Krig

Denna tid på året är uppvaknandets tid. Snö och kyla försvinner och fram springer grönska, färgprakt och kuttrasju i buskar och snår. Ett liv utan like.

Samtidigt startar också kriget. Kriget mot fåglarna. Idag hade jag min första dust. I ett par dagars tid har jag hört mystiska ljud från skorstenen och i morse hörde jag ett tydligt kvekk. Kajor! Jag gjorde skyndsamt upp eld och fick mina aningar besannade. Inget vidare drag och rök ville sippra ut från spisen. Något stod inte rätt till. Det gick att elda men något fanns definitivt i skorstenen.

Jag klättrade upp på taket och kunde konstatera att det fanns ett hål i gallret som täcker skostenen högst uppe. De rackarna hade tydligen på sätt eller annat fått upp en öppning och passade på att inreda sin nya bostad. De är inte dumma, kajorna!

Snabbt letade jag fram nytt galler och som jag spände fast över hålet så nu är den glädjen slut, för kajorna som trodde sig hittat tidernas lyxvåning. Det lustiga är att när jag började undersöka skorstenen och reparerar gallret kom ett tiotal andra kajor för att titta på och satt i träden runt om och kommenterade. Jag visade långfingret åt dem och flinade skadeglatt åt de mörka marodörerna. Inte konstigt att de är nästan svarta när de håller till i skorstenar.

Nu är det bara att hoppas att de inte hunnit bygga boet alltför stabilt så att sotaren senare i sommar åter kan öppna kanalen med sina verktyg.

Kampen mot fåglarna är dock inte över. Snart kommer svalorna och då börjar de bombardera min bil med vita, frätande laddningar inne i uthuset. Jag funderade lite ikväll vad som borde göras och jag tror mig hittat en lösning som jag skall testa.

Andra fåglar att kriga mot är skarvar men de har ännu inte ställt till förtret för mig personligen. Vackra är dock inte deras boplatser ute på skärgårdens klippor och skär. Dödens rike är det där de håller till. Dock är det förenat med viss fara att göra något åt skarvproblemet. Myndigheter och nitiska tjänstemän uppbackade av politiker som svävar i det blå vill skydda skarven från skyddsjakt trots att skarvarna blivit så många att de utgör ett stort problem för skärgården.

Nå, egentligen är jag fågelvän för det finns också många fina fåglar som i rätt antal utgör en stor tillgång i naturen. Idag såg jag förresten min första sädesärla för säsongen och snart kommer även tofsvipor och lärkor. Då minsann är det nästan sommar!

kajor
Där sitter de nu, herr och fru Kaja. Rätt åt er som försökte invadera min skorsten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s