Allehanda

Konstens natt

Heter det Konstens Natt så skall man väl se på konst och det gjorde jag. Jag besökte Kuntsi museum för modern konst i provinshuvudstaden för första gången. Jag hade en stund till övers. Konsten i första våningen rörde mig inte i märgen, om jag skall va ärlig och det skall man vara. Men jag fick en kort pratstund med en av damerna som satt på en av stolarna och ”vaktade” konstverken. Jag frågade fräckt om det inte var tråkigt att bara sitta där långa stunder. Nja, det var inte så ofta som hon satt där och det kunde vara skönt med sina egna tankar i denna miljö. Ibland kom någon besökare och ställde frågor, som jag idag, och då kunde intressanta samtal utspinna sig. Huruvida hon fann min fråga intressant vet jag inte men jag lämnade henne på sin stol och besåg andra våningen som var mera varierad. – Jo, ett konstverk fann jag intressant: ett antal små porträtt av en liten flicka och med färggranna små pallar utsatta runt om i hörnan. Jag kom inte underfund med om pallarna också tillhörde konstverket eller om det var tänkt för små besökare. – Jag får kanske vid tillfälle återkomma?

Därefter skulle jag se afrikansk dans och höra trummor från Afrika. Kanske jag blev litet biten sedan jag hörde trummorna på Norrbyskär för ett par veckor sedan? Där var det också dans och högljudda afrikanska trummor som hördes långa vägar. –  Kpanlogo Yede hette gruppen som skulle uppträda på bibliotekets gård. Ett par minuter innan showen skulle börja var jag ensam publik. Inte en kotte syntes till. Jo, plötsligt kom ett par tonårsflickor och sällade sig till min tappra skara och trummandet satte igång. Det var en tunnsådd publik till att börja med men så småningom sällade sig ett antal fruntimmer till trion. Det är ofta kvinnor i medelåldern som gillar sådana takter och så jag, nyfikna rackare. Jo, så kom några barnvagnar inrullande och då blev det trevande danssteg av barnen. De var föregångare i den stela publiken. Knappt en applåd förrän jag tog modet till mig och högljutt klappade händerna efter en trumsession. Då lossnade det lite och applåderna kom mera naturligt och några kvinnor vågade sig t.o.m. på att öva några steg tillsammans med den mörkhyade dansledaren. Det såg inte dumt ut och de lärde sig ovanligt snabbt. Tänk om jag, gamla träbock, skulle imponera med lite afrikansk dans på dansgolvet nästa julfest som Saltgruvan anordnar. Nähä, dit är det nog långt; Saltgruvans fester har blivit erbarmligt tråkiga.

Ett par timmar senare var det argentinsk tango i samma bibliotek och den samlade betydligt flera åskådare. Högtidligt, nästan andäktigt, presenterades programmet och avsikten med tillställningen och sedan tråddes en dans av lärarna, verksamma i stadens förening för argentinsk tango. Visst, snyggt, tycker en stor beundrare av argentinsk tango. Flera par landade på dansgolvet och vi fick se mera tango, fin benföring och strama gestalter glida fram över golvet. – Nu har jag att välja på kurs i afrikansk dans eller argentinsk tango. Svårt val, båda finns. 😉

En timme senare uppträdde Ulvens Döttrar, en grupp från Åland. Tre systrar med mycket musik, takt och musikaliskt samspel i blodet. Till sin hjälp hade de två herrar på trumma och diverse stränginstrument. Förutom fin stämsång trakterandes instrument som fiddl, nyckelharpa, didgeridoo, djembe, åsktrumma, ramtrumma, flöjt, rainstick och mungiga. Influenserna i musiken är folkmusik, visa och det naturnära. En fin upplevelse som jag kanske rankar högst ikväll.

Man skulle tro att jag bara var på biblioteket men jag såg också sambatåget som visserligen var kort men färggrant. Ett flertal andra uppträdande gjordes runt om i staden men allt hann jag inte närmare se de timmar jag tillbringade där. Torget var centrum för Konstens Natt, som egentligen borde kallas Konstens Kväll för de flesta aktiviteter avslutas i god tid innan tolvslaget. Bara de vanliga krogarna fortsatte in på det nya dygnet.

Trummor i solsken med någon skugga
Blå Tåget till sambarytmer

4 kommentarer

  • Maclindhe

    Det ÄR trevligt med olika former av ’kulturnätter’. Min favorit är gallerinatten i Malmö, i år den 21/9.
    Men jag tycker det ser väldigt ljust ut för att vara natt på dina bilder!

    • Don PJ

      Kväll passar nog bättre både p.g.a. ljuset och tidpunkten när de flesta aktiviteterna försiggår. Nästa vecka har grannstaden i norr, den Lyckliga Staden, sin Kulturvecka som börjar i morgon men den har jag inte möjlighet att kolla in för då är jag ju i Skåne. 🙂

  • stenuppsala

    I ’min’ stad infaller kulturnatten i mitten – slutet av september.
    Men nu på söndag – måndag är det ’kulturnatt’ för mig – då passerar perseiderna oss och man kan njuta av stjärnfall. Så mysigt att sitta i mörkret och titta på himlen och se alla ’fallande stjärnor’ :). – En tradition jag haft i många år.

    • Don PJ

      Visst är stjärnfallen fina naturfenomen, nästan som norrsken. I november brukar också Leoniderna synas, de har jag sett flera gånger.
      Få se om det är molnfritt nu, natten till måndag?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »