Kamp och kramp

Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte.

Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter.

Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna.  Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om ett par år eller så. Vi skulle hjälpas åt, svåger och jag.

Jag tog in motorsågen, bytte kedja och pustade upp den lite grann. Vedspisen användes som arbetsbänk. Lagom höjd och riktigt passlig när den inte har eld inuti. Eller, passlig och passlig. Ikväll när jag satte fyr fick jag känna på baksidan av mitt förträffliga val av arbetsbänk. En motorsåg innehåller en del kedjeolja och den kladdar lätt ned när man pustar och grejar. Oljeindränkt spån borstades bort men en del smög sig in i spisens alla ringar och skrymslen. Spisen avgav ikväll en föga angenäm doft när jag satte fyr. Fet, bränd olja är inget jag vill ha i huset och med köksfläkten försökte jag dra ut det mesta. – Så gott folk, använd gärna vedspisen i svalt tillstånd som arbetsbänk men placera en bit kartong ovanpå!

Vi tog ett 2,5 h pass och fick en bra början. Men hu så tungt det är att som otränad försöka sig på skogshuggning! Den första timmen gick bra men sedan började jag känna av trötthet alltmer, trots att det inte var mycket snö att plumsa i. Dålig kondition och ovana. Det behövs några dagars kamp innan orken återvänder och det går lättare. Och en kamp blev idag den sista stunden. Tunga stövlar med inbyggt skydd, overall även den med skydd mot kedjans livsfarliga nafsande och hjälm på huvudet samt motorsågen att släpa på.  Såga, kvista, slita, lyfta, dra. Man kan bli trött för mindre!

Det är inte bra att jobba med motorsåg när man blir alltför trött. Ju tröttare man blir, desto mera ökar olycksrisken. Därför blev det en kortare inledande session idag.

Det värsta var dock inte över trots att jag fick söka mig in i stugvärmen. Jag försökte dra av mig stövlarna och det var då det hände. Stövlarna är ganska trånga i vristen och blir det lite fuktigt är det besvärligt att dra av stövlarna. Just som jag hade höger fot i vinkeln på stöveln fick jag fruktansvärd kramp i vadmuskeln. Det enda som då hjälper är att spjärna emot med foten så att krampen släpper men vad göra när jag satt fast med foten i stöveln i det mest kritiska läget. Krampen kopplade sitt grepp om vadmuskeln och jag kunde inte spjärna emot utan måste istället räta ut foten för att få den i ur stöveln. Det gillade krampen i muskeln och jag fick känna på hur det är att sitta i en rävsax. Jag ropade ”änd ut”, som salig mor brukade säga. Tiden kändes lång med till sist bet jag ihop tänderna och drog ut foten ut stöveln och kunde töja. Krampen släppte. En annan sak är att jag gått och linkat hela kvällen med öm vadmuskel.

Nåja, vad vore livet utan lite kamp emellanåt, även om den består av kramp och ståtliga björkar!

2016-02-24 011-1 rishög
Efter 2,5 h var detta resultatet.
2016-02-24 012-1 björkstammar
Nejdå, en och annan hög med kapade björkstammar låg också där i snödrivan.
2016-02-24 014-1 årsringar av björk
Ett sådant användbart trädslag, inte bara till eldning! Möbler i björk, vad sägs om det? Eller till matlagning?
Annonser

Så glad jag blev…

… när jag åter kom hem från spanskkursen ikväll och det fortfarande fanns så mycket glöd kvar i spisen att jag utan svårighet kunde fylla på med mera ved och strax började det brinna för fullt. Guld värd nu när det är kallt och vinter. Två timmar höll sig eld och glöd levande.

Vi har kul på våra träffar. Först kollas vädret runt om i Spanien med kommentarer. Även där finns det nu snö på sina ställen. Därefter blir det en stund kultur och traditioner från den spansktalande världen. Till sist koncentrerar vi oss på text, grammatik och övningsuppgifter. Ikväll fick vi redogöra för vår syn på vänskap, kärlek och idealpartnern. Inte helt lätt när jag knappt vet vad jag skall svara på svenska. På ”la media naranja” har jag dock alltid trott. En halv apelsin? Jo, så säger de på spanska när de menar att det finns en tvillingsjäl till varje människa någonstans därute.

högfors 5A
Här fronten på min Högfors 5A med spiselkrokar och det hela.

Fyr i spisen

Septembers första dag satte jag fyr i spisen. Inte för att jag behövde värme men sotaren är på inkommande och han ser gärna att man eldat lite spisen innan. Senast jag eldade i min Högfors 5A var i slutet av april eller någonting sådant.

Vedspisen är en fin uppfinning. En annan uppfinning av modernare sort läste jag om i morse på Västerbottens-Kuriren. Ett par indiska ingenjörer har uppfunnit ett par skor som visar vägen dit man skall. Inbyggd finns GPS som kan programmeras, ungefär som GPS i bilen, och medelst vibrationer av olika slag så känner fötterna av när de är på den smala stigen som bär till målet det utstakande eller den breda vägen som för till fördärvet. För att ta en liknelse ur Bibelboken. Kanske inte så dumt. Värre har man hört talas om.

Värre har man hört. Just nu sitter jag och lyssnar på en YouTube-video som spelar upp ljudet av en fartygsmaskin på en större färja. Bara ljudet och en stillbild i videon. 11 timmar, 11 minuter och 11 sekunder lång är videon och bara detta surr och burr från motorn. Att någon bara kan komma på idén att ladda upp en sådan grej på tuben? Vi människor är bra konstiga. Jag tror inte jag orkar lyssna på hela videon denna kväll så jag får dela in den i flera kvällar. Kanske en timme per kväll.

En annan video i samma klass är en färd med flyg som spelar in kabinljudet i 12 timmar. Kabinljudet och inget annat plus en knepig video i slow mode.  Denna video avstår jag från för jag lär väl i sinom tid få uppleva det själv och då räcker inte 12 timmar till.

eld i spisen
Först bör man elda med tidningspapper i skorstenspipan eller åtminstone så nära man kan komma. Inga fågelbon i skorstenen detta år och ingen rök som spred sig i rummet. Det lyckades med första försöket!

It´s now or näver

Ikväll har jag varma öron, nästan glödheta. Är det normalt och i så fall, varför? Kan det bero på att jag idag har fått installerat min nya vedhälla? Ja, eller om man så vill, vedspis, en sådan man har för värme och matlagning i röd stuga med vita knutar. För jag kan svårligen tänka mig att man har vedspis i skyskrapor.

Installationen gick förvånansvärt smärtfritt. Visserligen lossnade några kakelplattor när vi lirkade den gamla spisen ur sitt bo men det var småsaker mot vad jag väntat mig. Den nya spisen gled också in som på räls, trots att den är 150 kg tung. Beprövad teknik som spismästaren själv provat ut under många år gjorde att installationen gick lätt som en plätt. Jag borde ha gräddat plättar ikväll för att se om den nya spisen också är lika matlagningsvänlig som den är bra värmespridare. Så blev det inte men spisen fungerar till belåtenhet och jag ser med förtröstan fram emot vintern som kommer från nord om snart.

Först var det dock lite knepigt att får fyr i spisen. Eldningen har stått stilla sedan slutet av april och då måste man först bränna tidningspapper i öppningen som leder till själva skorstenen för att får drag i pipan. Detta förlöpte fint men när jag sen skulle elda i själv spisen ville det inte sig riktigt ändå. Elden tog fart men dog flera gånger utan att förklara sig nämnvärt. Jag rynkade pannan, mumlade ilskna kommentarer och försökte på nytt. Inget hjälpte förrän jag tog till ett gammalt knep: näver. Jag repade en handfull näver av torr björkved och placerade den där den sista falnande glöden i mitt tidigare försök hade sitt bo. Då, mina damer och herrar, tog det fart och snart dånade elden i min nya spis. Så glad jag blev, speciellt som det inte rykte in.

En plåga som brukar inträffa vid start av säsongens eldning är att det ryker in och röken sprider sig obarmhärtigt i stugan. Denna gång hände inget sådant och jag blev ännu gladare. Dock kom os från den nya spisen, säkert någon rostskyddsolja som förångades, men var hanterbar och luktade inte illa som vanlig rök. Jag kopplade bort batteriet i brandvarnaren en stund och sedan var det förbi och jag kunde konstatera att spisbytet var till belåtenhet och ikväll har jag njutit riktigt fin värme i stugan.

Här anländer den nya värmekällan.
Här brinner Ykköset friskt i hålet. – Ykköset är en finsk reklamtidning som jag inte förstår mycket av men som har bra papperskavlité.

Höstbestyr

Just nu håller jag på att kapa ved i lämpliga längder som jag kärrar in i lidret. Jag har en ganska passlig vedkap som jag matar med klabbar om 1 meter. De grövre klabbarna sågar jag med Stihl, motorsågen alltså. Jag funderar på att köpa en eldriven vedklyv till vintern för att besegra dessa grova och kvistiga vedträn. Visst går det med klyvyxan men det kan vara nog så besvärligt.

Vintern närmar sig och då gäller det att ha ved att ta till när kölden kryper innanför skjortan. Än har vi inte haft köldgrader men snart är de här och biter en i kinden.

Just som jag höll på med vedkapningen kom jag att tänka på att vedspisen inne i stugan är sönder. En brännplåt har gått helt itu. Den måste fixas innan eldningssäsongen startar. Som tur är har vi i byn en expert som kan detta med vedeldade spisar. Jag ringde honom och han kom med reservdel ganska omgående. Han gjorde en liten undersökning och konstaterade att det fanns andra skador också och när jag fick ett bra pris på en utbytes spis som var genomgången och i fin form så beslöt jag att göra affär. Det gäller att vara bra rustad inför vintern, inte bara med ved utan också med en vedhälla i skick. Inom de närmasta dagarna monteras den och sedan är det bara att elda på av hjärtans lust.

Rönnbären på sister Janes tomt lyser röda och granna. Frågan är nu om det blir mycket eller lite snö är det är mycket rönnbär på höstkanten. Hmm, jag tror nog det är en planterad rönn av finare sort men vad gör det. Bär som bär, sura är de i alla fall.