Oj, hade han fel?

I början av sommaren läste jag vad ett av domedagsprofeternas högsta höns hade att säga om EU och eurons framtid. Förnöjt plockade jag idag fram artikeln i Svenska Dagbladet och kunde konstatera att än en gång hade herr Soros fel. Då förutspådde han, enligt rubriken i artikeln, ”Tre månader – sedan är det kört för hela EU”. Ha, han hade fel, men hur mycket skada kan han inte skapa genom att återupprepa sina spådomar. Risken finns att dystergökarnas ständiga upprepande om eurons död blir självuppfyllande. Ett gammalt knep är: upprepa en lögn tillräckligt ofta så blir den sanning.  Samma är det med finanskrisen. Inte bara vanligt folk påverkas utan även politiker.

I republiken har vi en annan makthavare som tidningarna älskar att citera och vidtala. Jag avser Stefan Törnqvist på Ålandsbanken som helst ser att vi återgår till finska marken och att fler valutor återskapas i Europa. Tacka för det, han talar i egen sak! Då kan ju bankerna åter tjäna grova pengar på valutaväxlingar och -transaktioner. För att inte tala om valutaspekulanter som åter får julafton när små valutor råkar i gungning. Läser vi artikeln står det avslöjande:

Den ungerskfödde amerikanske finansmannen (Gorges Soros) är känd som mannen som höll på att knäcka den svenska kronan på tidigt 1990-tal. Hans åsikter om krishantering väger tungt i världens ekonomiska elit.

Han var en av dessa valutaspekulanter som ”höll på att knäcka den svenska kronan”. Ändå väger hans åsikter tungt, inte bara hos världens ekonomiska elit utan även hos flera tidningar. Hur kan det komma sig? – Nåja, det är inget tidningarna behöver bry sig om så länge upplagan säljer. Att han hade fel är redan glömt och nästa uttalande från herr Soros mottages gärna med braskande rubriker som följd. Någon gång skall han väl ändå få rätt.

Jag sticker inte under stolen med att jag är en varm anhängare av euron som valuta och anser att den är värd att kämpa för. För en månad sedan gjorde jag en betalning till Tyskland via min bank och betalade noll euro i transaktionskostnad. Hade jag gjort samma betalning till kungariket hade jag fått betala mera till bankerna än vad själva betalningen var. Enbart denna lilla förmån för vanligt folk gör euron prisvärd. Prisvärd även om den nu kostar att försvara.

Drar jag mig inte helt fel till minnes spåddes redan i december ifjol att euron bara hade några veckor kvar innan kollapsen var ett faktum. Ja, ja, människan spår men Gud rår. Samma är det med 21 december 2012. Någon som tror på den katastrofen? Finanskrisen är ju småpotatis i jämförelse med den.