Var det bättre förr?

De svenska österbottningarna hava både gott och ont rykte om sig i landet. Man ser dem överallt som skickliga arbetare i städer och på herrgårdar. De bygga skepp och båtar, hus och fabriker bättre än andra, men stundom utbrister hos dem det gamla, ärvda krigarlynnet. När de tagit sig för mycket till bästa, råka de lätt i slagsmål. Ingenstädes i landet har så ofta flutit blod som vid deras och deras finska grannars gästabud. Ännu för någon tid sedan kunde stundom två byars ungdom samlas på landsvägen enkom för att slåss. Där åkte en resande: kämparna avbröto striden, lämnade vägen fri och fortsatte slagsmålet, när den resande var förbi.

Så kunde jag läsa i ”Boken om vårt land” och konstaterade att intet nytt under solen. Samma ”sport” utövar idag huliganer i kungariket i form av fotbollsfirmor som samlas än här, än där enkom för att slåss med varandra.

Jag läste dock någonstans att Stockholm idag, om man ser till folkmängden, är en betydligt säkrare och mindre brottslig stad än den var på 1800-talet.

Jag vill också påstå att vi idag på Pampas slätt är ett synnerligen fredligt folk men på den gamla goda tiden var det säkert mera förekommande med slagsmål och att blodvite då uppstod. Går man hundra år tillbaka i tiden eller ännu längre tillbaka hände det att folk blev ihjälslagna eller skjutna även i våra trakter. Något som i modern tid är ytterst sällsynt. Snacka om att det var bättre förr.