Den bästa tiden var när Heinz Rudolf sjöng

Ack, ja, det var en härlig tid när vi gled fram på floden, högt över betande kossor och halmtäckta tak. I den tidiga morgonsolen var det skönt att ta en paus i arbetet, luta sig över relingen och titta ned i vattnet som sakta vällde till sidan för det stora skrovet som gled uppför Trave. Det var den tiden jag jobbade på sjön och åkte skytteltrafik mellan Malmö och Travemünde/Lübeck, tidvis också över till Köpenhamn.

Vintertid brukade vi lägga till i Travemünde en kort stund och fortsatte därefter uppför floden Trave till Lübeck där vi låg stilla under dagen. Den tiden fanns taxfree och affärerna borde ha gått fin-fint.

När vi låg inne i den gamla Hansastaden hade vi ofta ledigt mitt på dagen och kunde då gå i land och spatsera runt eller vad man nu gjorde. Själv brukade jag ibland göra en runda i stadens skivaffärer och lyssna på skivor. Så gjorde man då, lyssnade på skivor via hörlurar i musikaffärerna. Gör man så fortfarande?

Det var under en av dessa lyssnarstunder som jag upptäckte Heinz Rudolf Kunze, en tysk rockmusiker, skriftställare och mångsysslare. Bl.a. lär han vara docent på högskolan i Osnabrück. Det var mera än jag visste då; för mig var han en stor rocksångare som sjöng på tyska. Bl.a. köpte jag en CD som han spelat in:  Draufgänger, som jag fortfarande tycker är en av de bästa skivor jag köpte på 90-talet.

Det var ikväll när jag skottad snö (jo, det har kommit mera) som hans låt ”Der einzige erliche Mench auf der Welt” dök upp i hjärnkontoret och jag bara måste söka upp hans musik på Spotify och spela just Draufgänger.  På YouTube var urvalet sämre men jag fick tag i några som åtminstone var något ditåt.

Det var en fin tid, kanske den bästa jag upplevt. Denna tid på året brukade den stora julmarknaden hålla igång vid rådhuset i Lübeck. Där kunde man dricka Glüchwein och smaka på godbitar vid stånden. Eller så var vi ett gäng som höll till på en restaurang på en av sidogatorna. Vi tog en öl eller två, satt och snackade, bara kopplade av. Vad stället hette minns jag inte men där fanns bekväma rottingstolar och mycket växter och grönt.

Här kommer en länk på YouTube med en spellista med ändå rätt bra musik av just Heinz Rudolf Kunze. Lyssna och begrunda.

Tänk vad som kan rinna upp i tankarna när man utför lite snöröjning allt medan snön dalar ned.

snöfall
Snön stod som spön i backen, kan man säga
ved
Kvällen ranson till spisen

 

 

Annonser

One thought on “Den bästa tiden var när Heinz Rudolf sjöng”

  1. Angående översta bilden. Det är lustigt med fasta uttryck, som man ofta har hört under större delen av sitt liv. Många av dem accepterar man bara utan att reflektera kring dem. Det där om att ”regnet står som spön i backen” är för mig ett sådant. Det var först i vuxen ålder som jag, som genom en uppenbarelse, och utan att be om det, bara plötsligt insåg hur det hängde ihop.

    Jag tycker att din snöbild är en mycket pedagogisk och föredömlig illustration till ”spön-i-backen”-fenomenet. Sedan får väl någon annan förklara vad britterna menar med sin gamla motsvarighet ”it´s raining cats and dogs”. Känns precis som med ”spön i backen”, innan uppenbarelsen, att man liksom förstår på något vis – men hur förklarar man!?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s