-
En helt vanlig sommardag
En helt vanlig sommardag, eller? Efter senaste tidens småtråkiga väder med regnskurar fick vi idag tillbaka lite av sommaren. Genast kändes livet bra mycket bättre och ikväll gick jag åter en runda i byn längs de stigar och vägar som är så lämpliga för motion och meditation. Och inga myggor, vart har de tagit vägen? Det bästa idag var ändå att fåren kom till backen! Som jag funderat när de skulle komma. Fårbonden kollade stängslen och en stund senare fanns sju får på plats i hagen alldeles nära stugan. Jag pratade lite med dem och de verkade inte helt skygga. Stod bara och glodde på den där gubben som försökte…
-
Sista måltiden och cykeltankar
Idag var det sista gången som Torsdagsklubben höll möte på Fjärdens Kaffestuga i Oravais. I morgon är det stängt och förblir så tills någon annan företagare finner behag i stället. Synd, tyckte vi samstämmigt för maten har varit utsökt och priset för oss pensionärer mycket resonabelt. Den sista måltiden bestod av lammfärsbullar, tzatsiki, mangobroiler, potatisgratäng samt påsktårta och kaffe. Plus ett prima salladsbord med många sorter. Som ni förstår är det inte tomt prat när jag berömt detta matställe. Vart vi hädanefter skall vända oss för sammankomster där prisvärd lunch ingår får framtiden utvisa. Man vet aldrig, kanske nya kulinariska äventyr väntar? Som jag brukar säga, det finns alltid alternativ.…
-
Karelsk gryta och pannkaka med sylt och grädde…
…Kan det bli bättre? Tordagsklubben hade idag sin sedvanliga sammankomst på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Kl. 13 anlände vi och försåg oss med sallad och varmrätt. Ärtsoppa fanns också men den gör jag själv hemma så den brukar jag hoppa. Förutom att maten smakar helt underbar så har de också ett rikligt salladsbord med många olika sorter. Kaffe därtill för den som så önskar. Själv står jag över denna dryck. Allt till ett förmånligt pris för oss pensionärer. Tyvärr så sjunger denna eminenta restaurang på sista versen. Om prick en månad så serveras dagens lunch för sista gången i denna regi som nu varit. Verkligen synd tycker vi i Torsdagsklubben.…
-
Mina första veckor som friherre
Nu har det gått fem veckor sedan jag blev friherre och jag kan säga att jag mår som en prins! Så länge har jag inte varit ledig tidigare om man bortser från en del permitteringar genom åren. Jag kallar mig friherre, andra kallar det pensionering. Dagen börjar normalt kvart i sex. Då stiger jag upp och gör morgontoaletten, bäddar sängen och fixar min tidiga frukost. Vasabladet läses på nätet, väderleksrapporten kollas och Radio Vega Österbotten får stå på tills Andrum kommer strax innan sju. Därefter blir det Radio Västerbotten. Klockan nio är jag redo för dagens värv vilket kan vara vad som helst. Det är ju det som är poängen!…