Snösvängen och video från Urkult i somras
Nu får jag verkligen motion med snöspaden och skuttan. Två nätter i rad har det snöat och två dagar har jag fått jobba med snöröjningen på gårdstunet. Som tur är kom det i två omgångar annars hade det blivit för jobbigt. Jobbigt hade det också blivit om jag sparat snöjobbet till ikväll för då började det regna. Tung blötsnö är verkligen arbetsam. Nu var jag klok nog att göra jobbet på morgonen när det var några minusgrader.
Ett spår trampade jag också upp genom skogen för grannens katt Lisa som brukar besöka mig ibland. Bäst att hjälpa till så att hon inte lessnar p.g.a. snödjupet. Därtill är hon nästan helvit så hon bara försvinner i snön. Hon är en duktig musjägare vad jag kan förstå. Därför får hon gärna slå sina lovar runt husen.
Tja, så laddade jag ikväll upp min video från Urkult i somras. 10 minuter blev den. Jag filmade inte speciellt mycket i somras för jag hade problem med fokuseringen under filmning. Till sist tröttnade jag och struntade ibland att filma. Men som sagt, något blev det plus Eldnatten-videon som jag laddat upp tidigare.
[youtube=https://youtu.be/sh6RoLDtEEA]
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
Det var väl en trevlig liten film, som en förlängd trailer. Kanske är det det som gör susen. När man är mitt uppe i ett skeende vill man ofta dokumentera, eller kunna redogöra för, nästan allt – så mycket av den totala helheten som möjligt, men som enskild person, utan speciella rättigheter går det inte. Det låter sig inte göras ens av ett helt team, med speaker och allt. Det skulle väl vara Woodstockfilmen då.
Kanske var det ett lyckokast, även om jag tror att du inte håller med mig, att du låg lite lågt med filmandet, och kom hem med ett hanterbart material – som redigerat slutade i just en trevlig liten sammanfattning av såväl musik som publik. Något som också din publik här på bloggen kan svälja. Tänk dig själv att sitta med ett jättematerial som framkallar hjärnfrossa vid bara tanken på att reda ut.
Nu menar jag inte att du fungerar så. Det är bara det där du vet – man känner andra genom sig själv. Jag personligen har för länge sedan knäfallit och kapitulerat inför mångfalden av svartvita negativ från anno dazumal, och färgfotografier från familjetiden. Allt dokumenteras, men ibland känns det som att ju mer man dokumenterar, ju mer går förlorat. Här håller du säkert inte med. Men ibland är det så.
Viktiga väsentligheter kan försvinna i ett kokande hav av oväsentligheter. Tänk så mycket jag aldrig kopierat, men det är det lilla jag faktiskt har producerat som gläder mig. Men, dessvärre är jag olyckligt medveten om den skatt som finns i skrubb och garderob. Den dag jag avlider kommer allt att hamna i en bränngrop, ty vem skulle idas ta rätt på det som inte ens jag klarade att ta rätt på. Mina barn har egna liv.
Men man behöver inte förvandlas till minimalist bara för den sakens skull, och det tycker jag inte heller att du har gjort. Jag kommer att se den här ”trailern” några gånger till.
God fortsättning, på såväl det köttsliga livet som med ditt kreativa dito.
PJ
Roligt att du gillade mitt lilla mästerverk. Jag brukar samla på mig en hel del bilder och videos under mina utflykter för att sedan ha att välja bland. Fast ibland brukar jag fundera, till vilken nytta? Det tar tid att gå genom och göra något vettigt av det. Ibland hela hösten. Och hur stor är responsen?
Ibland har jag funderat på att bara fotografera ett minimum på Urkult och istället bara ta in allt som det är. Samtidigt skapar också kameran vissa kontakter. Folk frågar och ibland frågar jag och får en pratstund. Och kommande festival har jag också lovat att ställa upp som festivalfotograf. Men med mycket fotograferande på samma plats så blir det också allt svårare att förnya sig vad gäller motiv. Människorna är tacksamma motiv men man kan inte heller titt som tätt sticka fram sitt objektiv och begära tillstånd att få ta en bild som är speciell.
På tal om att dokumentera så hade jag ikväll orsak att titta bland mina vinyl-Lp:n och jag kunde då konstater att en viss katalogisering skulle vara bra att ha när man snabbt behöver uppgifter. T.ex. trodde jag att jag hade Mike Oldfields LP Tubular Bells i min skivback men icke. Böckerna har jag däremot bättre koll på och tur är det för utan min förteckning skulle det vara svårt att hitta vad jag söker.
Erik Forsling
”Tubular Bells” är jag säker på att jag har på vinyl, men nu gör du mig osäker på min säkerhet. Det får bli första prioritet att undersöka när jag återvänder till Tierp. Men har du Jean-Michelle Jarres ”Oxygène”? Det har jag. Klassisk elektronika av bästa märke. Men nu ska jag sluta skryta.
Vad gäller böcker så har jag ofta tänkt på dig under vistelserna här i Nordanö. Min far läste inte bara ett par hundra av mina skönlitterära alster, han och min mor hade även flera bokhyllor med god litteratur som redan var tröskad. Arvet. Jag vet vad jag vill ha, jag vet nästan vad jag kanske vill ha – det finns olika sorteringsgrader, och mina bokhyllor är redan fulla – jag vet vad som bör skänkas till Röda Korsets redan bokhylletyngda butik. Och så finns det de där böckerna som jag tror att du skulle uppskatta mer än jag.
Internet är ett stort spionprogram, tänkte jag, så varför inte ta reda på adressen och på vinst och förlust skicka en låda. Det du inte vill ha, det skänker du bort. Men trots att jag har gott om frimärken insåg jag att det skulle bli en ofantligt dyr gåva, från min horisont sett, om det inte finns alternativa transportvägar – p.g.a. den häpnadsväckande tyngd som papper besitter. Men, men, tillbaka till början av din kommentar.
——————————————-
Precis så tänker jag också. Till vilken nytta? Med tanke på omständigheterna. Det finns mycket att dryfta om det där. ”Ibland har jag funderat på att bara fotografera ett minimum /…/ och istället bara ta in allt som det är.” Se så annorlunda och mera generell din mening blev genom ett litet ingrepp. Sådana erfarenheter har jag som åskådare ofta haft. Uppsala Domkyrka. Entusiastiskt filmande turister som knappt skådar katedralen med de egna ögonparen. Min son gör en gatuföreställning och mobilkamerorna är en masse. Jag undrar, hur funkar det? Tar de där skådarna verkligen in – eller vad händer? Tar de sina oredigerade filmsnuttar och åker hem för att skåda det de i verkligheten aldrig såg? Eller blir allt bara undangömt, likt alla mina negativ i sina pärmar?
En gång i mitten av 80-talet, när jag läste egyptologi, slank jag med på en subventionerad studieresa till Egypten, en av turistfotograferandets kronjuveler, och jag räknade mig ju fortfarande som någon med fotointresse. Men jag valde att inte ens ta med någon kamera. ”Jag vill ju se det här”, tänkte jag, ”och fotografierna på vykort och i böcker är i alla fall bättre än de jag kommer att ta.”
Nu tycker jag givetvis att du ska fortsätta att fotografera, såklart, för du gör det bra. Och det är väl inte fy skam att vara officiell på Urkult. Du älskar ju evenemanget, och med kärlek kommer man långt. Och även jag vet att också även kameran kan vara en typ av mötesplats människor emellan.
PJ
Svar nej, jag har inte Jean-Michelle Jarres ”Oxygène”. Däremot känner jag väl till den eftersom jag hade en kompis en gång i tiden som spelade den rätt ofta. Vacker musik!
Jag får tacka för omtanken att du ville stärka mitt läsande med en omgång böcker! Dock slog mig genast tanken, som du också fick, att detta skulle kosta en förmögenhet via postens försorg. Porto har blivit otroligt dyrt och man får verkligen dra sig för att skicka något på posten. Samtidigt skickas det paket som aldrig förr. Jag tänker på all försäljning via Internet. Från t.ex. Kina kostar det nästan inget men det är en annan speciell historia.
Jag har ställt frågan tidigare, vad gör folk med alla sina bilder och videosnuttar? Blir de liggandes i en mobil, på ett minneskort eller en hårddisk tills de bara försvinner genom krasch eller glöms bort? Tyvärr tror jag att så är fallet i många fall. Själv har jag massor med bilder och videos men jag brukar ändå publicera de bästa, annars är det liksom onödigt att jag tar bilder överhuvudtaget. Så tänkte jag även denna gång. Många videos från Urkult, varför ändå inte koka ihop dem till en kortare YouTube-video så kanske någon annan också ser och gillar den.
Jag spelade dock in betydligt färre videos än jag brukade och lyssnade mera. Men jag vet ändå inte om det var så stor skillnad. Jag brukar nog försöka ta del av konserter genom min närvaro än att bara kolla en inspelningsskärm.
Jo, jag kommer att fortsätta att ta bilder och videos, både på Urkult och annars och också försöka göra något av materialet som t.ex. denna blogg, min Flickr-fotosida och YouTube-videos. Dock gäller det också att ”saluföra” mina alster för annars drunknar de i allt flöde som finns på Internet. T.ex. denna video har bara 14 visningar på tre dagar. Inte så upplyftande med tanke på att det ändå är en del jobb med att göra videon.