Allehanda

Blogg som business

Igår var jag på kurs i Vasa. Projektet ”Våga satsa” på Yrkesakademin i Österbotten bjöd in till starta eget-kväll med frilansande och yrkesmässigt bloggande som röd tråd.

Först hämtade jag upp min niece Christina. Hon skriver också blogg och det märktes att hon trivdes som fisken i vattnet i dylika sammanhang där bloggandet är en viktig del. Även om jag tidigare lyssnat på föredrag av storbloggarna Clara Lidström (Underbara Clara)och Jonna Jinton var det första gången för mig jag att delta i ett mindre sällskap där stämningen också var mera intim och nära. Nästan som en bloggträff.

De flesta av deltagarna var yngre kvinnor och flera verkade ta bloggandet på stort allvar med sammarbeten med företag som en viktig del av deras aktivitet på nätet. Jag tror att vi var tre män och jag fick nog ståta med att vara äldst, skulle jag tro.

Egentligen har jag inte närmare funderat på att starta företag med bloggen som motor, därtill är min blogg alldeles för liten, inte heller har jag haft större intresse för att inleda samarbeten, vilket i praktiken innebära att lyfta och göra reklam ett företag, dess produkter och tjänster. Eller i alla fall att skriva något positivt. Ytterst få förfrågningar har jag fått om detta. De enda gånger jag tjänat lite pengar på min blogg är när jag sålt någon bild som hittats på bloggen. Även det i blygsam omfattning.

Det oaktat hindrar mig inte från att vara intresserad av och nyfiken på hur livet som frilansare och yrkesbloggare ter sig.

De två föreläsarna var Michaela von Kügelgen och Jennifer Sandström och jag måste säga att de klarade sig riktigt bra även om det var första gången de höll föredrag i dylika sammanhang. Deras föredrag var tydliga och strukturerade med ledig och avspänd stil. Det gjorde att folk vågade ställa frågor.

Michaela, som tidigare i år också har debuterat som författare med boken ”Vad heter ångest på spanska” lyfte bl.a. fram behovet av nätverk, gott rykte och att hålla vad man lovar. Men också att våga misslyckas och att ta ledigt även som frilansare. Jag kan tänka att som frilansare kan fritid och arbete flyta samman.

Jennifer poängterade att yrkesmässigt bloggande faktiskt är ett jobb och inte bara en kul hobby där man lattjar runt och gör vad man vill. Det gäller verkligen att vara sin egen chef för att få det att gå runt ekonomiskt och kunna prestera ett läsvärt innehåll på sin blogg. Annars försvinner både läsare och samarbetspartners ganska snart. Hon menar att det är viktigt att ha mission, passion och en målgrupp i sitt bloggande. Men även att bli expert inom sin nisch. Hon tog husbyggande som exempel. Kan man mycket om husbyggande och även kan presentera det på ett bra och lättfattligt sätt får man med rätta kanaler helt säkert intresse från både läsare och företag. Det gäller att hitta sin nisch, det man brinner för och verkligen kan. Jag kan inte annat än hålla med.

För att min egen blogg skulle bli större borde jag ha ett större nätverk, fler vänner på Facebook, bli mera aktiv på Instagram (som jag för övrigt startade upp i höst), vara mera med i svängen. Eller varför inte skriva lite provokativt i ämnen som engagerar. Förarga någon eller alla. Jag vet inte, hellre då med humor och självironi. Jag är inte heller specialiserad utan min blogg är allmän och det gillar jag egentligen; att kunna skriva om allt som faller mig in. Frågan är om jag inte gillar läget som det är.

Å andra sidan finns det både tid och möjlighet att satsa mera på bloggen, nybliven Friherre som jag är. Livet är inte slut som pensionär. Det öppnas istället nya möjligheter och vägar om man bara har öron och ögon öppna. Våga och idas tänka utanför boxen, anta nya utmaningar.

En verklig utmaning vore att starta ett litet företag. Till det behövs en företagsidé, något som jag idag saknar och inte har en klar uppfattning om. Istället blir det som frifräsare, vill jag påstå. Hjälpa till lite här och där, fixa folks datorer, fotografera, blogga, delta i aktiviteter. Det sista är en ganska viktig bit om man vill ha en aktiv och intressant blogg. Att ständigt sitta på sin kammare ger inga stora blogginlägg; då skall man ha djupsinniga filosofiska funderingar på rad. Vara en ny Platon eller Sartre. Den som är aktiv får också uppslag till nya inlägg! Som igår kväll; vara med på ett hörn, träffa nya bekantskaper, ställa frågor, våga vara öppen, se folk i ögonen.

Gårdagskvällen var givande på mer än ett sätt. Idag fixade jag lite datorproblem hos folk, torsdagsklubben hade sitt möte och ikväll blir det träff med kusin vitamin från Skåne hos sister Jane. Det rullar på!


Jennifer Sandström 

Kugge skriver  – Michaela von Kügelgen

Fina Christina 

Bara mobilkameran med så bilderna blev därefter. Här Kugge, Jennifer och Christina

2 kommentarer

  • Erik Forsling

    Jag tycker att du gör det bra som du gör, och får ofta en känsla av att du lever ett rikt liv. Vi människor tror jag inom oss bär med oss alla de åldrar vi genomlevt. Och via din blogg ser jag dig på just det viset. Ena dagen den distingerade friherren som spatserar hemtamt, en annan dag som den lille gossen, som med gapande mun ger sig i kast med ett nytt äventyr.

    Om du nu funderar vad jag menar med det, så är det helt enkelt bara ett högt betyg från min sida,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »