Allehanda

Vinden blåser vart den vill

Ikväll när jag gick till uthuset för att hämta ved till spisen stannade jag och lyssnade på vinden några minuter. Nästan alla snö är borta så det är väldigt mörkt ute, knappt så att man ser något utanför skenet från gårdslampan. Men vinden hördes i skogen och den har sitt eget liv. Det finns en vers (Joh. 3:8) i Bibeln som jag brukar tänka på när lyssnar på vinden.

Vinden blåser vart den vill,
och du hör dess sus,
men du vet icke varifrån den kommer,
eller vart den far
/…/

När jag bodde i Malmö kunde det gå månader innan jag åkte utanför stadens hank och stör förutom när jag gjorde cykelturer ut på vischan. Men då var det sällan läge för att stanna till och lyssna på skogens sus. Jag hastade vidare längs underbara småväger i sydvästra Skåne. Där fanns det inte mycket skog förutom Bokskogen. En skog som dock var en naturupplevelse, speciellt på våren.

Ibland blev det en tur till Saxtorp och där fanns en mindre barrskog. Jag minns att jag kunde stå långa stunder och bara lyssna på vinden eller finna en tallkotte som låg på marken intressant. Jag kompenserade mitt naturunderskott på detta sätt. Nu för tiden faller jag inte i trans för en kotte eller en kråka som kraxar men vinden får mig än att stanna upp och undra varifrån den kommer och vart den far. Vinden är något tryggt, även när det stormar.

Bakom vedhopen i uthuset står stöttingar resta mot väggen. Nu saknas bara häst och snö.

Stötting, något att åka med.

6 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »