Allehanda

Flyger och far

Gårdagen inleddes med dimma och avslutades med knaprande av spanska chips allt medan jag knappar ned några rader om dagens händelser. Som den minnesgoda läsaren av denna blogg säkert kommer ihåg läste jag spanska på kvällskurs i vintras. Nu har hela klassen plus ytterligare en person begett sig till Barcelona för att testa språkkunskaperna och kanske ytterligare förkovra sig i ämnet. Visserligen är inte Barcelona någon renodlat spansk stad med katalanska som huvudspråk men visst kan man ändå öva sig lite och en kortare kurs skall vi också gå med start imorgon.

Vid provinshuvudstadens flygplats tillbringade damerna vid incheckningen mera tid under  bordet än ovanför. Orsaken var datorstrul som fördröjde incheckningen. Med gemensamma krafter fick de ändå igång de trilskande datorerna och vi kunde passera säkerhetskollen utan anmärkningar och vi lättade från fosterjorden i tid.

Vad mera kan sägas om resan ned till Katalonien och Barcelona? Jo, vi mellanlandade i Riga för byte av flygplan. Kan man då säga att man varit i Lettland? Njaeee, så tycker inte jag. Det är ju bara en kort vistelse på en flygterminal och det tycker inte jag räknas. På samma sätt som jag inte räknar Brasilien som ett land jag besökt trots en mellanlandning där. Men en vacker dag kanske jag också besöker Lettland, Riga är väl ändå en rätt fin stad att besöka?

Väl framme i Barcelona möttes vi av Hannu som är finländare, bosatt i Barcelona och som också är med och driver en kurverksamhet för språktörstande. Få se om det lyckas att gnugga liv i våra spanska groddar? Vi läste på och repeterade lite under flygturen. Flygbussen tog vi in till stan och steg av vid Placa de Espana. Smidigt och inte alls dyrt. 5,65 europenningar för den färden.

Vi tog in på hostel Baler som nog inte var det mest lyxiga boende jag haft på mina resor. Saftybox och kylskåp saknades och rummet var ganska litet. Därtill var internetuppkopplingen långsam och hackig. En nog så viktig sak för mig som borde fungera. Få se om frukost och säng lyfter up betyget i morgon bitti. Nåja, priset för rummet är överkomligt och så långt som nu verkar det lugnt och stilla och personalen hjälpsam.

Att resa gör en hungrig. Hannu rekommenderade en restaurang i närheten och där intog vi en sen lunch. Maten var god och vin ingick i måltiden. Jag beställde grillad gris, någon form av galt var det av menyn att döma. I alla fall stod det galt på den handskrivna menyn.

Kvällen tillbringades med att klättra i berg. Nåja, det fanns både trappor och rulltrappor att tillgå när Montjuic bestegs och vi belönades oss med något drickbart vid National Museet. Vi fick en fin utsikt över stan till ackompanjemang av en gitarrist. En av herrarna i vårt sällskap gav en slant till gitarristen men råkade tappa lite fler slantar i närheten som han plockade upp. För en som inte sett hela förloppet kunde det tolkas som om han samlade på sig gitarristens dusör något som vi naturligtvis betackar oss för. Vi gav, inte tog.

Internetuppkopplingen är urusel så få se om det blir några fler inlägg denna resa.

Så här kan det gå om olyckan är framme. På väg från flygplatsen Prat såg vi denna bil som nyss vurpat

4 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »