Va, en mobil?

För några dagar sedan läste jag ett blogginlägg som var skrivet med sådan glöd att jag höjde på ögonbrynen. Vad jag förstår så är det en helt vanlig bloggare och ingen proffstyckare, superbloggare eller författare. Det var bara Vildtova som tände till om ”Tiggaren och mobilen – bilden som cirkulerat på Facebook”.

Förutom själva ämnet så gjorde stilen och engagemanget mig intresserad.

På Facebook har det cirkulerat en bild som föreställer en gatutiggare som sitter och kollar sin mobiltelefon. Någon har fotograferat denna tiggare och ondgjort sig över att tiggare har mobiltelefoner. Andra har hakat på och spätt på med åsikter, fördomar och direkta fula tillmälen om tiggare. Det var detta som retade upp Vildtova till den milda grad att hon skrev ett inlägg som fick sådan spridning att från att ha varit en liten blogg på kanske 50 läsare så fick hon långt över 13.000 läsare på ett dygn med vad allt det betydde i fråga om både negativ och positiv respons. Mest negativt att döma för näthatet har flödat bland kommentarerna. Detta med tiggare, speciellt om de kommer från utlandet, är ett känsligt ämne och de är illa sedda även om de inte gör en fluga för när. De bara sitter där.

Några tankar infann sig. Att det finns folk som tycker illa om tiggare är en sak men att de har tillgång till en mobiltelefon tycks göra saken ännu värre. Dessa tiggare är inte tillräckligt fattiga för att inte misstänkliggöras för bluff. En tiggare skall absolut inte ha mobiltelefon utan ligga platt på gatan och då är de en sanitär olägenhet och ett obehag. Inte heller bra.

Folk är misstänksamma mot dessa tiggare för de vill inte bli lurade och känna sig dumma om de gett pengar till organiserat tiggeri, lurendrejeri eller kriminell verksamhet. Vildtova granskar fördomar, skriver om organiserat tiggeri och lösa antaganden och rykten som folk gärna sprider vidare. Ärligt talat, hur mycket vet vi egentligen om dessa tiggare? Och hur ofta drar vi inte alla över en och samma kam?

Är de människor som är utsatta för trafficking och tvingas till detta, då bör vi hjälpa dem att bli fria från sina plågoandar, eller är de enskilda tiggare eller familjer som organiserat sig? Hur kan vi veta det? Jag tror det är osäkerheten som gör att folk känner aversion och i vissa fall blir rent hatiska.

En sak som fascinerar mig är det näthat som bl.a. tiggeri utlöser. Är tiggeri ett störande moment som vi tvingas ta ställning till; för ve om de är fattiga på riktigt, då borde vi göra något för att hjälpa dem. Obekvämt! Eller är det rent lurendrejeri och vi riskerar att bli kallade naiva dumskallar, också det obekvämt och pinsamt. Tiggeri är något som inte borde finnas i vår närhet för det gör oss påminda om att vi är privilegierade i en värld av fattigdom, orättvisor, förtryck, ojämlikhet, lidande och mänskligt elände.

För några år sedan satt jag på en gatuservering i Paris och iakttog gatulivet. På andra sida gatan satt en tiggerska med sin pengakopp. Många människor gick förbi henne utan att ge henne den minsta blick. Plötsligt passerade en ung kvinna, originellt men snyggt klädd, lite chic. Hon stannade till och grävde lite i fickan och fick upp några mynt som hon gav sin olyckssyster. Det som gjorde intryck på mig var den unga kvinnans hållning och naturliga beteende. Det var som om hon gjort detta åtskilliga gånger tidigare, som om vore det en självklarhet, utan misstänksamhet eller ifrågasättande. Jag utgår från att hon var en luttrad parisiska, definitivt ingen turist.