Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.
Annonser

Bettan

Oj, jag har nästan inte alls berättat om min nya följeslagare på vägar och turer. Som ni vet så fick gamla Brunte respass för någon vecka sedan när motorn fick fel och jag ansåg att det inte var värt att sätta mera pengar på honom. Så det fick bli skroten.

Istället inhandlades raskt en ny bil och denna gång blev det Bettan som får göra mig sällskap, förhoppningsvis många år framöver. Det blev en Mazda 6 av 2006 års modell, halvcombi. Jag hade annars tänkt att i lugn och ro titta mig omkring och se vad markanden bjöd men nu blev det att ta första bil jag gillade.

En riktigt trevlig bil att köra, pigg och lättstyrd. Ganska bra utrustad och med dragkrok. Ända minuset är att den har lite högt ljud i kupén men det får jag kanske vänja mig vid. Eventuellt kan val av däck också har sin inverkan.

På tal om ljud så har den radio och CD-spelare men ingen USB- eller AUX-ingång. Annars bra ljud i högtalarna men vem lyssnar på CD nu för tiden i bilen eller annorstädes? Nåja, jag skaffade en radiosändare till uttaget för cigarettändaren och på den kunde USB-minnet anslutas. En ledig frekvens hittades och nu kan jag åter njuta av musik som jag själv valt. Över 700 låtar och ytterligare 300 låtar borde det finnas plats för. Enda nackdelen med radiosändare i bilen är att frekvensen kan vara upptagen på annat ställe i landet och då blir det störningar. Vi få se om det blir stora problem eller om det går att lösa.

Vi har också haft vår första dust, Bettan och jag. Båda halvljusen slocknade så det blev att byta brännare. Inte helt lätt må jag säga. Trångt och besvärligt på vänster sida. För att komma åt i vänster sida måste två clips lossas från skärmkanten samt tre skruvar undertill så att jag kunde tränga in handen innanför innerskärmen. Först då fick jag tag i brännaren.

Skruvskallen till ena clipset var också mosat så det fick jag köpa nytt. Vad tror ni det kostade? Hela 6 europenningar för en sketen liten plastbit med skruv.  T.o.m. försäljaren tyckte att det var dyrt. Själva brännaren var billigare. – Nåja, nu lyser det åter och allt är frid och fröjd.

Så ser ni Bettan och mig ute på vägarna så håll undan eller trampa gasen i botten! Fast å andra sidan har jag kört riktigt lugnt och sansat för att riktigt få njuta av själva körningen. För att dra ut på tiden, så att säga. Och tid har jag för det mesta, friherre som jag är.

En bild på skönheten får jag väl också bjuda på. Snygg färg eller vad tycks?

R.I.P. Brunte

Så kom den dagen när Bruntes dagar var all och han kördes till en bilskrot i Nedervetil. 22 år blev han nästan. Mycket annat var inte att göra för motorn hade uppenbara problem och hur länge den kunnat gå till vet ingen men inte så länge till, antar jag. Rost hade den också fått på sina ställen vilket inte var klädsamt. Men en trogen travare har den varit och har för det mesta snällt transporterat mig från punkt A till punkt B, vilket är min syn på bilar.

I över 13 år har vi tillsammans kuskat runt på vägarna inklusive resan till Norge som blev för mycket. Fast bilbytet hade nog ändå kommit senast inom ett halvt år så inte alltför mycket störde det planerna även om jag inte fick speciellt mycket tid på mig att skaffa en ersättare.

Jodå, Bettan står i uthuset ikväll och myser. För det blev en hon denna gång.

Volvo den gick och gick tills den fick hick(a). Det var det sista jag såg av den

Inget lager på lager

Som ni kanske minns så hade Brunte vissa olater för sig när jag körde till och från Urkult. Ett av hjullagren i bakändan förde oväsen. Det har naturligtvis inte blivit bättre och för en vecka sedan besökte jag verkstaden för att åtgärda problemet. Döm om min förvåning när beskedet kom att inga hjullager finns till gamla Brunte som är av känt märke och modell.

Idag gjorde jag ett återbesök för att utröna om ytterligare forskning i ärendet gjorts men möttes av samma svar. Inte på ett enda ställe i hela Finland finns detta lager på lager; inte i Sverige heller för den delen. Märkligt!

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och gjorde en runda på nätet i syfte att beskåda detta mysterium. Inom några minuter hade jag hittat hjullagret i Sverige och på prov lagt en beställning. Fungerade hur bra som helst. Jag ringde verkstaden och meddelade att jag hittat lagret färdigt för leverans.

Aha, det visade sig att denna firma också finns i Finland och nu gjordes beställning därifrån via verkstaden som för hoppningsvis snart kan ta sig an Bruntes krämpa inom en snar framtid.

Vad lära vi av detta? Jo, att inte ta allt för givet utan också själva undersöka saker och ting. Möjligheterna är nästan oändliga på nätet via vår allvetande Google.

En liknande sak hände mig för några år sedan när Brunte även då var krasslig. Motorn fick ryckningar vid jämt gaspådrag men hade inga problem vid acceleration. En annan verkstad än den nu anlitade hittade inget fel utan började byta ut del för del av tändningssystemet enligt try-and-error-metoden. El-fel kan vara svåra att hitta och kan bli kostsamma.

Jag gjorde en sökning på nätet och ganska snart hittade jag andra bilägare med liknande problem. Lösingen fanns också till hands efter lite rotande bland frågor och trådar på diverse forum. Ett visst kablage i motorrummet hade tendens till att ärga och skapa löskontakt. Det enda som behövdes vara en pust av kontaktspray och så var den saken biff.

Förhoppningsvis är Brunte snart vid full vigör och att vi tillsammans kan anträda en liten roadtrip i vårt fagra Norden. Mera därom senare!


Vet ni förresten varifrån uttrycket ”saken är biff” kommer? Här kan ni läsa det.

Denna VW fick en helt ny makeup på Urkult. Borde jag lägga ett bud?

 

Ishockey, rosa mus och byta bil

Var skall detta sluta? Jag tittade ishockey ikväll på TV, något jag inte gjort på år och dar, och så vinner Tjeckien över Sverige med 8-4.  En snöplig förlust! Sport är inte min starka sida kan jag lugnt säga. Men spännande i början när det var mera jämnspelt.

Köpte en rosa mus i veckan. Alltså inte en livslevande mus utan datormanicken. Skrollhjulet på den gamla musen lade av. Val av färg spelar kanske inte stor roll men jag tyckte jag kunde vara lite rebellisk. Musen blev rosa och inte strikt och tråkigt grå.

Brunte hämnades igår. På väg hem lade plötsligt blinkers av. Hur jag än vippade på spaken hände inget och blinkers är en mycket viktig funktion på bilen. Kanske Brunte blev lite stött när jag i förbifarten kollade in en Volvo V40? Brunte är till åren kommen men motorn går fint och ingen olja behöver jag fylla på. Men rost har börjat synas här och var och detta har gjort att jag allt mera kommit att fundera på bilköp. Brunte som också är en Volvo har mera än 20 år på nacken så det är snart dags att uppdatera körtyget. – Inga blinkers, Brunte är sur!

Skall jag satsa på en bättre begagnad Volvo eller finns det andra modeller som rekommenderas? En kombi bör det vara och dragkrok skall den ha. Att köpa bil är inget stort nöje utan mera en nödvändighet för den som bor i glesbygd där inga allmänna kommunikationsmedel finns. Helst skulle jag vara utan bil men då måste jag bo i tätort eller stad där stoj och gatubelysning finns, något jag betackar mig för. Kortvariga besök i storstaden kan vara givande men att bo hela tiden i metropolen känns inte lockande. Därför bor jag som jag bor och behöver bilen.

Så här såg det ut i mitten på veckan. Kanske samma i morgon? Snöoväder väntas.
En rejäl snödriva framför fähuset väntar på varmare väder. I porten klurar Brunte.

Ford Granada

King Valo som inte alltid jobbar i samma gruvgång som undertecknad men ändå gjort en strong insats denna höst, fyllde år denna vecka. 21! Tänk om man ändå vore tjugoett. Ung och oförstörd.

När undertecknad var 21 var det rena 70-talet, en tid lika turbulent som nu. Men alla åren däremellan?

King Valo såg drömmande ut och sade: ”Tänk om man hade varit ung på 70-talet. Då hade man kanske kunnat köpa en nytillverkad Ford Granada GLX Coupe”. Bilmärket Ford Granada är nämligen King Valos stora passion. Stora Yxan kontrade med att Volvo Amazon var inne på den tiden och Ford Granada var enbart för de som hade gott om pengar.  Visst var det så. Själv körde jag en Ford Cortina men den var ingenting jämfört med en Ford Granada.

Idag förknippar jag Granada med något helt annat: Spanien. På tisdag börjar fortsättningskursen i spanska, kom jag att tänka på. Jippii!

Visste ni förresten att sista Ford Granada tillverkades 13 mars 1985 klockan 13.30? Nee, kunde gissa det. Men det kunde King Valo upplysa om. Och vet ni som vem idag har en svart Ford Granada parkerad vid ingången till Saltgruvan? Nee, kunde gissa det. Svar: King Valo.

Min vana trogen infogar jag en bild om inte har något med texten att göra. Eller?

Oönskat glid

Jag skulle i eftermiddags göra mig till och byta skodon på Brunte. Det har kommit snö och is på vägarna och jag vill inte glida omkring på vägarna hur som helst när det är halka. Det är inte alltid roligt när det är glatt. Jag körde ut honom på gården, pumpade upp ena benet och lossade muttrarna på främre vänster sida. Jag fick loss däcket och just då, just när jag höll det mellan händerna en halv meter upp i luften på väg att ställa det ifrån mig, gled Brunte sakta, sakta bakåt, blev helt knäsvag och sjönk ned på marken tills bromsskivan borrade sig något in i gruset.

Där stod jag med Brunte delvis liggandes på marken utan möjlighet att få in varken domkraft eller annat lyftredskap under honom. Han såg lite ömklig ut men jag tror inte det kom någon större skada till stånd.  Som tur är har grannen en lite större traktor med frontlastare. Han kom till undsättning och med en rem fästad under framvagnen kunde han med frontlastaren lyfta Brunte så att jag kunde placera tillbaka däcket där det hör hemma. Tur att man har hjälpsamma grannar och bybor som kan rycka ut när det strular. Det är så det fungerar på landsbygden.

Vad lära vi av detta? Jo, lägg alltid i ettans växel och dra åt handbromsen innan byte av däck sker. Tja, vad gör man inte för att skaffa stoff till ett blogginlägg.

Brunte vilar sig