Framtidsplaner

Grannen kom in en sväng ikväll. Båda pojkarna hade han med och de var lite nyfiken på hur det var hemma hos mig. Jag har ju på gång att byta spis, kanske något hänt? Eller så fanns det kanske något annat roligt att titta på. Är man fyra och sex år så världen stor och vidunderlig och det finns alltid något att utforska.

Den äldre av pojkarna skall göra tidningar, den yngre skall bli arbetskarl. Det svaret fick jag senast jag frågade vad de skulle bli när de blir stora. Och lite kan det kanske stämma för den yngre är väldigt ”arbetande” av sig. Alltid på gång med något praktiskt. Han är också något som ofta efterfrågas i platsannonser: självgående; han kan sysselsätta sig själv.

Jag blev så full i skratt ikväll när han noga undersökte spisen med ficklampa och hade synpunkter på både det ena och det andra. Det var nästan så att det var en yrkesman i farten.

Jag kom att tänka på sister Janes flickor när de var små och också besökte mig. Då var det datorn som skulle användas. Därtill var de väldigt frågvisa. Det var många varför, var, vem och vad som skulle besvaras och ibland tröttnade jag. Då gav jag ultimatum att om de skulle besöka mig fick de ställa högst tio frågor per gång. På studs kom frågan: Varför he? Jag minns än deras perplexa min när jag svarade: Nu har ni bara nio frågor kvar! – För räkna kunde de.

Vad de svarade på frågan vad de skulle bli när de blev stora minns jag inte men idag har båda rejäla yrken och studerar även vidare. Hur det går för grannens pojkar vet vi inte än men svaret på frågan skall jag försöka minnas och jämföra när den dagen kommer.