Stora letardagen

Idag var det läge för att leta papper. Det handlar om ett papper som tillkom för si sådär 3 decennier sedan och som jag inte ens vet att jag sett. Hittar jag inte pappret kostar det mig en vacker slant och vackra slantar vill man inte bli av med i onödan.

Jag upptäckte att jag absolut borde gå igenom mina papper, böcker, musik, ägodelar, filmer o.s.v. Under årens lopp samlas det en hel del. Under dagen kom det fram saker som gjorde att jag mindes, brev lästes som skrevs en gång i tiden, gamla vykort och plock och pinaler som kommit i ens ägo av en eller annan anledning. Allt har en historia men allt kommer man inte ihåg.

Speciellt fotografier borde ha daterats och gärna också haft en anteckning på baksidan om vem och var. Nu finns det bilder av personer som man känt en gång i tiden men inte minns namnet på. Nu för tiden för jag ganska goda anteckningar och har bättre ordning på mina grejor men vad gör man med saker som kanske varit nedpackade i en låda i flera årtionden?

Det värsta med att leta gamla papper är att det tar sådan tid. Jag blev sittandes långa stunder när jag förirrade mig in på sådana saker som inte har med det försvunna pappret att göra. Ungefär som när man googlar på nätet. Man letar info om något och det slutar med att man två timmar senare vet väldigt mycket om jordenruntseglingar, solvinden, nanoteknik och rulltrappans historia. Men det man började leta efter, det har man glömt. Vet ni förresten att karaoke kommer från två japanska ord för ”tom” och ”orkester”?

Ack, inget papper hittades. Jag får slita mitt hår en dag till och ta nya tag. Det finns ännu ett par ställen där det möjligen kan vara.