Domedagen

Jag hade tänkt raljera lite om domedagen som skulle ha inträffat idag enligt Harold Camping i USA. Han har nämligen räknat ut från uppgifter i Bibeln att så skulle ske den 21 oktober 2011. Troligtvis var det dock åter fel på hans miniräknare. Tänka att tekniken aldrig kan fungera till 100 %.  Men jag blev så nere igår sedan de fångat in och dödat Muammar Gaddafi att jag tappade lusten.

Tro nu inte att jag är någon anhängare av Gaddafis regim och tyranneri. Jag vet mycket väl vilket skräckvälde han utövat mot sitt folk, hur hans mordmaskin hänsynslöst slaktat och torterat sina motståndare och det godtycke som råder i en diktatur. Nej, det var de bilder och filmsekvenser som kablades ut via TV och massmedia som visade krigets och hämndens vansinne som gjorde att jag kände förtvivlan. De visade drevet efter en gammal man som försökte hålla fast vid makten i sin egen bubbla, som säkert själv inte heller skonat sina motståndare, men som nu förlorat allt och flydde likt en råtta och hittas i ett betongrör, släpas fram skadad och misshandlas innan han avrättas. Så lyder en version, inte helt osannolik.

Det finns liknande historier om t.ex. Saddam Hussein och Nicolae Ceaușescu när de flydde och in i det sista försökte ge sken av att vara ledare för ett folk de aldrig haft.

Bilderna och filmsnuttarna från gårdagen blir så påtagliga eftersom Gaddafi var en känd person. Men liknande och värre scener utspelas varje dag runt om i världen där krig och ofred råder och där människor, skyldiga eller oskyldiga, barn, kvinnor och män jagas till döds eller möter en kvalfull död i en fängelsehåla, helt utlämnade till psykopater och hänsynslösa våldsmän som fångvaktare. Med tanke på det fick kanske Muammar Gaddafi en skonsam död på sin domedag? Jag är dock emot dödsstraff och egentligen borde han ställts inför rätta för sina gärningar.

Ja, det känns ganska meningslöst att skriva något mera om knäppgöken i USA sedan jag begrundat detta.