• Allehanda

    Krig

    Denna tid på året är uppvaknandets tid. Snö och kyla försvinner och fram springer grönska, färgprakt och kuttrasju i buskar och snår. Ett liv utan like. Samtidigt startar också kriget. Kriget mot fåglarna. Idag hade jag min första dust. I ett par dagars tid har jag hört mystiska ljud från skorstenen och i morse hörde jag ett tydligt kvekk. Kajor! Jag gjorde skyndsamt upp eld och fick mina aningar besannade. Inget vidare drag och rök ville sippra ut från spisen. Något stod inte rätt till. Det gick att elda men något fanns definitivt i skorstenen. Jag klättrade upp på taket och kunde konstatera att det fanns ett hål i gallret…

  • Allehanda

    Även de är ”rosor”

    Tidig är våren och tidig är de först blommorna. Idag dök de första maskrosorna upp vid gavelsväggen mot syd. Säkert ett par veckor för tidigt. Jag blir alltid lika glad när jag ser de första maskrosorna för nu är det vår. Visserligen betraktas de som ett ogräs men visst är de små smörklickar i den grönbruna vårmattan? Att jag sedan tröttnar på dem rätt snabbt är en annan sak. Snart har vi också svalorna här och dem gillar jag inte riktigt lika mycket. De skiter ned Brunte i uthuset där har står och väntar på nästa körning. Och skriker gör de. Kajorna har ännu inte visat sig från sin fräcka…

  • Allehanda

    Balans fordras både för cykel och sten

    Jag gjorde mig till idag och plockade fram cykeln, kollade att cykeldatorn fungerade och begav mig ut på vårens första tur. Stora planer hade jag, nämligen att cykla runt till alla hamnarna samt till begravningsplatsen. Rätt snart kom jag på att det var en bitande kall vind trots att det inte blåste mycket. Tur att jag hade långkalsonger och stickad mössa på huvudet. Ja, långkalsongerna hade jag inte på huvudet utan på apostlahästarna. Det blev ingen långcykling idag utan jag återvände hem och väntar tills det blir lite varmare. Istället sadlade jag Brunte och körde iväg till villan. Där låg ännu istäcket men vid sund och vid strömt vatten hade…

  • Allehanda

    Revyn

    Lördagskväll sågs revyn i kyrkbyn. Oskarvat hette stycket men det borde kanske hellre hetat Iskarvat för som äkta lokalrevy tog den upp händelser och personer från trakten till skärskådan med vinklade infall. Skarvarna som håller till på skär i fjärden finns också i namnet och de har det inte lätt med alla infödingar som tittar surt på dem. De är fridlysta och får i revyn problem med en strikt myndighetsperson som med blankett efter blankett till sist gör att skarvarna vill flyga all värdens väg men si, det går inte heller för till det krävs flygcertifikat. En av ortens äldre entreprenörer med sina sjumilasteg är ett tacksamt och återkommande objekt…

Translate blog »