Allehanda

Flyttfåglar

Just nu är det mycket jobba, sova, äta, vilket resulterade i att efter att jag kom hem från kneget i Saltgruvan så gjorde jag mat, åt och somnade i soffan. Trött kände jag mig och vilan var välkommen men kvällen for sin kos trots att sommaren äntligen anlänt.

Allt fler rapporterar om sommarens första dopp, äntligen lite svett i pannan, bromsarna har surrat och bitit oss krigare i gruvan och vid bron närmast byn har sommargästerna anlänt senaste vecka. Jag brukar säga att när just de flyttfåglarna kommit, då är det sommar i byn. Dock vet jag inte vilken generation det är. Kanske seniorerna i släkten avvaktar eftersom de brukar vara tidiga, redan till midsommar eller ännu tidigare. Eller så beror det på den sena och kyliga sommaren.

Flyttfåglarna är de Sverigeemigranter som troget dyker upp varje sommar, stannar en kort tid och flyttar åter när man kan märka att den absolut ljusaste tiden på året är förbi. Själv var jag sådan en gång i tiden, nu är jag stannfågel. Att de är flyttfåglar kan märkas på deras dialekt som ofta är färgad av det rikssvenska tonfallet, fumlandet med sedlar och mynt de första dagarna och andra registerplåtar på deras fordon. Förr i världen var deras bilar också betydligt finare och lyxigare men inte vet jag om det är så mera.

Förresten heter det bromsar om de flygfän, större än flugor, betydligt elakare och som kan bitas som den värsta geting? Jag blev lite tveksam men kan inte just nu komma på något bättre ord. Hästar och kor brukade ha stora problem med dem när de var som aggressivast på sommaren. Korna kunde bli som tokiga och ville inte hållas inom stängsel och grind i sin insektplåga. Själv minns jag hur vi kunde få jaga korna när de sprang helt vilt i skogen eller rymde och helt fräckt ställde sig att äta i grannens växande sädesfält. Det var inte populärt men där var frodig grönska och kanske färre flygfän ute på åkerfälten. Cowboy har man minsann också hunnit vara i sina dagar.

En kanonbild från Barcelona. Fågeln på röret blickar ut över hamnen långt nedanför.
Utsikt över en del av hamnen i Barcelona. Den för lyxbåtarna och yatcherna.

15 kommentarer

  • Erik Forsling

    Samma sak här! För mycket av för mycket, men lite sömn – lång tisdag med dagtidsarbete, bilåkande + filmvisning i Örsa på kvällen. Sent, sent i säng. Sen säng även igår. Idag skulle dock krafttag tas, och helgens resa till Gamla Hembygden förberedas innan det tidiga sänggåendet. Blommor skulle vattnas. Inte sitta vid datorn i onödan …

    Det blev dock ett brevskrivande och läsande som tog överhanden. Detta i kombination med några billiga tyska folköl från Lidl knockade mig, medan radion via datorn utsände intrssantheter. Jag somnade sittande i min farfars gamla knarrande kontorsstol av trä – med en fårskinnpäls som enda komfort.

    Så vaknade jag med ett ryck. Fattade först ingenting, men nästa insikt var att kvällen gått åt fanders, liksom alla mina förberedda förberedelser och blomvattnande inför frånvaron. Fisk skulle jag också ha stekt, tillsammans med potäter. Snurrig som en vintertrött fluga, som väckts av att någon tillfällig värmt upp det vanligtvis tomma huset, ville jag bara gå i dvala igen. Men det gick inte eftersom allt måste vara klart imorgon bitti. Åker ju direkt till Avesta från den mellanstora fabriken, utan att först återvända till Tierp! Vilken förvirring, när den på krafter dränerade återfått en viss insikt – men definitivt inte dådkraft!

    Och jag vaknade för att inse att du har bromsproblem. Men, helt visst kallas de där ettriga flygfäna för ”bromsar”; vetenskapligt (eller annat) namn känner jag inte till. Vet knappt hur skilja dem från en del andra ´flugor´, men man bara vet när de är på plats. Från barndomen minns jag att de kunde vara extra energiska vid vissa badsjöar. Känns som att de älskar bl.a. blöta kroppar.

    Men, jag redde upp situationen, och här sitter jag nu. Klarvaken, som den nattmänniska jag är! Dock säger jag godnatt nu, stänger av datorn och plockar ner mitt mobila internetmodem i avestapackningen.

    • Don PJ

      Det goda med min kvällssömn igår kväll var att jag idag tidigt på morgonen vaknade upp klar och utvilad. Jag fick sova hela natten trots sovtiden på kvällen i flera timmar. Nya friska tag idag!

      Nå, det var då för gott att det heter bromsar även på finsvenska. Jag trodde först att det var något dialektalt från våra trakter.

      • Erik Forsling

        Finsvenska, finns det!? Själv är jag nog en representant för en massa olika varianter av svenska, högt som lågt! Ett språk är inte bara ett språk, utan många. Din mening antyder dock att du kände dig osäker på huruvida ordet ”broms” var provinsiellt, eller ej. Irriterad blir jag däremot på personer som babblar om ”fina ord” och ”märkvärdigt språk”, så fort några ord passerar utanför deras vokabulära horisont. Trist.

        Appropå nedanstående; hästbromsar känner jag också till, som glosa och barndomsminne, men jag minns inte hur de ser ut. Nedanstående beskrivning stämmer säkert. För mig är det bara ett ord.

        Ett ord som jag dock inte tidigare känt till, eller ens hört tidigare, är ”krankan” för mygg. Tack för den glosan!

        • Don PJ

          Krank är nog ett österbottniskt dialektalt ord. Det skulle va roligt att veta varifrån det kommer. Vi har ju tyskans krank men jag tycker ändå att det inte riktigt stämmer in.

          Finsvenska, om det finns? Kanske inte men jag brukar använda ordet ibland för att särskilja dialekten från rikssvenskan och högsvenskan. Utan att lägga desto större värdering i ordet.

  • annepauline

    Det finns ett slags flygfän som vi kallade hästbromsar. Rätt stora, gul och svart randiga kroppar. De biter något så infernaliskt, det är nästan så de biter loss en bit av huden så det börjar blöda. Hästar och kor blir som galna när de får hästbromsar runt benen. Sedan finns det en lite mindre sort som vi kallade bara bromsar eller, av någon anledning, blindbromsar. De är helt grå, väldigt tystflygande och biter nog så hårt de också.
    Sommarens gissel är de i gott sällskap med krankan förstås.

  • Don PJ

    Och så har vi älgflugor lite senare på året men de brukar inte jag ha besvär med. De är nästan som löss, svåra att få tag på när de väl hittat en plats att gömma sig på, oftast i hårbotten.

    Men just nu är det bromssäsong och galna är de. Idag anföll mig säkert 10 stycken på en gång och då är det bara att springa.

    • Don PJ

      Ja, se inte vet jag trots att jag har bott i Skåne många år. Men det var inne i stan och där fanns det inte alls lika många bromsar, blindbromsar eller blindknaggar. Nu har dock anfallen lugnat ned sig efter förra veckans infernalium. Finns det ett sådant ord eller har jag bara hittat på?

  • Erik Forsling

    Skriver ny kommentar, eftersom de där svarafälten bara blir smalare och smalare, och nu vet jag redan från början att jag kommer att breda ut mig. Och tillåter mig det. Inledningsvis åter till bromsarna. Blev själv nyfiken, och kan man nu kombinera sitt intresse för språkbruk med sin fascination över insekter, så varför inte, tänkte jag, och plockade fram en av mina favoritböcker här i hemmet: ”Nordeuropas insekter. En bestämningsbok för ordningar och familjer” av Michael Chinery, Stockholm 1984, ISBN 91-34-40920-3. Precis som jag misstänkte heter krypen bromsar även på vetenskapligt språk. Tillåter mig att citera rörande ordningen Diptera – Tvåvingar, familjen Tabanidae, bromsar, (plansch 31, sid 188) från textavsnittet sid. 217 f.

    ”Tabanidae, bromsar, är den enda familj bland Brachycera som vållar människan någon förtret. I Sverige förekommer 41 arter. De är medelstora till mycket stora flugor som är kraftigt byggda med stort huvud /…/”. Vill inte raljera kring könsroller, eller bli strindbergiansk, eftersom jag i grund och botten ofta aktar kvinnan högre än mannen, men kan inte motstå att lägga till ytterligare ett par möjligtvis associativa rader från samma sida. ”Hanarna lever av nektar och andra växtsafter, medan honorna är blodsugare, vars bett (det är snarare ett bett än ett stick) är mycket obehagligt för människor och husdjur”. Slutligen från följande sida (218): ”Den grå regnbromsen (Haematopota pluvalis) betraktas säkerligen av de flesta människor som en av de mest motbjudande varelser. Den flyger ljudlöst och sätter sig obemärkt på huden – det smärtsamma bettet är det första beviset på dess närvaro”! Från släktet Tabanus stammar ståtliga arter; Tabanus sudeticus är vanlig i Sverige, och vår största fluga.

    Annars trodde jag ju förstås att det var Facebook. Tänk så fel man kan vara ute!

    Till nästa ämne. Lite förvånad blev jag över din tanke kring ”krank” som österbottniskt. I min förvirring hade jag glömt det där med krankarna; myggorna. ”Krank”, tänkte jag, det är ju mycket vanligt – även om jag anar att det var än vanligare tidigare. Det har jag ofta använt när jag, eller någon annan, är lite sjuk, men inte alltför allvarligt kanske!? Jag är krank – Ich bin krank. Såklart tyskt. Men faktiskt, innan jag kopplade på hjärnan, eller snarare läste om korrespondensen, dök de där harkrankarna upp i mitt sinne. Tänkte på de där harmlösa långbenta myggorna som ibland spatserar omkring på våra tapeter och andra ytor, dem som vi här kallar ”långben”. Även de så klart representerade i ovanstående mästerverk till bok, där inga kända ”ordningar och familjer” slipper undan – men däremot en mängd arter; boken skulle förmodligen annars ha varit omöjlig att producera, utan att förvandlas till ett mindre bibliotek. Insektsarterna är ohyggligt många och svårbestämbara.

    När lyset tänts, och jag insåg att ”krank” gäller mygg ö.h.t. hos dig, började jag fundera kring din tanke – österbottniskt eller ej. Tog inte många sekunder att lösa det problemet efter några snabba googlesökningar – trodde jag. Många träffar på klingande svenska! Såklart det är vida spritt, även här – om än okänt för undertecknad. Men sturskheten fick jag äta upp. De flesta träffarna, som jag lyckades spåra, visade sig vara från svenskspråkiga finländare. Dock har det förekommit i Sverige, enligt SAOB, men även där hänvisar man till Finland. I Hälsingemålet existerar begreppet dock, men ursprunget har jag inte forskat i!

    Däremot är också mygg tillhörande ordningen Diptera – tvåvingar (med mer än 100 000 kända arter, varav mer än 4 700 identifierade i vårt land) och räknas till de mer primitiva inom denna ordning. Tror, men vet inte säkert, att hela ordningen faktiskt bara utgörs av just flugor och myggor. Och du lyckades pricka in dem båda i ditt inlägg. (Im)populära typer de där!

    Appropå Strindberg, som jag antydde ovan. Tänkte på honom när du skrev om ditt egentliga tema, flyttfåglarna, sommargästerna. Mycket i Strindbergs liv och författarskap handlar ju att bli sommargäst någonstans, inte minst i skärgården. Dem du beskriver är utvandrade sommaråtervändare – om det ordet inte fanns tidigare, så gör det det nu – till den gamla hembygden. I Strindbergs fall, och många andras, inte minst i de generationerna, rör det sig ofta om (sysslolösa?) stadsbor som söker asylen i det enkla.

    Käften nu Erik!!!

    • Don PJ

      Det var intressant att läsa. Tänk att det finns så många arter av bara insekter och flygfän.

      Jag gjorde också en sökning på ordet krank och naturligtvis dök ett av mina språkliga favoritställen upp med sin förklaring som delvis bekräftar att krank är österbottnisk dialekt. Harkrank är däremot allmänsvenskt.
      http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=4301

      Att ordet också kan finnas i Hälsingemålet är ingen omöjlighet. Band finns av gammalt över Kvarken och Bottenhavet. Folk har alltid flyttat och troligen tagit med sig en del av sitt språk som kanske stannat till någon del.

  • Erik Forsling

    Sent hemkommen efter ännu en tisdagsfilm i Örsundsbro, blev jag glad över att du tyckte drapan var intressant, men också osäker på hur du tolkat mångfalden. De siffror jag nämnde (de ca. 100 000 arterna) gällde alltså bara ordningen Diptera – tvåvingar, d.v.s. flugor och myggor. Samma bok (sid. 13) anger antalet redan kända insektsarter till ca. 900 000 arter, med det viktiga tillägget att många fler återstår att upptäcka. Och då talar vi bara om insekter (sex ben) – vilka tillhör gruppen leddjur – men om inte andra leddjur; spindeldjur (åtta ben), kräftdjur eller mångfotingar (t.ex. s.k tusenfotingar). Skannar och skickar gärna en tre, fyra läsvärda sidor rörande detta till dig på e-posten, om du vill. Annars stänger jag detta tema, för min del.

    Avslutar med att skicka ett citat, med länk till sidan, från Naturhistoriska riksmuseet, även de seriösa utgivare. Deras siffror är högre, men det har ju även gått ett par decennier av ytterligare forskning sedan favvoboken jag tidigare citerat utgavs.

    ”Insekterna är den största djurgruppen vi har här på jorden. Det finns drygt en miljon beskrivna arter insekter, men då många arter ännu inte är beskrivna är den verkliga siffran högre, kanske ända upp till femtio miljoner arter.
    Man känner lättast igen en insekt på att den har sex ben. Kroppen är tredelad med huvud, mellankropp och bakkropp. De flesta har fyra vingar, andra två och vissa inga alls”. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur.124.html

    Hur många insektsarter ö.h.t. det finns i Sverige, eller Skandinavien, eller Norden – det är jag för trött för att ta reda på nu!

    • Don PJ

      Den stora mängden av olika arter när det gäller insekter är nog inget man tänker på till vardags. Det är egentligen helt otroligt. Sedan kan man fundera över ordet art. Är det enskilda insekter eller är det en grupp insekter?

      Den mest fruktade insekten i våra trakter är väl fästingen. Den slår t.o.m. getingen.

      • Erik Forsling

        Fästingen är även här ett omtalat och avskytt kryp – hörde t.o.m. för många år sedan en forskare uttala åsikten, att fästingen är ett djur som är helt överflödigt i faunan (i dessa tider när man ofta värnar om arters bevarande); den fyller ingen funktion i det ekologiska systemet. Den är bara dålig. Hans åsikt, fritt ur minnet.

        Fästingen är ett leddjur, men det är bara det att den inte är en insekt, utan just en representant för en av de tre övriga (ovan nämnda) grupperna; spindeldjuren (åtta ben). Ett kvalster – och sådana finns det många av!

        Eftersom jag inte kan hänvisa till någon litteratur här i hemmet, för att styrka mina påståenden, letade jag fram en adekvat internetlänk istället: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalster .

        Själv har jag bara träffat på en enda ynkans fästing på min kropp, mitt på bröstet. Kära K. som är sjuksköterska vred bort den. Men, den var inte en konsekvens av en vandring i högt gräs eller någon sumpmark, utan ett resultat av ett arbete på en byggarbetsplats; taket till ett blivande badhus i en stockholmsförort. Vi bubbade och bar stora gräs- och växtbevuxna mattor av något torvliknande material som skulle läggas ut där, i något nyskapande syfte. Katten Katt däremot bar ständigt fästingar på huden under sin päls, efter jaktturer i det gröna.

        • Don PJ

          Jo, katter är utsatta för fästingar, kanske t.o.m. mera än hundar.
          Själv fick jag en ifjol men inget farligt hände trots att jag inte vaccinerat mig. Men äckliga små kryp är de.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »