Brunte är opasslig och jag gick tillbaka i tiden

Brunte har gått och blivit sjuk! Något har varit på gång hela hösten men nu plötsligt vägrar han att starta. Hostar till i bästa fall, har liksom frossa; jag tror att han har sorkfeber. Kanske det kommit in basilusker med veden som jag kärrat in i lidret?

Jag gjorde en koll men hittade inget påtagligt fel. Han bara stod där och hängde med huvudet. Hur som helst, nästgårdssvåger fick för andra gången detta år bogsera honom till verkstaden.

Annat jag gjort idag? – Salig far dog för över 35 år sedan. I dagarna frågades det efter hans personnummer i ett ärende. Vet ni hur svårt det är att hitta så här i brådrasket? Det är ju inte direkt något man går med i bakfickan. Jag satte igång att rota i salig mors tillhörigheter med noll resultat. Däremot hittade jag intressanta fotografier som jag inte kände till samt brev från mig själv till mor från slutet av 80-talet. Även gamla hemmanspapper hittade jag med diverse intressanta uppgifter från bl.a. arvskiftet efter min farfars far. Någon regnig dag får jag sätta mig ned och gå genom de pappren.

Det känns lite konstigt att söka i bortgångna anförvanters tillhörigheter men ibland måste det göras. Som om man klampar in på högst personliga angelägenheter. Samtidigt är jag glad över att det finns papper, fotografier och diverse föremål efter mor som påminner om det som varit. Hon kändes som närvarande när jag lyfte fram gamla fotografier och föremål som hon hade haft framme i sin lägenhet. Sådant som jag vet att hon hade kärt och vårdade ömt. Ibland är det nyttigt att se tillbaka något decennium.

Brunte 2015
Brunte var kopplad till livsuppehållande apparat, batteriet höll nämligen på att bli tomt efter diverse återupplivningsförsök.

Mot Lappland

I morse när jag och nästgårdssvåger körde iväg för att hämta Brunte som ensam och snötäckt stod parkerad på en sidoväg till pulsådern genom landskapet möttes vi av en hel hop med bilar på väg norrut.

Halv åtta begav vi oss iväg med tanken att då borde det vara ganska bilfritt och lämpligt för bogsering till verkstad. Tji fick vi. Redan innan klocka åtta såg vi livlig trafik i norrgående riktning.

Vart var de på väg, alla morgonpigga? Enda förklaringen var Lappland och vintersemester. Södra Finland har sportlov kommande vecka och de mest ivriga var redan på väg.

Bogseringen gick bra. Enda problemet var väglaget som sprutade snöslask på vindrutan från dragbilens hjul. Vinrutetorkarna fick minsann göra sitt jobb för draglinan ville jag se. Svåger höll lovliga 60 km/h och vi rusade raskt fram genom landskapet. På sluttampen fick vi visserligen en bakomliggande kö på ca. en kilometer men bara en kort stund. De på väg till Lappland, vi lämpade av Brunte vid verkstaden. Mot Lappland körd även vi en stund.

På tisdag har utlovats att Brunte åter är i körbart skick. Joodå, inget är svårare än man gör det.

Förresten, varför heter det fortfarande Lappland i folkmun när det egentligen är Sapmi? Dags att lära oss?

nissus
Senaste veckan

Yippiii – On the road again

Brunte har senaste året lidit av tilltagande krämpor, spasmer, nervositet och ryckningar vid måttligt gaspådrag. Speciellt har detta yttrat sig vid högersväng i kurvor. Ett mysterium som gjort mig allt mera konfunderad och irriterad.

För ungefär en månad sedan åkte vi tillsammans in på akuten för att diagnostisera vilka besvär Brunte led av. Var det flimmer i förmaket, gallsten eller var det blindtarmen som gjorde sig påmind? Var jordningen ok eller var det dags för jordfästning (skrotning)? Var kolesterolvärdet normalt, blodtrycket stabilt, luftfiltret utbytt?

Medicine licentiaten iklätt blåställ och skärmmössa ryckte i diverse sladdar och slangar, kopplade in datorn och testade, hummade och föreslog byte av rotor, tändkablar, fördelarlock och bränslefilter. Desperat och med Bruntes förtvivlade blick på min näthinna gick jag med på denna operation. Allt byttes ut, inget hände. Brunte fortsatte med sitt ryckande och knyckande.

Vi gjorde ytterligare ett par vändor till akuten tills vi idag hamnade hos specialisten, doktor Bergman. Han kontrollerade tändspolen som var helt normal, klämde och kände på slangar och kablar, följde med fingrarna längs med ledningar, lossade anslutningar och kopplade ihop igen. Med stetoskop i öronen lyssnade han efter pys och blås. Jodå, jag skojar inte; stetoskop hade han!

Med motorn igång utförde Bergman diverse intima undersökningar i kablage- och slanguniversum och plötsligt ruskade Brunte till, motorn stannade nästan men kom igång igen. Den gode doktorn var något på spåren! En undergörande spray blåstes in i kablaget, jordning rengjordes och provtur rekommenderades.

Plötsligt rusade Brunte fram som i sina ungdomsdagar, kraftfullt och utan ryckningar vid gaspådrag. Brunte galopperade fram i kurvorna, varvtal ändrades, växlar byttes, allt var frid och fröjd. Eureka, felet är åtgärdat. Leve doktor Bergman! On the road again.