Korsdrag

Det visslar ödsligt i vinden och om jag tar en titt i ditt öra ser jag dagsljuset. Med andra ord det som går in genom det ena örat försvinner lika snabbt ut genom det andra. Det är korsdraget som visslar och tjuter.

Detta är något som drabbar de flesta, även mig. Det handlar om att hålla vad man lovar, det handlar om tomma ord.
Det händer ofta att man säger något till en annan person utan att egentligen mena vad man säger.
-”Du, jag ringer nästa vecka så fixar vi till det”
-”Jag skickar bilden via e-post när jag kommer hem”
-”Jag kollar upp saken”
-”Vi borde träffas någon gång”
-”Vi tar upp saken på nästa möte”

Fraser som de flesta hört eller sagt utan att det sedan hänt mera. Det faller liksom i glömska, ibland inom en sekund. Sådant händer i privatlivet, inom näringslivet, inom storpolitiken.

Senast är Greklands dåliga ekonomi ett bra exempel på detta. Inom eurosamarbetet finns regler som säger att ett lands budgetunderskott inte får överstiga 3 %. Ändå ligger Greklands budgetunderskott på 13,6%. Hur kan det komma sig? Varför har man överenskommelser när de inte följs eller varför har inte någon tryckt på larmknappen? Vackra ord och gruppfoto vid undertecknandet av fördrag men när landningsstället fälls in vid avfärden glöms allt. Verkar det som .

Samma saker sker inom företag och näringsliv. Chefen lovar en grundlig utredning om ett problem men sedan hörs inte ett smack om saken. Leveranser utlovas till nästa måndag men ändå dröjer det till torsdag innan grejorna är på plats. Kvalitén skall höjas, lovas det rundhänt, utan att någon har den blekaste aning hur det skall gå till. Skyddsgaller borde sättas upp vid maskin x; vi tog upp frågan redan förra året. Politiker målar i allmänna ordalag upp ett idealsamhälle utan att ha någon som helst verklighet bakom.

Gamla mormor borde få besök på långvården, senast jag såg henne för ett år sedan lovade jag att komma oftare. Lovade vi inte vid slutexamen att vi skulle träffas vart tionde år för att fira tidernas studiegäng? Den där bastukvällen vi talade om, var blev den av? Den där skruvdragaren jag lånade för en månad sedan borde lämnas tillbaka. Exemplen är många.

Det är kanske den vanliga hederliga glömskan som spökar men jag menar att det i grunden handlar om prioriteringar. Den egna valkampanjen är viktigare än att hålla kolla på internationella avtal. Chefens löfte om förändringar dunstar bort när problem med försäljningen dyker upp. Det är roligare att skriva blogg än att besöka mormor.

Det kan också vara att man saknar system för att få saker och ting gjorda. Själv har jag en ”att-göra-lista” som jag kollar varje dag. Men även påminnelse via e-post eller mobiltelefonen kommer väl till pass. Det fungerar bra om man bara får dit en notering om en kommande händelse som borde göras. Hemligheten är att göra det nu. NU och inte om 1 timme, nästa dag eller nästa vecka. Då har det garanterat fallit i glömska. Frågan är bara om jag prioriterar det tillräckligt högt för att föra in det på min ”att-göra-lista” eller om det bara är tomma ord.

Är det tomma ord borde man erkänna det genast. Men är det så lätt? Visst är det mycket man borde göra, men är det viktigt, finns det tid till allt, vill jag sätta mina pengar på annat? Vi har ju också en social sida där vi vill vara snälla, artiga, inte göra någon besviken. Borde jag vara brutalt uppriktig mot gamla mormor och säga att jag inte har tid att besöka henne igen förrän nästa jul eftersom jag har så mycket annat på gång som är viktigare, roligare, mera spännande?

Sak samma gäller det ofta när man säger att man inte har tid eller att det kostar för mycket. I själva verket handlar det om prioritering och intresse. Har man intresse finns det både tid och pengar till nästan vad som helst.

Idag har jag i alla fall hållit ett löfte och deltagit i ett talko i byns gyttjehål men det är en annan historia. I just denna sak uppstod inget korsdrag i mitt huvud.