Es Martes otra vez

Jag brukar säga att det finns bara två dagar i veckan: fredag och måndag. Alla andra dagar tycks bara försvinna i dimman. Knappt har veckan börjat så är det fredag och vise versa: ”Osse va de månda”, som en bloggare ofta har som rubrik på sina inlägg. Men nu har en dag till yttrat sig i veckan, nämligen tisdag.

Det är då som kursen i spanska inträffar på kvällen. Det känns på samma sätt, knappt har man lämnat studiekamraterna i halvdunklet utanför f.d. förvaltningshuset innan man åter står där och rycker i dörren och vill in.

För in vill vi; det är en skara intresserade adepter på det kastilianska havet som gärna vill förkovra sig i läspandets språk. Spanskan kallas nämligen också kastilianska och är världens näst största talade språk. Läspa bör man också kunna eller åtminstone försöka lära sig.

Det är jag och ytterligare en ung man samt en skara damer som sitter där vid bordet och försöker uppfatta vad de munsnabba uppläsarna på DVD-skivan säger samt tyda och plugga in vad som finns präntat i kursboken. Som tur var har vi en lärarinna (f.ö. en gammal skolkamrat till mig) som leder oss rätt när vi betonar fel eller inte riktigt fattar allt som är på gång i texten. Men spanskan är ändå förvånansvärt lätt att lära sig, lättare än t.ex. engelskan vill jag påstå.

Nu är det så att i gruppen spirar planer på en studieresa till Spanien till våren för att testa och öva våra kunskaper. Det är en lätt förväntan kring bordet samtidigt som det ändå är rätt långt borta i tid. Men det är som med veckorna; snart är vi där och hux flux står vi och trampar i kön till säkerhetskontrollen. Tro mig, det går snabbare än man kan föreställa sig.

Vi har nu till uppdrag att spåna lite om resmål och upplägg för resan. Vi vill ju gärna resa så billigt som möjligt samtidigt som vi vill besöka någon intressant stad som kanske ligger lite avsides från lågprisflygets landningsbanor. Naturligtvis finns storstäderna Madrid och Barcelona i våra tankar men också sådana städer som Sevilla, Granada och Córdoba vore intressanta. Samtidigt vet jag hur lätt sådana resplaner kan rinna ut i sanden. Förutom rent praktiska problem kan återbud och för få deltagare stjälpa projektet. Men vi fortsätter att förkovra oss i spanskan och närmare jul klarnar det hur det blir med resan. Vi hoppas att vi snart tillägnat oss tillräckliga kunskaper för att sätta griller i huvudet på spanjorerna när vi försöker förklara ett och annat på en stapplande spanska.

Huvudsaken är att vi har roligt på våra kurskvällar. Mycket skratt hör till, inte minst tack vare vår eminenta lärarinna. Många av kursdeltagarna är beresta och har minnen och erfarenheter att berätta som komplement till texterna och situationerna i läroboken. Gemensamt är vårt intresse för att lära ett annat språk samt, vill jag tro, en äkta nyfikenhet på den spanska och latinamerikanska kulturen.

¡Hasta luego!

Här står ett par reskamrater och beundrar Las Canteras i Las Palmas på det glada 80-talet. En stund senare fick en av gossarna stifta bekantskap med den kanariska företagsamheten när plånboken plötsligt var borta. Flinka fingrar kunde sitt jobb.