Det lackar mot jul

Eftersom det är första advent i morgon så har det blivit allmän sed att julpyntandet startar då. Lite smått i alla fall. Sister Jane har tänt en fin utejulgran och kvarnen i byn ståtar med lampor på vingarna. Riktigt vackert.

I Saltgruvan finns det redan 3 (tre) julgranar på plats plus diverse annat pynt. Själv fick jag det tvivelaktiga förtroendet att sätta upp ljusslingor i grankransen som pryder ingången till kontoret. Jag frös som en hund och korsade fingrarna att slingorna skulle lysa när jag kopplade kontakten. Jag hade nämligen ingen lust att börja felsöka arrangemanget i den snålblåsten. Jodå, det fungerade och snabbt smet jag in i värmen.

Själv väntar jag med pyntandet till närmare jul, det lilla som jag har tänkt mig. Så var det i alla fall förr i världen att gran och dekorationer kom upp först i julveckan och helst skulle granen inte kläs förrän tidigast dagen före julafton. Så det så.

Men lite har jag förberett mig ändå. Jag köpte en bunke julkort som skall skickas samt en fin julplansch (poster) föreställande en gård i vinterskrud med snö på taken och med omgivande snötyngd skog. Inte foto utan tecknad och i fina färger. Naturligtvis står det också en tomte vid en bod och betraktar månen som lyser så fint. På bodens trappa sitter en katt. Jag är lite svag för just sådana julmotiv med tomter, snö som ligger ullig och tjock och gårdar där det lyser så hemtrevligt i fönstren.

Jag minns som liten gosse att det var en del av julen att betrakta dessa planscher som fanns uppsatta i gårdarna. Ju detaljrikare en plansch var, desto intressantare var den för oss barn. Den tiden fanns det ännu ingen Kalle Anka på TV utan man fick nöja sig med enklare underhållning. Det fanns förresten ingen TV överhuvudtaget så man visste inte bättre. Kanske var det lika så bra för nog var man nöjd ändå.

Psst, har jag smygstartat genom att ikväll blanda till den första traditionella juldrycken som jag lagt mig till med på senare år. Jag tål inte glögg så då får det bli annat.  Receptet är enkelt.  5 cl Fernet Branca i ett högt glas, fyll upp med julmust och toppa med isbitar. Jättegott men det räcker med 1 eller 2 glas sedan smakar det inte så gott längre. – En God Lilla Jul på er och en fridfull Advent!

kvarnen advent
Kvarnen lyser upp ikväll. Ett fint arrangemang av nyare årgång som måtte bli tradition.
juldryck
Mumsigt och gott. När jag nu betraktar bilden så ser jag att det är Branca Menta men det smakar gott ändå.

Annonser

8 thoughts on “Det lackar mot jul”

  1. Det var fint med ljusslingor i väderkvarnen, själv har jag pyntat altan med ljusslangar som lyser så grant när man kommer hem i mörkret. Syrran och jag har diskuterat om det fanns ljusstakar i fönstret när vi var små. Vi minns bara att våra föräldrar hade julstjärnor av papper upphängda o en gran som togs in dan före julafton. Minns med glädje när granarna tändes vid respektive bybutik, en gran med ofärgade slingor och den andra lyste i alla möjliga färger. Vi såg båda granarna från två fönster i köket.

    Gilla

    1. Det är lite nytt och annorlunda detta med kvarnen. Några år har EL haft det nu.

      Julstjärnor i papper var vanligt och nog fanns också el-ljusstakar i fönstren. Åtminstone på 70-talet. Kanske det inte var så vanligt tidigare. Granar vid f.d. bybutikerna är sedan länge borta. Å andra sidan har var och varannan utejulgran så det jämnar kanske ut sig.

      Gilla

    1. Jo, farligt kunde det vara. Jag minns berättelsen om när en av mina mostrar skulle vara jultomte och det började brinna i skägget. En annan moster fann då på råd och kastade en vatten ur en kastrull rakt på henne. Lite blöt jul blev det där.

      Gilla

  2. Oj va vacker bild på kvarnen! Minns också barndomens jular i Finland med levande ljus i granen. Och hur rädd för tomten jag var. Sprang och gömde mig hos mamma och grinade. Numera finns väl inte en unge som tror på tomten? Inte heller jag vill pynta för mycket förrän sista julveckan och granen klär vi alltid på oppesittarkvällen. Däremot skapade vi adventsstämning igår med elljusstakar och stjärnor i fönstren och levande ljus på vardagsrumsbordet. I köket hängde jag upp en rödsvart panelgardin. Det blev riktigt snyggt. Lagom. Det får inte vara för mycket rött ännu.

    Gilla

    1. Lite rädd för tomten var jag också. Jag minns speciellt en jul när några av byns ynglingar kom till gårds som jultomtar. De såg farliga ut, tyckte jag, och en av dem var iklädd ett stort kalvskinn. Det minns jag tydligt än.

      Blir det för mycket för tidigt så går det lite inflation i julfirandet och då är man i värsta fall lite trött på alltihopa redan på julafton. Jag föredrar ett sent pyntande och inte så mycket. Ingen gran har jag.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s