Detta med presenter och souvenirer

Jag gjorde mig ikväll ärende till min granne fåraherden men si de var inte hemma. Dörren var i alla fall låst så jag antar att de var ute i markerna för att se till sina får. De får som fanns i gårdshagen kom i alla fall fram till stängslet och ville bekanta sig. De trodde nog jag hade någon godbit att erbjuda eller så ville de bara bli kliade bakom örat.

Apropå allt och inget: jag läste ikväll på VK att hela 69 % inte gillar de souvenirer som de får av utlandsresenärer när de återvänder. På ett sätt förstår jag dem för souvenirer är ju egna personliga minnen av en resa man gjort. Den som suttit hemma har ju inga sådana minnen förknippade med den lilla presenten som de i all välmening får. Själv skulle jag uppskatta något som går att äta eller dricka, och då gärna med lokal prägel. Då får man ett hum om de smaker som bjuds i fjärran land.

Jag brukar inte köpa dyra souvenirer på mina resor men med åren har det ändå blivit lite mera att ha med mig hem. Däremot är det sällan jag köper presenter och nästan aldrig alkoholdrycker. Det jag brukar köpa är den obligatoriska kylskåpsmageten men även en och annan t-shirt. En keps som ser trevlig ut kan slinka med. Även böcker, kartor och någon lokal musik-CD kan slinka med om jag hör spännande musik med tillhörande CD. Till sist måste jag erkänna att ibland kan finnas det någon masstillverkad prydnadssak, modell mindre, i bagaget när jag återvänder hem. När jag återvände från Amsterdam hade jag ett par sådana småsaker med: ett pyttelitet fat samt en ännu mindre pytte pytteliten mugg, båda med Amsterdam inskrivet. Många euron kostade de inte så det må varda förlåtet denna gång. – Oj, nu ljög vittnet. Jag köpte visst en liten present senaste resan. Det var en påse tulpanlökar till sister Jane som uppskattning för att hon tvättat mina trasmattor. Hoppas lökarna skänker henne ögonfröjd nästa vår.

får
Grannen, fåraherdens får. Länge sedan sist på bloggen.
äpplen
Sister Janes äpplen. Eller är det makens träd?
päran
Min åker men Guds moln.

Annonser

9 thoughts on “Detta med presenter och souvenirer”

  1. Förr greps jag av souvenirhysteri på utlandsresor men jag tycker att det gått över. Det ser så frestande ut när det ligger mängder av grejer på säljarnas diskar men oftast ser det mest fjuttigt ut när man sedan packar upp det hemma. Hur tjusigt är det att ha en tallrik på köksväggen som det står Rhodos på, hahaaaa! Jag har slutat köpa souvenirer. Nästan. När jag var på Dagö kunde jag inte låta bli att köpa en liiiten huggkubbe med en liten yxa. Den var så otroligt charmig och damen där sa att den kunde jag använda för att hugga huvudet av ”krankar”. Ja, jag köpte ett par otroligt vackra spetsstickade vantar också, men de ser jag inte som en souvenir för de kan jag använda snart när kylan slår till. – Fåren är för gosiga. Ojoj, jag skulle nog stå där och ”pjollra” med dem dagarna i ända.

    Gilla

    1. Tallrikar på köksväggen har jag aldrig intresserat mig för utan jag har hållit mig till små saker som man t.ex. bara kan stoppa i fickan. Kylskåpsmagneten är ett exempel. För mig är det tvärtom, tidigare köpte jag inte souvenirer alls men på senare år har det blivit en och annan manick. Dock är jag ingen stor souvenirjägare, tack och lov.

      Ja, fåren är fina och vissa vill väldigt gärna bli kliade bakom örat. De njuter så att ögonen nästan vänds ut och in. 🙂

      Gilla

  2. Det är svårt det där överhuvudtaget med presenter till folk tycker jag… Souvenirer som jag har köpt för att ge bort är klart lätträknade, jag köpte ett bärnstenshalsband till min kattvakt sist och det tycktes om. Själv kan jag i stort sett komma hem med precis vad som helst, mitt omdöme är inte att lita på och ser jag något som är riktigt fult kan jag ibland köpa det för att jag tycker synd om det att stå där helt ensamt. Sedan står det på någon undangömd plats i lyan tills jag inte kan med det längre och då åker det iväg till en secondhand. Där det troligen kommer någon liknande själ som jag och tar hem det för att det ser så dant ut… 😀

    Gilla

    1. Jag håller med, presentköp är något av det svåraste som finns, speciellt som folk har allt de behöver och lite till. Samma gäller för presentköp till barn. Hur tråkigt är det inte när två presenter är samma till den lilla jubilaren. Har man själv köpt den ena känner man sig lite snopen.
      Jag är dock ingen shoppingmänniska och ser jag en riktigt ful sak kan jag gott hålla mig i skinnet. Då tänker jag, vem i hela fridens namn har kommit på en sådan ful grej? Du är kanske lite mera känslosam, även mot döda ting?

      Gilla

  3. Sister Jane d.y. tackar för knölarna och meddelar att äppelträdet hör till äkta hälften, fast vi äter alla av äpplena. Goda är de också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s