Röda stjärnan

En liten pyntsak köpte jag idag, det enda jag köper i år i pyntväg. En julstjärna i papper i vilken man placerar en lampa och hux, flux har vi en tindrande stjärn i fönstret mot syd. På håll, vill säga. Grannen, fåraherden, får se den stjärnan.

Helt utan problem var det inte att får arrangemanget att fungera. Till sist fick jag dock inknökat lampan i själva julstjärnan och band fast kabeln i gardinstången. Nöjd åsåg jag mitt mästerverk och stack stöpseln i vägguttaget. Inget hände. Lampuslingen gav inte det minsta sken från sig hur jag än rykte i sladden och ruskade julstjärnan. Det blev till att göra om det. Halvvägs var jag på väg att ge upp och fick den grymma tanken att helt enkelt elda upp julstjärnan. Eld i spisen hade jag.

Jag besinnade mig dock och åt lite soppa emellan innan jag åter gav mig i kast med julstjärnan. Och si, denna gång lyckades det bättre och nu lyser det rött och fint i fönstret. Precis som det var en gång på mina bardoms jular. För en julstjärna av papper i ett av fönstren hörde till. Julgran hade vi också men där går gränsen för mitt julpyntande. Julgran klarar jag mig utan; vill jag se gran finns det massor omkring mig, både stora och små. Många med vackert snötyngda grenar och insvept i gnistrande vitt.