning. Någon kommer att få ett personligt besök, andra ett telefonsamtal. I ett fall kommer jag att skicka ett snailmail. Ett brev till en väninna till salig mor som fortfarande håller kontakten. Inte handskrivet men ändå.

Julen är en fin högtid men det blir liksom för mycket av det hela. Inte minst på grund av all kommersialism kring jul. Köp, köp, köp. Ofta helt onyttiga saker och krams.

Heter det förresten gett eller givit?

julstjärna
Stråla må du mot vinterns mörker!

En gåva i retur

Ikväll har jag ändrat ett antal lösenord till mina olika konton på Internet. Di lärde säger att man skall göra det ibland. Märkligt att man samlar på sig så många olika konton till olika funktioner på nätet. Facebook är bara ett bland många.

Annars hade jag tänkt skriva om givandets följder: den som ger får mångfalt igen. På ett eller annat sätt. Som den minnesgoda läsaren av denna blogg påminner sig skrev jag senast om en liten donation till Röda Korset. Närmare bestämt 25 euro. Döm om min förvåning när jag idag fick ett telefonsamtal från sister Jane som meddelade att hon hittat en mindre summa pengar bland salig mors tillhörigheter. Inga stora pengar men ändå en vink om att den som ger får tillbaka sitt ”tionde”. Ibland i pengar, som idag, oftast på annat sätt. Det gäller bara att upptäcka det man får.

En berättelse ur Bibeln som fascinerar mig mycket är änkan som gav allt hon ägde som offer i templet. En struntsumma i jämförelse med vad de välbärgade gav, de som hade framträdande positioner i samhället. Ändå gav hon mest!

Fönster i Kristinestad – Ulrika Eleonora

Snoppare

Denna gråa och trista Kristihimmelsfärdsdag beslöt jag att muntra upp mig själv och samtidigt göra en god gärning. Tänk att allt är så kallt och långsamt denna vår, när skall vi äntligen få känna lite riktig värme?

Jo, jag fick mig tillsänd fem lotter i Röda Korsets Stora Lotteri denna vår. Det var bara att betala in 25 europengar och sedan öppna lotterna. Naturligtvis kunde jag också gjort tvärtom; öppnat lotterna först och sedan struntat i att betala om jag inte fick ett pris som var värt mera än 25 euro men det var här som den goda gärningen kom in. Jag brukar nämligen stöda RK ibland och skicka ett litet bidrag. Så det kändes passligt att åter göra en insats, speciellt som man kunde vinna en bil som huvudvinst.

Naturligtvis hade jag inga förhoppningar om att vinna något av värde men som många andra är jag barnsligt förtjust i att öppna en lott. Någon bil blev det inte, ej heller en elskoter eller en TV. Istället vann jag en jordgubbssnoppare! Vad skall jag med en sådan till? Lite snopet, va? Nee, jag tror nog att jag inte ens ids skicka in min vinnarlott men en god gärning gjorde jag och det var väl huvudsaken.

Istället skulle jag behövt en maskrossnoppare för de första maskrosorna tittar fram i gräsmattan. Salig mor var en ivrig maskrosjägare och så fort hon fick syn på en av dessa vilda rosor så rusade hon till attack med orden: ”Du skall dräpas!” Själv använder jag gräsklipparen och den får snart komma till användning för första gången denna säsong. På vintern snöskottning, på sommaren gräsklippning. På vintern biter kölden i kinderna, på sommaren biter myggorna. Jämna plågor men hellre sommar än vinter.

På sitt sätt vacker bara den inte växer i min gräsmatta.

Att ge

Två japaner höll i insamlingsbörsarna och tvekade inte att ropa ut vart pengarna gick, vilket är ovanligt för insamlare i våra trakter. Jag tror de fick in en hel del pengar för de gånger jag passerade fanns det folk som placerade en slant eller sedel i springan. Som tack fick de en djup bugning vilket nog är lite exotiskt för Pampas. När en kvinna gick fram och gav ett bidrag fick både hon och hennes äkta hälft, som stod några meter bort, varsin bugning. Det kallar jag uppmärksamhet.

Visserligen är Japan ett rikt land men i katastrofens stund finns även där behov. Där finns människor som förlorat allt, familj, släkt och vänner; människor vars hem spolats bort eller hotas av radioaktivitet.

Nöd finns på många ställen på jorden. Haiti råkade ut för en liknande katastrof för ett år sedan. Det är nästan så att vi glömt det och ändå finns där människor som inte fått hjälp ännu. Behoven är enorma och Röda Korset är ett sätt att hjälpa.

Jag tror på devisen: ”Ge och du får”. Jag gav en slant och jag kommer att få tillbaka denna gåva med ränta vid ett det mest oväntade tillfället. Det behöver inte handla om pengar, tack och lov.

 

I köpladans förmak