Skeppars

Alltings förgänglighet! Jag fick ett e-postmeddelande att Diino, mitt lager på nätet, är på upphällningen. Kanske det blir en fortsättning, kanske inte. Nya ägare söks. Visst finns det andra ställen på nätet med liknande service, men ändå: Alltings förgänglighet.

Något som ännu inte skattat till förgängligheten är en gård mitt i byn som igår låg röd och grann i solskenet som behagade lysa just när jag kom hem från Saltgruvan. Solen har varit sparsam med sitt varma anlete den senaste tiden men igår strålade den åtminstone en stund.

Förutom den röda färgen på husen lyste även eken med sina gula löv. Riktigt vackert! Jag kände mig manad att ta en bild eller två och tänkte samtidigt på det äldre par som köpte gården och rustade upp den så fint. Gården på Skeppars har gamla anor och har haft färgstarka personligheter inom sina väggar boendes. Renoveringen gjordes med omsorg och jag har själv med glädje kunnat se hur väl det gamla arvet har förvaltats av de nya ägarna trots att de i övrigt inte hade anknytning till byn.

Själv har jag också anknytning till gården genom ”Gret-Fasson” (Greta Johansdotter Skeppars), min farfars mor (f. 1862), som föddes på gården som enda dotter till gamla Skepparen, Johan Johansson Skeppars. Gården står kvar än idag i gott skick och det är jag glad för.

Eken är en av de äldsta i byn. Jag känner inte till någon annan ek i byn förutom min egen som salig mor planterade. Men den är bara ca. 10 år.
Detta är vad som återstår av den gamla uthusraden. Nätta fin bodar.

 

Annonser

4 thoughts on “Skeppars”

  1. Jag använder dropbox och där kan man få tilläggsutrymme om man skaffar en ny användare. Det finns också andra sätt att öka lagringsutrymme vill jag minnas. Jag sparar bara de filer och bilder som angår jobbet där, så jag har gott om utrymme ännu.

    Gilla

    1. Jo, jag känner till stället och kan komma ifråga om inte Diino hittar en annan lösning. På Diino har jag betalt ända till våren så då borde jag få pengarna tillbaka, tycker man.

      Gilla

  2. Jag hade en brevvän på Oxkangar en gång i tiden. Vi brevväxlade många år. En gång var jag och hälsade på hemma hos henne. Jag åkte med Haldin & Rose lääänge ( tyckte jag ). Jag var ca 9 år och hade aldrig åkt buss ensam förr så lite rädd av mig var jag nog. Sen blev jag ännu räddare när jag såg att det var en ”flotte” över till ön som drogs fram med rep. Eller hur var det? Jag var livrädd för att alltihopa skulle sjunka. Det gjorde det inte. Jag var tre dagar på Oxkangar och hade jätteroligt. På bussen hem började jag prata med en vilt främmande dam om allt jag varit med om på Oxkangar. Jag babblade på hela vägen hem, nog måste damen ha tröttnat på mig, har jag tänkt nu långt senare. Min brevvän bodde i ett hus mycket likt det på bilden.

    Gilla

    1. Ah, då känner du till byn? Det finns en och annan röd stuga i byn så det är inte lätt att veta i vilken din brevvän bodde. Jo, det var färja fram till 60-talet som drogs över sundet med handkraft, med hjälp av vajer och några slags ”träklubbor”. Min far var färjekarl där någon tid. Som liten hade jag också en viss rädsla för färjan, bl.a. när det var lågvatten skulle färjan knuffas ut från landfästet genom att bussen körde med fart fram till bortre kanten av färjan och tvärbromsade där, bara en liten bit från kanten. Då rycktes färjan loss och vi kunde ta oss över sundet. Lite läskigt var det.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s