Tokyo-kråkan
Gamlaste karn; just som jag gick ut på gårdstunet för att hämta ved till spisen råkade jag kasta ett öga mot himlen och fick då syn på en lång svans från ett flygplan på väg mot nordost. Högt uppe och nästan utom synhåll men svansen syntes tydligt. Vad gör jag om inte rusar in efter kameran för att fotografera svansen och kanske även få korn på själva flygplanet. Tänka sig, nästan som när jag i barndomen upplevde varje flygande föremål på himlapällen som ett under och något att vrida nacken ur led (kan man skriva så?) för att begapa.
Den tiden var det mest propellerflyget mellan Kronoby och Vasa (Krombykråkan – Kronoby-kråkan) som passerade över våra huvuden och det var vi vana vid och kunde nästan ställa klockan efter. Likväl skulle flyget följas med blicken varje gång det kom. Spännande, tänk om man en dag fick åka på en flygtur och blicka ned på byn och alla barna som stod där och spanade. Det var nog en dröm som syntes omöjlig. Föga visste jag då att flyget skulle bli nästan lika vanligt som turbussen som kom förbi varje dag och med vilken man kunde åka till stan med. Då var en stadsresa med buss lika märkvärdig som en flygtur är idag till kungliga huvudstaden eller en weekendresa till London med flyg. Snart är det kanske tvärtom; en tur buss till utbyarna är mera sällsynt än flyg som passerar över våra huvuden till andra sidan jordklotet. Än har vi bussen som går till provinshuvudstaden varje vardag och återvänder på kvällen, det får vi vara glada åt även om vi sällan använder den. Det är mest skolbarn och pensionärer som kan utnyttja detta samfärdsmedel.
Fick jag någon bild av flyget som passerade ikväll? Njaa, bild och bild. Med en fart på över 800 km/h så försvann det snabbt i skymningen och minuten efteråt när jag riktade kameran mot himlen syntes inte mycket. När jag sedan hämtat ved och kunde kolla flygrutten på Internet, Flightradar24.com, var flygplanet redan över Uleträsk, 270 km bort. Fort gick det och högt rusade det mot ryska gränsen och Vita Havet där det försvann från skärmen.
Flyget kom från London och skulle till Tokyo. Låtom oss kalla det Tokyo-kråkan ty det lär passera fler kvällar!
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
DC 3:an från Kronoby till Vasa kommer jag mycket väl ihåg. DC 3:or har ett väldigt speciellt motorljud. Jag var dock rätt rädd för flygplan i många år efter DC 3:an kraschade i Kvevlax. Det var bara någon kilometer från där jag bodde, det var en omskakande och hemsk händelse där på bondlandet.
PJN
Visst var motorljudet annorlunda än dagens flygplan, speciellt mellan jet- och propellerplan. Jag minns också flygolyckan i Kvevlax men det var via dagstidningen. Man tittade på bilder och så. Bara tills för något år sedan fick jag reda på den ungefärliga nedslagsplatsen. Jag hade alltid innan trott att det var på den västra sidan riksåttan.
wesber
Jag visste inte om att en DC 3:a störtat i Kvevlax, har varit in och googlat på det och ser att det hände 3 januari 1961. Det stod att piloten konsumerat alkohol kvällen före och 25 personer omkom. Usch vad hemskt, tur att jag inte läste det innan vi flög till Grekland för lite flygrädd är jag nog , sitter jämt o lyssnar efter konstiga ljud.
PJN
Ja, det var ett elände som var orsak till olyckan. Den mänskliga faktorn. Jag minns den men du är något år yngre så du var kanske för liten.