Allehanda

Rågbröd, av allt?!?

Igår läste jag i blaskan att Finlands nationalrätt har valts av folket. Vad blev det? Jo, rågbröd! Rågbröd av all mat!? Jag häpnar, samtidigt som jag vid närmare eftertanke finner det begripligt som ett utslag av enkelhet, folklighet och en smula enfaldigt. Visst är nybakat, varmt rågbröd med en äkta smörklick mycket gott men att välja det till nationalrätt är väl ändå att ta i?

Nationalrätt är kanske ett svävande begrepp men uttrycker ändå något om landets karaktär. Köttbullar med mos måste väl ändå Sverige ha som sin nationalrätt och sushi för Japan. Danmark har en mera sofistikerad variant av rågbröd, nämligen smørrebrød. Det kallar jag nationalrätt! Ungern har sin gulasch, USA sina hamburgare och Argentina sin asado (grillat kött). Norge gillar får i kål och Spanien tycker om paella. Pasta hör hemma i Italien och fish and chips är på topp i GB. Och så kommer Finland dragandes med sitt rågbröd! –  OK, fish and chips är kanske inte heller någon gourmet-anrättning.

Som sagt, rågbröd kan vara gott och då speciellt som brödkok. Det är mera en maträtt än ett simpelt rågbröd. Brödkok är torkat rågbröd som skurits i bitar och kokats upp i vatten till en slags gryta eller vad man kan kalla det. Stor, äkta smörklick mitt i! Det kan jag möjligen kalla maträtt. Jag kan tro att dagens ungdomar inte har en blekaste susning om vad brödkok är.

På andra plats i republikens enkät kom karelsk stek. Ganska jämt i toppen, visade det sig. Det kan jag acceptera som en värdig nationalrätt. En slags köttgryta men vad som är utmärkande för karelsk stek är jag inte riktigt på det klara med. Gott har det varit de gånger jag ätit denna maträtt.

Karelska piroger kom på tredje plats men de tycker inte jag är något speciellt så de kan jag gott undvara. På fjärde plats kom stekta muikor/stekt strömming med potatismos. Det är också en höjdare enligt min mening. Helst utan mos; bara en stor tallrik med nystekta strömmingar! Fast muikor, vet jag inte. Nä, de gillar jag inte speciellt. Då skall jag vara mycket hungrig.

Karelsk stek röstar jag för som nationalrätt, med fastlagssoppa på andra plats. Vad anser ni borde vara Finlands, respektive Sveriges nationalrätt?

rainbow-loksill
På tal om mat, här ser ni två olika prislappar på samma sill i löksås som säljs på Prisma. Köper man en liten burk på 120 gr är priset 1,95 europenningar. Köper man en stor burk på 275 gr betalar man 1,98 euro. 3 cents skillnad och stor skillnad på kilopriset. Gissa vilken jag köper! Konstigt att folk alls köper den lilla burken. – Klicka på bilden  två gånger för att förstora. Fast det vet ni väl redan?

0 kommentarer

    • PJ

      Visst, fläsksås är något av det godaste. Kalakukko har jag naturligtvis hört talas om men måste googla för att få reda på vad det egentligen är. Tror inte jag smakat det. Och visst skulle Janssons frestelse kunna vara för Sverige.

    • PJ

      Va, det kan du inte mena? Ok, smaken är delad som baken men memma är maträtt jag grinar lite illa åt. I samma klass om lutfisk. Memma fanns också med på listan men ganska lågt ned. Sist kom fil och nästsist pizza.

  • annepauline

    Hahaa, jag är helt som galen i memma. Med socker på och äkta vispgrädde till. Den ”äkta finska” filbunken med gräddlager ovanpå är också galet gott, socker på där också ( och nej, jag är inte fet, inte ens tjock ). Men pizza som Finlands nationalrätt? Öhh?

    • PJ

      En äkta filbunke med socker är inte så dumt. Kanske med tilltugg av en bit rågbröd.
      Jag kan hålla med om pizzan är lite malplacerad i sammanhanget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *